EN MANLIG FEMINISTS ANSPRÅKSLÖSA ÖNSKEMÅL

Andrea Edwards, kvinnan som från teaterscenen spred den kriminella Valerie Solanas och SCUM-Manifestets mörka budskap, ringde upp mig söndagen den 12 januari 2014 kl. 18:30, och undrade om jag ville ställa upp på och medverka i den film, som hon håller på att spela in. Det rör sig om en timslång film för SVT:s ”K special” och Edwards står både för manus och regi, enligt DN.

Inspelningen kommer att ske någon gång i februari eller mars 2014, berättade Edwards. Eftersom jag bor i Jönköping, lovade hon att anlända till denna småländska metropol med ett filmteam om två personer.

Bakgrunden till att jag erbjöds att medverka i sagda film är att jag var en av SCUM-Manifestets kritiker, något som Andrea Edwards ljudligt protesterade emot, bland annat genom att i början av juli 2013 lika ordentligt som inte alltför nyanserat skälla ut mig, hota mig med polisanmälan och dessutom skickade hon inte direkt kelsjuka sms till mig.

Jag uppmuntrade Edwards att polisanmäla mig, men svensk polis antingen inte undersöker en teaterrecensions bärkraft, eller också har Edwards inte hunnit iscensätta denna polisfars än.

Jag är övertygad om att Andrea Edwards ringde upp mig sent omsider söndagen den 12 januari, eftersom jag redan den 30 november 2013 skrev till DN och flera andra pappers- och webbtidningar, att jag trots mina förväntningar, inte var kontaktad av henne angående det planerade filmreportaget, och som bland många andra tidningar spreds kors och tvärs Sverige även av DN den 29 november 2013. 

När telefonen ringde den 12 januari svarade jag glatt ”Hej Andrea, vad roligt att du hör av dig”, innan hon ens hann säga ett endaste ord. Hon blev överrumplad, och tro det eller ej, till och med förstummad, om än inte en alltför lång stund. Det kan hon säkerligen intyga, det är bara att fråga henne.

Jag tolkar Edwards reaktion så som att hon blev rejält överraskad av mitt vänliga tilltal, att hon förväntat sig att jag skulle vara barsk och svårkommunicerbar. Eftersom jag aldrig var ohövlig mot henne under våra samtal eller snarare under hennes utskällningsmonolog, är det också möjligt att hennes temporära mållöshet, förorsakades av något annat.

Naturligtvis tackade jag JA till medverkan i hennes film.

Jag välkomnar nämligen varje civiliserat samtal, oavsett om vad och oavsett med vem, så länge samtalet är ärligt, utan lömskheter, utan synliga eller dolda krokben, ett samtal som inte går ut på att förnedra och förlöjliga.

 Andrea Edwards hade månader på sig att förbereda sig och tänka ut och skriva ner sitt manuskript inklusive samtliga frågor hon ville ställa, Tänka ut kameravinklar, belysning et cetera. Och så borde det vara.

Och naturligtvis borde det även vara så, att jag också får möjlighet att förbereda mig för hennes utfrågning. Jag bör således tillsändas samtliga frågor åtminstone en vecka innan hon träffar mig framför kameran.

Detta mitt krav gynnar inte minst TV, som förhoppningsvis har ambitionen att få sända ett så bra och så nyanserat program som möjligt och inte ett tendentiöst mischmasch.

Det finns nämligen folk som kallar sig dokumentärfilmregissörer och som under denna förklädnad försöker demonstrera sin intellektuella, moraliska etcetera överlägsenhet gentemot sitt offer. Och då använder de sig av ett batteri av tricks för att påvisa att offret i fråga inte är vatten värd. Exempelvis genom redigering, där man klipper bort samtliga meningar och ord som skulle kunna visa att offret i fråga inte är ett svin utan tvärtom… Eller att de kryssklipper mellan sitt offer och exempelvis kacklande hönor… Palletten av fula tricks var lika oändlig under häxprocesser under senator Joseph McCarthy-eran som i dag.

Eller tag belysning och kameraplacering: Med hjälp av dessa verktyg skulle även Sir Christopher Lee kunna omvandlas till en blodtörstande och obehagframkallande Dracula. Inte sant?

Better safe than sorry, lär ett vist idiomatiskt uttryck ut, och det kan knappast någon opponera sig mot. Av den anledningen vill jag ta med mig mitt enmans filmteam, som skall dokumentära hur Andrea Edwards intervjuar mig. I denna film kommer det inte förekomma några klipp eller övertoningar eller andra redigeringsmetoder, så att alla skall kunna ha möjlighet att se sanningen bakom kulisserna. Sådana behind the scene dokumentärer brukar tv-programsättare vara förtjusta i, och därför hoppas jag på att den kommer att läggas ut på SVT:s webbplats.

Om jag har förstått saken rätt, så känner sig Andrea Edwards kränkt av min recension av hennes föreställning av SCUM-Manifestet. En skådespelerska som inte tål kritik, trots att hennes yrke inte skulle kunna existera utan den.

Jag vill, verkligen vill, medverka i Edwards film, men jag kräver att jag presenteras med journalistisk ärlighet som även en kränkt manusförfattare, tillika regissör borde anamma.

Andrea Edwards berättade för mig att hon, på grund av hennes medverkan i SCUM-Manifestet var mordhotad. Många gånger och av flera. Jag sade till henne att jag beklagade detta.

Jag beklagar att det finns folk som hotar, vad det nu än är med.

Jag vill således inte klumpas ihop tillsammans med de människor som hotade Edwards till livet eller vad som helst annat, människor som uppträdde på ett vis, som en civiliserad och medkännande människa rent spontant måste ta avstånd från.

Jag har ingenting med denna kategori av människor att göra, och detta bör klart och tydligt framkomma i Edwards film. 

Vad jag redan på det här stadiet är intresserad av, är varför produceras denna film? Vad är syftet? Vad är premissen?

Om jag skall utgå från anledningen till varför jag hamnade i den, då måste dess syfte huvudsakligen vara att presentera folk som på kunnigt och på intellektuellt och i mångt och mycket objektivt vis analysera Edwards föreställning av Valerie Solanas SCUM-Manifestet (som är en akronym av Society for Cutting Up Men), trots att de inte bara inte håller med skriftens och dess framställnings budskap, utan finner den människo- och därmed även kvinnofientlig.

Om jag inte kommer med i Andrea Edwards film på grund av de krav som jag redovisar ovan, hoppas jag att dessa kommer ärligt redovisas i filmen i sin helhet. Eller kommer jag att förtigas helt? Eller kommer det bara berättas att jag var tillfrågad och inte ville ställa upp? Eller att mina villkor var helt orimliga och oacceptabla?

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *