Kategoriarkiv: Vladimir Oravsky Böcker

ORAVSKYS 80:E BOK VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT

Oravskys 80:e bok VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT är en typisk Oravsky om 39 kapitel med illustrationer

Georges Simenon, Isaac Asimov, Honoré de Balzac, Alexandre Dumas den äldre, Lope de Vega, Joyce Carol Oates… det är dessa världsberömda och välsäljande författare jag omedelbart tänkte på, efter att en av mina förläggare härom dagen sade till mig att hen knappast hinner publicera allt det som jag hinner producera. Men glädjas åt förtjänster som mina bokstäver genererar belastar henom inte alltför mycket verkar det som.

80 utgivna böcker är knappast något att vara alltför stolt över när skrivande är någons fulltidssysselsättning. Dame Barbara Cartland gav i genomsnitt ut en ny bok var 40:e dag under sin karriär. Woody Allen har skrivit 76 producerade filmmanuskript, regisserat 52 filmer, skådespelat i 48, erhållit 4 Oscar och var nominerad till ytterligare 16. Han skriver teaterpjäser, komponerar musik, regisserar opera, skriver för tidningar, är ständigt skrivande bidragsgivare för The New Yorker, ger ut böcker, spelar regelbundet klarinett i ett band, ger intervjuer, representerar sina filmer på festivaler världen över, är en bra fader och har en underbar relation till sin syster som han arbetar ihop med, och världens bästa och mest karismatiska skådespelare står på kö för att få ynnesten att kunna få figurera i hans filmer.

Att skriva en bok är ett latmansgöra i jämförelse med att regissera film. Jag vet det, efter att jag regisserat och producerat över 50 utbildnings-, musik- och reklamfilmer.

Jag tar således min förläggares statistik inte som en komplimang, utan söker i stället förklaringar till varför jag inte lyckats producera mera.

För det första: Jag brukade alltid vara väldigt sen med allt. När alla andra kunde prata och säga många intressanta ord som exempelvis katt och boll och träslev, kunde jag bara säga ’pappa’, och jag sa ’pappa’ till allt och alla, till mamma och hästen och korna och grisen och träsleven. Alla var ’pappa’, och pappa och mamma var riktigt oroliga för mig och gömde mig i ladan, medan andra föräldrar var stolta över sina duktiga barn. Jag släpades runt till en massa olika medicinare och förståsigpåare och specialister för att undersöka mig men ingen lyckades hitta något fel på mig. Plötsligt började jag prata och det med besked, hur långa och sammanhängande meningar som helst.

Det låter kanske som något som jag hittar på eller efterkonstruerar, men det är helt och hållet sant, jag har dokumenterat det i min omtyckta bok DEN STÖRDA UTFLYKTEN och säg när det tryckta ordet for med osanning?

Jag var redan 20 år fyllda när jag för första gången bekantade mig med ett svenskt ord. Det råkade vara ”högertrafikkommissionen”. Jag skulle kunna svära på att just nu, i denna skrivande stund, är det första gången jag använder detta ord sedan dess.

Dessutom är jag en smula dyslektisk och ovanpå det hör jag inte skillnader mellan långt ”y” och kort ”i” eller ”ä” och ”e”, ”o” och ”u”. Både vokaler och konsonanter kan byta plats sinsemellan respektlöst, precis hur de än vill. Men tack vare datorer och bra stavningsprogram, kan jag numera få mina tankar på pränt ganska så tillfredsställande.

Även detta är helt sant, hur annars skulle det kunna stå i boken UTBRYTARKUNGENS KNEP : ELLER HUR JAG SLUTADE ÄNGSLAS OCH LÄRDE MIG ÄLSKA SVERIGE

Och just det där, med väl underbyggd och dokumenterad verklighet, finner jag vara det största hindret till att jag inte skriver snabbare.

”Any damn fool can be spontaneous”, fräste Ezra Pound. Diktaren måste dock konstruera sin konst. Men även det går mycket, mycket snabbare än att skriva dokumentära, undersökande böcker, så som exempelvis VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT, där varje detalj är välunderbyggd, väldokumenterad, välresearchad. Ett bra samhällskritiskt, undersökande skrivande, nöjer sig inte med mindre, än en grundlig research, många samtal och skriftliga och personliga intervjuer, en hel del resor, och gedigna studier av liknande fall.

Boken VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT tog således åtminstone lika mycket av min tid och kraft och energi i anspråk, som exempelvis min omfångsrika historiska roman om Marie-Antoinette TILL DIG JAG VÄNDER ÅTER.

I boken VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT utgår jag från citatet ”Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank?” lånat ur Bertolt Brechts ”Tolvskillingsoperan”, premiärvisad år 1928. Denna är i sin tur en bearbetning av John Gays ”Tiggaroperan” som Gay, skrev tvåhundra år tidigare, det vill säga år 1728.

Det har passerat mer än tre århundranden sedan Gays sjuttonhundratal, men bankerna och bankmän och bankkvinnor förlitar sig fortfarande på samma bankspecifika (o)moral som Gay beskriver, som om denna var inkodad i bankväsendets DNA. Bara metoderna att skinna folk och statsfinanserna ändras för att passa dagens globaliserande dato.

Finansinspektionen och radioprogrammet Plånboken och även en rad andra aktörer i rådgivningsbusinessen, uppmanar oss konsumenter att ”rösta med fötterna”, det vill säga, vi rådes att överge en bank till förmån för en annan.

”Det finns 100 anledningar att byta bank”, anmanar oss en representant för Sveriges konsumenter.

Vilken bank menar Finansinspektionen att konsumenterna skall ”rösta på” och satsa på? Har Finansinspektionen vetskap om någon obefläckad, optimal bank? Kan Finansinspektionen anbefalla mig en i alla avseenden pålitlig bank, en bank som FI med rent samvete skulle kunna rekommendera mig eller någon annan Svensson att flytta sina affärer till?

Kan det möjligen vara den i mångt och mycket omdiskuterade Nordea, vars verksamhet inte bara inskränker sig till de nordiska länderna Danmark, Norge och Finland, utan även har förgrenade kontakter med den beryktade panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca & Co.? Eller kan det vara SEB, som inte heller alltid tyckt att Mossack Fonseca & Co. inte är en alldeles lämplig finansiell rådgivare? Eller kan det vara Carnegie Bank? Eller kan det möjligen vara Swedbank? Kan det vara Marginalen Bank? Kan det vara den FOREX Bank som Finansinspektionen skulle vilja rekommendera en sparande Svensson?

Det är nämligen rådet om den lämpliga banken som jag som konsument är mest intresserad av…

VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT kan inhandlas på många ställen, exempelvis här

Vill du låna VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT, så exempelvis här

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

BICYKLE DRIVER – EN NY BOK AV VLADIMIR ORAVSKY

Kompositionen “Straighten Up And Fly Right”, skriven av Nat King Cole och Irving Mills framförd för första gången av The King Cole Trio krigsåret 1943, gladde sig åt en oerhörd framgång och den gläder fortfarande otaliga lyssnaröron, då coverversioner spelas ånyo och ånyo in och används som del av soundtracken i filmer och tv-serier. Linda Ronstadt, Natalie Cole, Diana Krall, Oscar Brown Jr., Robbie Williams, Lyle Lovett, Dianne Reeves, King’s Singers och Caravan Palace är bara några av artisterna som har “Straighten Up And Fly Right” på sin repertoar.

Sångens första rader berättar följande historia:

A buzzard took a monkey for a ride in the air,

The monkey thought that everything was on the square.

The buzzard tried to throw the monkey off his back,

The monkey grabbed his neck and said,

Now listen, Jack…”

“Straighten Up and Fly Right” är upptakten till ”Bicycle Driver” som i mångt och mycket påminner om den som berättas i Paul Schraders och Martin Scorseses filmklassiker ”Taxi Driver”, men som ändå bygger på ett autentiskt fall.

Innan ”Bicycle Driver” tar till ända är två av mänsklighetens grundsatser överträdda, bespottade, trampade på: ”Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa” och ”Du skall inte mörda”.

“Bicycle Driver” berättar i pjäsmonologform den tragiska berättelsen om missförstånd som nästan var och en varit med om på ett eller annat vis, med mer eller mindre allvarliga konsekvenser som följd:

en lokalbutikförsäljare hör en högst tillfällig förbipasserade nynna “Straighten Up And Fly Right” och uppfattar det som en personlig förolämpning. Han kan över huvud taget inte tänka sig att det inte finns någon som helst tanke bakom varför människan småsjöng sången för sig själv, utan antog falskeligen att detta var en förklädd krigsförklaring.

Situationen förbättras inte, utan tvärtom trappas den upp bakom den gräns som bör vara helig för var och en.

Två teatrar utanför Sveriges gränser har redan skaffat sig speloptionsrätt till detta dessvärre lika aktuella som eviga drama, och ett litet amerikanskt förlag vill ge ut “Bicycle Driver” som ”novelisation”, det vill säga omarbetat till en kortroman. Har du tid och lust, är du välkommen att ta dig an uppgiften.

För övrigt se https://www.muntligt.se/e-bok/9789175910925/bicycle-driver

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

BÖR JAG BÄVA?

Jag fick ett mejl. I rubriken stod det ”Vad var det jag sa?”

Mejlets avsändare var en känd och uppburen Göteborgskonstnär som jag förr i tiden umgicks med en hel del. Hen tog mig alltid ut på havet i hens båt att fiska. Vi åt gott och drack och fiskade. Hen tyckte att det var något av det bästa hen visste här i livet, kanske med undantag de överdådiga festerna, som han organiserade för konstnärskollegor, operasångerskor, författare och målare.

Jag tyckte att fiska var ingen höjdare, jag mådde inte så sällan mindre bra på hens båt, mestadels av den för mig ovana kombinationen sprit och höga, krängande havsvågor. Jag brukade säga att fiska är ingenting för mig och hen brukade svara ”du kommer att vänja dig vid det goda livet, skall du se, och det kommer knappast komma som en överraskning, när du även kommer att skriva en bok eller en pjäs om det goda livet med ett spö i handen”.

Som sagt: hen skrev ”Vad var det jag sa?” och åsyftade min bok ”Joel and the Santa Claus Murder Mystery” som bokhandelskedjan bokus.com i sin annonsering katalogiserar som en bok om sport, fritid och hobby. Och det trots att det på bokens omslag står svart på vitt ”Scandinavian Noir”, som är en beteckning på en deckargenre vars främsta företrädare är svenskarna Stieg Larsson, Henning Mankell, Leif GW Persson och Liza Marklund, norrmän Jo Nesbø, Anne Holt och Karin Fossum och danskarna Peter Høeg och Jussi Adler-Olsen.

Min kommande bok kommer att heta ”Vad betyder FOREX Bank och annat skämt” och även den kommer att saluföras med en orm på omslaget.

Jag bävar således att boken ”Vad betyder FOREX Bank och annat skämt” också kommer att tillhandahållas som en bok om sport, fritid och hobby.

Det är inte så att jag motsätter mig att människor med dessa knappast marginella intressen bekantar sig med boken ”Vad betyder FOREX Bank och annat skämt”, men jag riktar mig med den mera till människor med något striktare arbets- och fritids- klädsel.

Dessutom:

Min bok ”Zlata Ibrahimovics dagbok” har i samtliga utgåvor, svenska som utländska, en flicka på omslaget. Icke desto mindre bjöds jag in av en rikstäckande idrottsorganisation att föreläsa på bokmässan i Göteborg om den världsberömde fotbollvirtuosen Zlatan Ibrahimovic med utgångspunkt av boken ”Zlata Ibrahimovics dagbok”. Jag avböjde med hänvisning till att Zlata inte spelar fotboll ens i lägsta distriktsserie för flickor. Trots det fick jag en hel del mejl från fotbollsentusiaster och Zlatan anhängare, i vilka jag upplystes om att de inte fann ens det minsta spår av någon boll mellan bokens pärmar – som om det skulle vara en nyhet för mig.

Det positiva med denna förväxling var att ett ospecificerat antal brev- och mejlskrivare var glada för att de fick bekanta sig med boken ”Zlata Ibrahimovics dagbok”, som de annars säkerligen skulle ha missat.

Liknande förväxling var jag med om med min bok ”Den lyckliga ockupationen : Vladimir Oravskys sensuella recept från naturens eget kök och en läsebok för alla åldrar och många smakriktningar om honom själv och om invandrade och inhemska människor och djur”

Förlaget nominerade ”Den lyckliga ockupationen” för Augustpriset, men jag beskylldes ändå av en och annan klagopelle, som fann den bland böckerna klassade som kokböcker för att ”Den lyckliga ockupationen” inte var mycket till en kokbok, och att i Sverige brukar kokböcker vara späckade med bilder på olika maträtter.

Jag skrev ovan att jag bävar för att boken ”Vad betyder FOREX Bank och annat skämt” kommer att saluföras som en bok om sport, fritid och hobby på grund av att den, liksom boken ”Joel and the Santa Claus Murder Mystery” har en slingrande orm på omslaget. Men efter närmare eftertanke inser jag att så behöver det inte alls vara: bokus.com marknadsför nämligen min bok ”Lathund för ambitiösa katter 2 : Rhapsody in blue and yellow för blågula och rödgröna katters ett till flera in- och utandningsorgan : en nervkittlande historisk krönika kring ouppklarade och uppklarade brott” bland kategorin uppslagsverk & referenser / encyklopedier & referensverk.

Boken ”Lathund för ambitiösa katter 1 : metamorfoser enligt Ovidius, Kafka och Oravsky : en nervkittlande historisk krönika kring uppklarade och ouppklarade brott”, alltså del ett i Lathund för ambitiösa katter-serien, kategoriseras som hörande bland böcker om ”samhälle & politik”. Och båda böckerna har nästan till förväxling liknande omslag.

Det är inte lätt att exakt kategorisera en bok, inte ens om förläggaren beskriver den ganska detaljerat innan hen sänder den till olika bokförsäljningskedjor. Det är betydligt lättare att rätt identifiera köttet i lasagnen. Jag tror att det är på grund av att hästkött är dött, däremot är bra böcker levande. Och det som är levande, det är svårkategoriserat. Försök att helteckna din vän med ett eller två ord – och levande böcker är inte så sällan mera komplexa än din vän, till och med den som bjuder dig på oförglömliga middagar på hens förnäma fiskeskuta.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

HÄXOR BÖR KASTAS PÅ BOKBÅL PUNKT SLUT

Häxor bör kastas på bokbål – punkt slut

Med anledning av Jan Lööfs debatt

Jag tycker att det är önskvärt att vi återigen debatterar barnkultur i allmänhet och barnböcker i synnerhet.

Det jag däremot är en smula tveksam till, är varför det alltid bara är gamlingar, det vill säga folk över trettio som diskuterar, och alltid ovanför barnens huvud.

Att föräldrar eller potentiella föräldrar uttalar sig om barn, sina eller andras, dagens eller framtidens, är lika övertygande, som när barn uttalar sig om sina föräldrar, som inte så sällan både är döda och förmultnade.

Exempel:

”Vad tycker du, att din mor skulle ha tyckt om att hennes folkkära litterära gestalter kommersialiseras och säljs till de högstbjudande?”

”Hon älskar det”, är svaret, ”hon har precis skajpat mig från himlen och berättat att hon älskar det.”

Här kommer mitt bidrag till en pågående debatt om Jan Lööfs illustrationer. Jag har visserligen också vuxit mig ut ur kortbyxorna – åtminstone enligt den segregerande etikettribban som adelsöversteprästinnan Magdalena Ribbing ställde upp – men mitt sätt att se på saker och ting och fälla omdömen om dem, svävar inte på moln, låtsas inte vara akademiskt, utan håller sig jordnära, helst under bälteshöjden.

Det var dags för god nattläsning, och i dag var det den gamla häxans tur att läsa. Ja, så kallar mitt barnbarn Nils, min ”skrynkliga” hustru. Undrar vem han fått det ifrån?

I barnkammaren lät det som i en polsk riksdag. Undrar varför?

Jag tog min flaska med kvällstequilan – i min ålder är det viktigt med rikligt med C-vitaminintag – och ställde mig bakom den stängda barnkammardörren. Häxan vägrade att läsa boken ”Ta fast Fabian” för Lillnissen, men han argumenterade livligt med att farfar hade läst den så sent som i går för honom och då var det minsann inget ”fel på boken”.

Som sagt, polsk riksdag.

Hennes främsta argument mot boken var inte mindre starkt: ”Den där boken skrotar vi Nisse, jag vill inte ha ytterligare en farfar här i huset, den vi har räcker med råge!”.

Jag tror att hon använde åtminstone tretton utropstecken i den meningen, för att försäkra sig om att det treåriga barnbarnet skulle märka allvaret i hennes veto.

Jag ställde den hälsobringande tequilaflaskan ifrån mig och slank in i barnkammaren. ”Vad är det fråga om”, frågade jag, som om jag precis anlände från en månadslång månresa och inte hade en aning om vad som händer här på jorden.

Min hustru pekade på en teckning i boken där en svart yngling bar på en trumma under armen, hon borrade samtliga sina mest inkvisitoriska ögon i mig, och frågade: ”vill du kanske att ditt eget barnbarn skall bli mörkhyat? Eller att det blir en musiker, en bongo-trummis? Det skulle minsann bli en fin fjäder i hatten för vår familj, inte sant?!”

”I skruden!”

”Vafalls?”, undrade häxan.

”Fjäder i skruden, det heter inte hatt, utan fjäderskrud, det har farfar förklarat för mig!”, förklarade barnbarnet.

Jag vet inte vem som gick segrande ur denna litterära diskussion, jag kände nämligen plötsligt ett starkt sug efter C-vitamin.

Jag vaknade klockan 04.30, som varje morgon förresten, och alltid av samma anledning. Just vid det klockslaget njuter jag nämligen av mitt aktningsvärda morgonstånd. Jag skall fylla 84, om några dagar, så i min ålder och min samhällsklass, är morgonståndet det enda ståndet jag får på hela 24 timmar. Det måste således för var och en vara helt klart, att jag vördar det, vårdar det, och är på alla sätt och vis varsam med det.

Jag brukar sätta på min laptop, navigera på en pilsk, beprövad jumpasajt, och dansar ledstångshambo med min stolta salami kring 45 minuter. Jag undviker att trötta ut mig, eftersom kring halv sex brukar min hustru vakna och hon blir glad av att få guld i mun i denna arla morgonstund.

Den här specifika morgonen började mitt raffliga morgonprogram med en reklamsnutt som jag visserligen genom ett klick kunde hoppa över efter en plågsam stund, men den höll mig kvar, paralyserad, förstummad, förbryllad, förundrad, förbannad. Anledningen? En tecknad elak häxa bjöd ut ett, troligen förgiftat äpple till en oskyldig flicka…

Behöver jag förtälja mer?

Hur kan man vara så oansvarig och så insyltad i gamla föreställningar?

Varför måste en häxa alltid vara elak? Varför måste hon likaledes alltid vara en kvinna? Varför liknar hon Patti Smith i håret? Och varför är hon ständigt till åren kommen? Och varför har hon en skränig röst? Och varför liknar hennes tanduppställning en bortkastad gles hårkam? Och varför är hon alltid rynkig och skrynklig och fårad och skrumpen? Och varför har hon så långa naglar som knappast kan vara behjälpliga vid dagligt manuellt arbete? Och varför är hon oärlig och säger inte som det är, att den bjudna äppelträdets frukt är förgiftad? Och varför har hon en näsa som Nicole Kidman spelandes Virginia Woolf?

Jag är så kordialt trött på alla dessa alltid!

Och all denna avtändning direkt på morgonen, när man är full av liv och lustar. Vem längtar då efter möten med gamla äppelbjudande kärringar?

Lite variation, lite modernitet, lite samklang med tiden, vore verkligen på tiden. Det är säkerligen flera än bara vi feminister som med brinnande talfackla kräver detta.

På eftermiddagen bjöd min häxa vårat Nissebarnbarn på ett äpple. Själv ägnade jag mig åt min dagliga skönhetstupplur. Men jag blev ryckt ur Morfeus sköna omfamning. Av en polsk riksdag, vad annars?:

Nisse vägrade att äta äpplet av rädslan att det var förgiftat.

”Varifrån får han alla sina idéer”, undrade min hustru, men jag var tyst som en svensk tiger.

”Du behöver C-vitamin Nisse”, argumenterade min hustru och Nisse svarade ”jag föredrar att ta mig en klunk ur farfars medicinflaska”.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

BIBLIOTHEA NON GRATA: FÖR ANDRA GÅNGEN

Bibliotheca Non Grata är ett konstverk och en utställning av Måns Wrange och Igor Isaksson, samfinansierad av Stieg ”Millenniumtrilogin” Larssons familj och Umeå kommun.

Det rör sig om ett bibliotek bestående av böcker som bokförlag i Sverige och annorstädes i världen av olika, dock inte konstnärliga anledningar refuserade, och som senare visade sig ha stor genomslagskraft och även blev storsäljare, översatta till flera språk.

 

 På konstverkets första rad ses Vladimir Oravskys standardverk om friheten i kulturen : ”Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget med anledning av tillblivelsen av boken Från Astrid till Lindgren” (ISBN 9789173270441 och ISBN 9789186839888) samt den biografiska romanen ”Från Astrid till Lindgren” vars långa väg till utgivningen beskrivs på Wikipedia med orden ”… År 2004 skulle boken som först kallades ’Astri mi! En berättelse’ ges ut, men förlaget stoppade utgivningen. Ytterligare två andra svenska förlag avbröt utgivningen. Bokförlaget h:ström – Text & Kultur, var det fjärde förlag som tog sig an berättelsen och lanserade den år 2007 i samband med Astrid Lindgrens 100-årsdag under titeln ’Från Astrid till Lindgren’.”

På fotografiet nedan ses den inbundna katalogen med förteckning över samtliga böcker i Bibliotheca Non Grata.

Min osedvanlig kulturintresserad kompis och en sanslöst produktiv författare Staffan, mejlade till mig, när jag berättade för honom om Bibliotheca Non Grata: Kul den där utställningen, roligt perspektiv, grattis att vara med! Visst var det så att självaste Astrid ursprungligen blev refuserad, fanns hennes refuserade bok med i utställningen?

Jag har varit på Per Gessles Tylösand-hotell och sett alla refuseringsbrev han dekorerat baren med, från tiden innan Gyllene Tider slog igenom. Riktigt kul läsning. Inte för att jag har speciellt mycket till övers för Per Gessles musik eller allmänna attityd.

Jag svarade: Yes Astrid Lindgren var refuserad. Huruvida hon var med på utställningen vet jag ej eftersom jag inte flög upp till Umeå trots att jag blev bjuden. Mingel med opportunister är inget för mig. Jag väljer noga vem jag vill synas med, vill inte sluta som den avgångne bostads- och stadsutvecklingsministern Mehmet Güner Kaplan och den likaledes borträknade Mona Ingeborg Sahlin. Men jag tror inte att A Lindgren var med. Av flera anledningar: Det finns ingen författare som inte var refuserad någon gång. Men de flesta var det på grund av att förlagen inte trodde att de kunde tjäna in pengar på den och den boken eller att de inte fick tillräckligt högt tiggarbidrag från statens kulturråd och 30 andra officiella bidragsställen till.

Mina ”refuserade böcker” var inte refuserade, tvärtom, de blev antagna, till och med tryckta och annonserade i en rad tidningar, men dagen innan premiären på bokmässan i Göteborg, drogs de bort från marknaden. Det är en viss skillnad.

Att Gessle var refuserad, tror jag gärna, men återigen, det måste ha skett på strikt kommersiella villkor, eftersom den mest vågade uppmaningen som han någonsin ställt i sina/hans texter var/är ”Gå & fiska!”

Min danske kompis Lasse von, hörde också av sig med anledning av min medverkan på utställningen Bibliotheca Non Grata och bekände att han googlade danska och svenska recensionerna som min bok ”Friheten i kulturen” fått. Han citerade ett kort utdrag ur den okrönte recensentregenten Benny Holmbergs recension: ”Det är ett stort grepp Vladimir Oravsky tar om det svenska kulturlivet. Hans referenser är inte bara nationella, han går ut på det internationella fältet och hämtar bevis och exempel på det fria ordets kränkande, på det fria ordets handskande för att få vikt och djup i sin kritik mot det svenska kulturetablissemangets enligt honom sällsynt unkna byk. Han gör historiska turer i det fria ordets kölvatten, från Nelson Mandelas frihetskamp till Vilhelm Moberg och Haijbyaffären. Han refererar egen bakgrund och erfarenhet från det forna hemlandets diktatur i kampen för det fria ordet.

