TATUERINGAR

Inledning plus minne nummer ett

Jag hörde på radio att Stockholmarna är världens mest tatuerade folk. Nej, det var inte P4 eller P3 som delade med sig denna troligen inte oviktiga samhällsinformation, utan P1, den hundraprocentiga sanningens garant.

Vem som stod bakom denna statistiska research och varför, fick jag inte veta. Inte heller fick jag vetskap om hur undersökningen gick till och om denna grundar sig bara på uttalanden, eller om de kartlagda fick styrka sina svar genom att förevisa sina tatueringar respektive sin kroppsliga tabula rasa.

Till skillnad från fiskar, andas vi herredjur, som Carl von Linné kallade oss primater, genom huden. Effektivt och kompromisslöst. I filmen ”Goldfinger” är karaktären Jill Masterson behjälplig den oförstörbare hjälten James Bond, varpå multimillionären och skurken, den förgänglige Auric Goldfinger, sörjer för att hon hudkvävs till döds genom att hon målas med guldfärg över hela kroppen.

Men evolutionen tilldelade huden även flera andra arbetsuppgifter: den skyddar oss mot bakterier, virus och nötning, den håller vår kroppstemperatur på rätt nivå, den förhindrar att vi förlorar för mycket vätska, den utsöndrar vatten och salter genom svettning och avdunstning, den lagrar vätska och fett, den skyddar kroppen mot skadlig ultraviolett strålning, den bildar D-vitamin med solens hjälp…

Och naturligtvis bör jag här åtminstone vidröra, att herredjurens hud är ett känsligt sinnesorgan som med evolutionens lätthet känner kyla, värme, tryck, smärta och all slags beröring.

Apropå beröring: huden ålägger sig att signalera till omgivningen när vi människor äro upphetsade och generade, genom att den rodnar och sväller.

Det är således inte att undra på att huden tvingar oss att känna vissa förpliktelser gentemot den. Exempelvis, den mer eller mindre kräver att vi sminkar den, piercar den, bodypaintar den, och naturligtvis, tatuerar den.

Det är denna hudens fåfänga som är den avgörande anledningen till att hud är våra kroppars största organ: den vill erbjuda så mycket plats åt tacksamhetens graffiti som bara är möjligt. En medelreslig fullvuxen svensk, begåvas således med en hudyta på nästan två kvadratmeter och du som har svårt att föreställa dig hur mycket det är, tänk på Anders Zorns monumentala oljemålning ”Självporträtt i rött” och så fördubbla den.

Nästan varje människa har någon eller några erfarenheter förknippade med tatuering intatuerade i minnets förvaringsrum och jag är inget undantag. Jag skall teckna ned dessa, innan minnesrenhållningens idoga tjänare, demens och Alzheimers skrubbar bort dem.

Jag skall inte rada dem i någon som helst betydelsebärande ordning, det vore meningslöst. Inte minst med hänsyn till att tatueringars agenda nästan alltid är kodad.

Minne nummer ett

Min pappa var kåkfarare. Han hade inte hunnit släppas ut ur finkan, när han återigen släpades dit. Det var i Tjeckoslovakien under det tidiga 50-talet, då kommunismen hade fullt sjå med att försvara sig mot de borgerliga elementens aggressiva destruktivitet. Sade någon att det regnade och att det var dåligt väder, då tolkades det av det alltid vaksamma partiögat, som en ironiskt, utsträckt tunga åt den alltid leende och soliga socialistiska framtiden. Och min far var en otursförföljd vädergubbe…

Efter varje återkomst hem, hade han en ny tatuering med sig och alltid en sådan som jag som tre-fyra-årigt barn, hade kul med.

Vi hade det inte så fett och jag hade ingen tillgång till målarböcker. I stället fick jag färgsätta hans tatueringar på nytt och nytt. Efter varje målarsession tog pappa bad i en balja med sparat regnvatten, och han var som en nyinköpt målarbok. Så nu vet du även, vem det är som uppfann återvinningstrenden.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, varesig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *