Kategoriarkiv: Kennet Strannerklint Arbete

REKLAMENS ANTIREKLAM

av Kennet Strannerklint

 F.D. ICA-Stig, Hans Mosesson 

Vi skulle göra en annonskampanj. Det skulle vara anti-reklam mot våra kollegor. Helt enkelt för att slå ner våra konkurrenter. Just den sorts retorik som våra politiker ägnar sig åt i debatten. Man ägnar oftast mer tid att slå ner sina motståndare, än att slå upp sina egna idéer.

Nu var det KRIG! Inte det minsta livstecken skulle finnas kvar på motståndarens sida. Möjligtvis om någon av motståndarens soldater skulle ligga svårt sårad och flämta, så skulle denna snart kunna bli rehabiliterad och få en av våra uniformer. Resten av marknaden var vår. Vi skulle inta världen.

I reklamen har man ofta ägnat sig åt att slå ner sina konkurrenter. Nu har reklamvinden vänt mer åt ett annat håll, omvänd psykologi. Att ha självdistans och framställa sig själv eller kunden i en sämre dager. Detta för att sedan vända sig själv eller mottagaren, i det här fallet kunden till en vinnare när han gjort avtalet. Omvänd psykologi används ofta i TV-reklam. Detta då inte sällan i kombination med humor.

Ett mycket lyckat exempel på detta är vitvarukedjan ELONs reklam. Här sätter man sig själv i en dålig dager och låter kunden ha övertaget i ett negativt perspektiv. Kunden kommer sedan själv i underläge. När kunden har gjort avtalet vänds både kunden och säljaren till en vinnare. Här används omvänd psykologi i flera dramaturgiska led och med humorn som den stora ledstjärnan. Det blir en win-win situation. Alla blir nöjda med affären.

Humorn används med fördel i många av de stora kedjornas marknadsföring. Ett företag som har en avslappnad distans till sig själv och vågar ”visa halsen”, har man lättare att närma sig. ”Man ryggar genast päls” när man ser företag som tar sig själva på för stort allvar. Ett exempel på detta är hälsoföretaget Vitaepro. Trots att de gör allt de kan för att hålla liv i alla f.d. kändisars muskler och leder lyckas de inte skapa någon vitalitet i sin egen självdistans.

Den före detta proggaren från Nationalteatern Hans Mosesson har nu bytt sida. Han är nu mera känd som ICA-Stig, kanske landets mest kända reklamfigur genom tiderna. ICA-Stig har oftast framställts i ett humoristiskt förtecken och gör han inte det så tror man ändå att han skämtar. Tyvärr. ICA sätter avsändaren, dvs sig själva, i focus. Det är med några nå undantag alltid framställt ur personalens perspektiv. Reklamen ger en känsla av närvaro, det alltid finns personal tillhands. Det är ett grepp som fungerar.

COOP använder samma teknik som ICA att låta budskapet, dvs produkterna, passera förbi medan handlingen rör sig på ett helt annat plan. Man har valt ett annat perspektiv, nämligen kundens. Här ser man sällan till någon personal. Man får samma känsla av övergivenhet som när man i verkligheten lite stressad springer runt i ett varuhus för att förtvivlat leta efter just den där specialvaran som man fått i uppdrag hemifrån att införskaffa. Hyllmeter efter hyllmeter med samma varor, om än kanske förpackade i lite olika storlekar. I kassorna dignar köerna som värsta Amazonasormar, så där kan man inte få någon hjälp. Man känner sig som en vinnare om man någon gång skulle lyckats få se en sådan där blåklädd personal, eller vilken färg nu den aktuella butiken har.

Reklam är massinformation med ett budskap avsedd att påverka människor köpa en produkt eller tjänst. COOP har trängt in kundens hjärnas funderingar om denne ska välja en man eller kvinna som partner nästa gång. Tyvärr funkar inte den här typen av marknadsföring särskilt bra. Man skapar ingen närhet eller kontakt med verkligheten. De s.k. beröringspunkterna mellan handling och budskap har flugit iväg åt var sitt håll utan att nå varandra i skyn. Ett totalt bottennapp gjorde man inför melodifestivalen 2013, där man förstärker den absolut totala känslan av övergivenhet. En ensam kund i ett stort varuhus. Inte ens en kund att fråga om hjälp.

Den enda gången en sådan här scen fungerar, är i en Hitchcock film då lyset släcks ner i varuhuset och en blodig kniv ses blänka bakom varuhyllan. Då pratar vi inte längre om reklam, utan om skräck. Kanske till och med om reklam som avskräcker? Det kallas anti-reklam.

Hur gick det då med vår anti-reklam mot kollegorna? Reklammakarna har fattat att den här sortens retorik inte fungerar. Det är märkligt att våra politiker – worldwide – till dags dato inte har fattat bättre än att ägna sig åt denna smutskastningsretorik. Detta i så väl TV-reklam som på bästa sändningstid. Som väl var tog vi vårt förnuft tillfånga och lade vi ner projektet innan vi ens hade lagt upp det för bearbetning. Då hade vi ju inte varit bättre än våra politiker. Men lite skisser hade vi börjat spåna på. En del byråer är nya, en del finns kvar idag och resten är utslagna i reklamkriget!

Alpist – När Alpist kör av vägen

Autoident – När man kopieras andras arbete

Bolt – När Bolt springer ifrån dig

Bra Reklam – All reklam är inte bra

CCJ – A, B, C, C, J och andra ordblinda

Concret – När inget blir konkret

Creativa – När man slutat vara kreativa

Dialog – När du inte får någon riktig dialog.

Ed – Inget man kan gå i ed på

Effect – När inget blir en bra effekt

Finnmedia – När man aldrig hittar rätt media

Formule 1 – När Formule1 kör av vägen

Företagare in Action – Ingen vidare fart framåt

GOOD – När inget blir bra nog

Julafton – Jobbar bara en dag om året

Know IT – När man inte vet någonting

Lekplatsen29 – Måste ha nummer för att hitta tillbaka till förskolan

Ljung – Att ta in ljung betyder otur

Loft – Ligger bara och sover

Media Spjut – När mediaspjut dödar marknaden

Mediastorm – När mediastormen blåser åt fel håll

Ny reklam – Ny reklam blir snart gammal

Oas – När man aldrig får en oas i livet

Ord & Råd – När ord och råd blir dyra

Scen – När uppmärksamheten har gått av scenen

Smålänska Media – Snåla så in i vassen

Svenska Budskap – Alla budskap är inte svenska

Teknik-Info – Krånglar alltid till teknik info

Vinna – Allt att förlora, inget att vinna

Zelleri – Smakar inget vidare

© Kennet Strannerklint

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren © Kennet Strannerklint, är dock oundgänglig.

SAGAN OM SÄNGEN

av Kennet Strannerklint

Att bli förälskad är likadant oavsett i vilken ålder man befinner sig i. Det är samma känsla om man är 8 eller 80. Vi hade båda kraschade äktenskap bakom oss. När vi började närma oss de 50 och barnen var utflugna, gav vi oss ut för att prova lyckan och se om den kunde ta oss till ”Sjunde Himlen”.

Det blev kärlek vid första ögonkastet. Passionen blev mer än en nätflirt. Vi började åka till varandra flera gånger i veckan. Eftersom det var 20 mil emellan oss så började situationen bli allt mer ansträngande. Särskilt eftersom vi skulle lyckas pricka in träffarna mellan våra arbetspass. Men att träffas var det ingen av oss som ville ge avkall på. Efter ett drygt år hade vi kommit till det stadiet att det hela var ohållbart. Vi var helt enkelt tvungna att slå ihop våra påsar.

Nu började den stora dragkampen. Vi hade arbeten, familjer och vänner på respektive håll. Hur skulle vi göra med hus och dubbla bohag? Eftersom ingen ville ge sig, så kom min kvinna med den bästa lösningen. -Vi flyttar halva vägen var! Vi tog fram kartan och började mäta och pekfingret hamnade mitt på den östgötska slätten. Ett område som ingen av oss tidigare överhuvud taget hade reflekterat över.

Efter att vi hittat det perfekta huset, så skulle det mätas och planeras.

Varje centimeter av huset skulle mätas upp, så att när väl flyttlasset gick så skulle gubbarna bara kunna placera ut möblerna efter ritningen. Det blev många turer till återvinningen och till kyrkornas hjälpverksamhet. På Blocket blev vi också storkunder, både som köpare och säljare.

Det mesta verkade löst ända tills vi kom till sängen. Då vi båda hade var sin dubbelsäng, var det väl egentligen bara att dra lott så skulle det hela vara löst. Eftersom allt hittills hade gått i recyclingens tecken sa min kvinna att; -Jag vill att vi köper en ny säng! Sängen var på något sätt det allra heligaste för henne. -Ingen av våra tidigare ska ha legat i den här sängen. -Den ska bara vara vår!

Sagt och gjort. Nu började ”Jakten på den perfekta Sängen”. Efter mycket provliggande blev det hela avgjort. Det var inte bara Astrid Lindgren som hade fastnat för Mio, min Mio. Även jag hade hittat en Mio, min Mio-säng. Valet hade stannat på en continentalsäng i Bedtime-serien.

Det hade bara gått några månader när det började knaka i fogarna. Då var det inte de äktenskapliga fogarna som började släppa i limningen. Det var helt enkelt sängen som började falla ihop. När det efter ett drygt år kändes som att ligga i en hängmatta, kontaktade vi Mio. Då man hela tiden ramlade in i gropen i mitten blev det till slut ohållbart. Eftersom vi inte väger 150 kg per person, möjligtvis tillsammans, så hade vi förväntningar om att sängen skulle hålla åtminstone i 10 år.  

Nu kom nästa chock i kontakten med Mio. Efter att vi legat i dubbelsängen i över ett år fick vi reda på att det inte är en dubbelsäng. Det är två enkelsängar som är ihopsatta, trots att den både marknadsförs och säljs som en dubbelsäng. -Ska Ni ha en dubbelsäng så skulle Ni ha valt en säng för 50 tusen istället för 10, menar Mio. Ja, det var ju så dags att få reda på det nu.

Helt plötsligt så hade vår säng degraderats till två enkelsängar. -Ni får absolut inte ligga på kanten eller i mitten av sängen. Ni måste ligga precis still i mitten, var och en på sin sänghalva. Först tog man det som en skämt, men efter att ha frågat om, med samma resultat, så tänkte man att ”alla kan ju ha en dålig dag på jobbet” och säga fel saker. Skulle alla ha en Mio-säng, med de förhållningsorderna, så skulle hela mänskligheten vara utdöd på mindre än tre generationer. 

När vi ytterligare 1½ år senare får exakt samma svar från Mio, utan att något var löst, så förstod vi att de menade allvar. De fortsatte i samma anda.

-Ni är de enda som har klagat på den här sängen! Självklart lade vi även detta svar bland de andra fablerna i Rödluvans korg på väg hem till sin mormor och förhoppningsvis mer stabila säng.

© Kennet Strannerklint

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren © Kennet Strannerklint, är dock oundgänglig.