Vladimir Oravsky är en kunnig och berest litterär ledsagare och denna bok kan mitt i allt apostroferande och attackerande användas som en diger uppslagsbok för det fria ordet. Han har åstadkommit något så ovanligt för svenskt vidkommande som ett betydelsefullt litterärt verk om litteraturens viktigaste principer och moraler i detta avseende. Han visar på hur författarens rätt till det fria ordet alltid har ansatts av diverse knep och anslag. Han slår upprepade gånger fast hur viktigt det är att den litterära produkten ägs av författaren.

Maken till frontalangrepp på det etablerade kulturlivet har inte skrivits i detta land sedan Strindberg drog ut i den gigantiska pennfäktning ’Strindbergsfejden’ där han sågade hela det dåtida kulturetablissemanget vid fotknölarna med bland andra storheter som Heidenstam och Levertin och där Strindberg också konstaterade att vad upptäcktsresande Sven Hedin släpat hem i materiell och saklig materia inte ägde större halt än att det på sin höjd borde redovisas på Lantmäterikontoret.”

Lasse von kommenterade allt detta med ”inte helt illa Oravskyvitj!”

För att visa att jag är bakad av den godaste degen, svarade jag med ett för evigt och överallt giltig iakttagelse: ”alla bedöms så som de förtjänar”.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

BIBLIOTHEA NON GRATA

Bibliotheca Non Grata är ett konstverk och en utställning av Måns Wrange och Igor Isaksson, samfinansierad av Stieg ”Millenniumtrilogin” Larssons familj och Umeå kommun.

Det rör sig om ett bibliotek bestående av böcker som bokförlag i Sverige och annorstädes i världen av olika, dock inte konstnärliga anledningar refuserade, och som senare visade sig ha stor genomslagskraft och även blev storsäljare, översatta till flera språk.

 

På konstverkets första rad ses Vladimir Oravskys standardverk om friheten i kulturen : ”Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget med anledning av tillblivelsen av boken Från Astrid till Lindgren” (ISBN 9789173270441 och ISBN 9789186839888) samt den biografiska romanen ”Från Astrid till Lindgren” vars långa väg till utgivningen beskrivs på Wikipedia med orden ”… År 2004 skulle boken som först kallades ’Astri mi! En berättelse’ ges ut, men förlaget stoppade utgivningen. Ytterligare två andra svenska förlag avbröt utgivningen. Bokförlaget h:ström – Text & Kultur, var det fjärde förlag som tog sig an berättelsen och lanserade den år 2007 i samband med Astrid Lindgrens 100-årsdag under titeln ’Från Astrid till Lindgren’.”

På fotografiet nedan ses den inbundna katalogen med förteckning över samtliga böcker i Bibliotheca Non Grata.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

DINA HANDLINGAR PÅVERKAR MÄNNISKORS LIV – 1:A FORTSÄTTNINGEN

Det är alltid glädjande att kunna notera att mina rader väcker reaktion. Läsarnas återverkan kan inte tolkas på annat vis än att människor bryr sig.

För några dagar sedan beskrev jag ett par exempel på hur Akademibokhandeln långsamt håller på att såga av den till synes stadiga gren den sitter på. Det rörde sig om direkt felaktig klassificering av böcker.

Jag fick massvis med reaktioner, inte minst från kollegor författare, som skriver till mig allt ifrån att det av mig beskrivna, är inget annat än en skandal som avslöjar Akademibokhandelns förakt för författare, till att man borde bojkotta Akademibokhandeln.

Det kom även två mejl från Åsa Ingberg som arbetar på Akademibokhandelns kundservice. Här kommer delar av hennes svar:

”(…) Har även fått svar från vår masterdata avdelning följande.

’Vi hämtar vår bokdata från Bokinfo.se, böckerna klassas maskinellt i vår system utifrån böckernas Themakoder i Bokinfo.
Vi har ingen möjlighet att personligen granska alla titlar och ibland blir det dessvärre fel.

Jag har kontrollerat böckerna ni skrev i ert mail och Zlata Ibrahimovics dagbok står som Skönlitteratur barn och ungdom: allmän på Bokinfo,
0-3 är så klart inte rätt men eftersom det är en väldigt allmän kod så blir det svårt för systemet att sätta en bättre klassning, flyttar den till romaner.
Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå är även den klassad som Skönlitteratur & sanna berättelser för barn & ungdomar, flyttar till romaner

Lathund för ambitiösa katter är klassad som Uppslagsverk och referensverk hos Bokinfo.

Utbrytarkungens knep borde ha klassats som historia men något har blivit fel, jag har rättat det nu.
med vänliga hälsningar Mattias Masterdata’

Hoppas du får en trevlig dag och en god jul!
Med vänliga hälsningar

Åsa Ingberg

Kundservice”

Som sagt: det känns bra att Akademibokhandeln reagerade på mina anmärkningar och att ”Mattias Masterdata” rättade tre av mig utpekade fel.

Tre. Men av hur många?

Det kan jag inte svara på, eftersom jag inte har gått genom Akademibokhandelns databas. Men min gissning, som baserar sig på den kontroll som jag har gjort, är att det rör sig om tusentals felaktigheter. Och det är rätt så mycket. Eller? Vad tycker du Maria Hamrefors, vd för Akademibokhandeln?

Jag har kontrollerat sex av mina boktitlar och inte en enda var rätt klassificerad. Det ger en rätt hög procentsats, säger min revisor som kan det där med procentsatser.    

”Mattias Masterdata” skriver ”Vi har ingen möjlighet att personligen granska alla titlar…”

Det är enligt mig ett oacceptabelt svar och det borde te sig lika oacceptabelt även för Akademibokhandelns vd Maria Hamrefors.

Om ”Mattias Masterdata” och hans stab inte har möjlighet att leverera ett någorlunda bra och pålitligt arbete, då borde Akademibokhandeln anställa sådan personal som klarar av det. Jag är villig att ställa upp, eftersom jag, trots mitt ansträngda arbetsschema inser att det rör sig om mycket viktigt kulturarbete. Tänk om Kungliga Bibliotekets katalogiseringsarbete liknade det som Akademibokhandeln offererar. Hur skulle då framtida forskning om vår (litterära) samtid se ut? 

Akademibokhandeln kan kanske överta bokkatalogen från exempelvis sitt eget dotterbolag Bokus AB, då Bokus medarbetare verkar ha fattat det kulturhistoriska och ekonomiska ansvar som katalogisering av boktitlar tveklöst innebär.

Vad tycker du Maria Hamrefors, vd för Akademibokhandeln?

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

TIDNINGSARTIKLAR LÄSES OCH FOLK REAGERAR

För några dagar sedan skrev jag under rubriken ”Välmenta råd” om Staffan Sölve som utvecklat Castyo, en ny app för smarta telefoner, surfplattor och tablets, i vilken man kan tillgodogöra sig en teaterföreställnings framförda textmassa textat under föreställningens gång. Jag ville framhäva Staffan Sölve berömvärda arbete även på grund av att han bland annat ger ut böcker, exempelvis min purfärska juldeckare ”Joel And The Santa Claus Murder Mystery”.

Inte så få har reagerat på mina rader, men jag blev speciellt glad över att även Staffan Sölve hörde av sig: ”PS Tack för att du skrivit om min textremsa-app!

– En person från Järvsö hörde av sig och vill använda appen för textade guidningar till området.

– En annan person hörde av sig och ansåg att det är oerhört störande på Operan när folk framför honom har mobilen igång med lysande skärm. Jag borde svarat ’du kan vara glad att du både ser och hör’. För övrigt är textsidorna helt svarta med vit text, så det kan knappast störa.”

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

DINA HANDLINGAR PÅVERKAR MÄNNISKORS LIV

Dina handlingar påverkar dina medmänniskors liv. Så är det, och du borde tänka på det dagligen, om du har ett någorlunda välfungerande samvete. Det spelar inte någon roll huruvida du har eller inte har barn, föräldrar eller grannar… Det spelar ingen roll huruvida du är sjukgymnast till ditt yrke eller brevbärare eller vd, dina handlingar påverkar dina medmänniskors liv.

“No man is an island, entire of itself”, skrev John Donne år 1624 och att observationen är till hundra procent korrekt bekräftas bland annat av det faktum att dess giltighet ingalunda påverkades av tidens gång. Ta den därför till dig som ditt livs vägledning.

Och samtidigt, tänk på, att om Gud är i detaljerna, som Flaubert skrev, så är även Djävulen det.

Att skriva en bok kan ta många månader, i många fall till och med år, i anspråk. Sedan kommer förläggaren in i processen och henoms arbete slutförs inte heller i en handvändning. Ta bara ett bokomslags utformning: Jag minns tydligt omslagsarbetet till boken ”Zlata Ibrahimovics dagbok”: Det var inte få förslag från fotografer och omslagsmakare som framfördes och avfärdades och gjordes om och… Till det tillkom en minsann ännu delikatare uppgift, att formulera en samvetsgrann försäljningsdeklaration som återfinns både på bokens baksida och på olika försäljningssidor. Det blev således många och kostsamma möten med olika yrkesgrupper inblandade, allt för att kunna erbjuda publiken en så bra upplevelse av denna bok som möjligt.

Resultatet av alla dessa arbetsmöten blev så som följer:

”En ung tjej kliver in i det svenska samhället…

Zlata Ibrahimovics dagbok är skildringen av en flyktingfamiljs första möte med det svenska samhället, en skildring om uppbrott och flykt och ett sökande efter kärlek och trygghet.

Oravskys och Malméns senaste roman är en engagerande och lättillgänglig berättelse om utanförskap och empati, samtidigt som den är en kritisk uppgörelse med den svenska flyktingpolitiken.”

Det är också den text som grossist- och bokdistributörsföretaget Seelig använder sig av när det säljer boken vidare till olika fysiska och digitala boklådor. Se http://www.bokus.com/bok/9789189447233/zlata-ibrahimovics-dagbok/

”Zlata Ibrahimovics dagbok” säljes även i Akademibokhandelns butiker. Så här presenterar sig Akademibokhandeln själv ”Akademibokhandeln AB, med dotterbolaget Bokus AB, driver den marknadsledande bokhandelskedjan Akademibokhandeln med 125 butiker (centralägda och franchise), samt nätbokhandeln Bokus, som erbjuder flera miljoner böcker från hela världen. Med visionen ’Läsglädje för alla, varje dag’ vänder vi oss till privatpersoner, företag, bibliotek och offentlig verksamhet.” ”Omsättning: ca 1,7 miljarder, medeltal anställda ca 580 st.”

Vidare kan Akademibokhandeln berätta att ”Personlig service med tips och idéer ska bidra till att det blir enkelt och roligt att hitta och handla hos oss. Förutom ett brett sortiment i butikerna erbjuder vi över 8 miljoner svenska och internationella boktitlar som beställningsvaror.”

Låt mig problematisera detta egenomdöme, denna i mina ögon något förvrängda självinstinkt och självkarakterisering.

Personalen i de Akademibokhandelns butiker som jag frekventerar är utan tvekan trevlig och tillmötesgående.

Är de kunniga på böcker?

Inte riktigt.

Men, de behöver inte vara det, eftersom de har sina datorer som de kan rådfråga… Och datorer är ofta mera tillförlitliga än det mänskliga minnet, som inte minst efter en helg kan vara lite dimmigt.

Jag gjorde ett test, genom att fråga efter de böcker som jag är ganska så välbekant med, inte minst på grund av att jag inte bara tänkt ut dem, utan även formulerade och skrev ned dem och dessutom höll ganska så otaliga föredrag om.

Akademibokhandelns datasystem viskar till den servicevilliga expediten att boken ”Zlata Ibrahimovics dagbok” är ämnat för läsarkategorin barn i åldersintervallen 0-3 år.

Samtidigt som Bokus, som är ett dotterbolag till Akademibokhandeln, har den rätta beskrivningen.

Fundera över titeln ”Zlata Ibrahimovics dagbok”. Skulle en förläggare kunna tänka sig döpa en bok ämnad för ålderskategorin från noll till tre år till ”Zlata Ibrahimovics dagbok”? Föga troligt, inte sant.

Akademibokhandeln har uppfyllt min dröm när den ”gjorde mig till” en författare för de minsta.

Och inte bara med den boken. Boken ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå : en bok för tjejer och kvinnor : Kattis och Sandras brevväxling : den första samlingen”, saluförs för samma ålderskategori. Akademibokhandeln låter sig nämligen inte förledas av bokens undertitel ”en bok för tjejer och kvinnor : Kattis och Sandras brevväxling”.

Mina ”Lathund för ambitiösa katter”-böcker, kategoriseras som uppslagsverk, samtidigt som Akademibokhandelns dotterbolag Bokus tillhandahåller dem under beskrivningen ”En nervkittlande in- och utandning, ett politiskt reportage och lika väl experimentellt skakande & pulserande litteratur. Oravskys senaste verk är ett spektrum av jargonger, makabra situationer, ett kastande och ett samlande; liv häftat på papper. I vart och vartannat stycke svider det till av en skoningslös kritik av vårt katakombiska, svenska samhällsbygge, sett från en oskygg invandrares synvinkel.”

Boken ”Utbrytarkungens knep : eller hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige” har hamnat under samlingsbegreppet ”arkitektur”.

Bokus skriver om ”Utbrytarkungens knep” ”Vladimir Oravsky och Tomas Kramar flydde från Tjeckoslovakien till Sverige vid Warszawapaktens ockupation 1968. Med denna antologi har de samlat några landsmän bosatta i Sverige – vilka var deras förväntningar och hur blev deras liv i det nya landet?

Den här utgåvan av boken är tillfälligt slut”.

Nog med exempel på Akademibokhandelns ”absurditeter”, nog med exempel på dumheter och tillbaka till denna betraktelsens tes: Dina handlingar påverkar dina medmänniskors liv.

Jag kan knappast ha fel i mitt antagande att en felaktig kategorisering av mina böcker inte kan leda till en talrikare försäljning av desamma, utan tvärtom, den står i vägen för den.

Detta innebär att min förläggare tjänar lite mindre på dem och antagligen på flera andra titlar. Detta kan leda till att han kommer att tvingas till åtgärder som kan ha negativ bäring till både hans anställda och hela bokbranschen…

Detta innebär att jag kommer att tjäna lite mindre, och därmed tvingas jag kanske att vara lite mindre generös, exempelvis mot tiggare och olika hjälpinsamlingsorganisationer.

Jag kan kanske till och med tvingas att vända ryggen till de genrer jag gärna och framgångsrikt publicerar mig i…

Tjänar jag mindre, då tjänar även Akademibokhandeln mindre och då kommer även dess ”ca 580 st” anställda bli färre och några av dessa friställda blir kanske långtidsarbetslösa och så småningom kanske även tiggare…

Kan det ligga något i det, Maria Hamrefors, vd för Akademibokhandeln?

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Du är mitt barnbarn – jag är din morfar 9

Medverkande:

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.