Kategoriarkiv: Vladimir Oravsky TV

VAD HAR DRAMATEN OCH TJECKISK TELEVISION GEMENSAMT?

Vad har Dramaten och tjeckisk television gemensamt?

Båda förbereder program om Astrid Lindgren.

Dramaten planerar att år 2018 ha premiär på en pjäs om Astrid Lindgrens unga år, och Tjeckiens första och största kommersiella tv-kanal, ägd av CME (Central European Media Enterprises), ett på Bermuda situerat media- och underhållningsbolag, arbetar med ett program om Astrid Lindgren.

På förekommen anledning anlitades Vladimir Oravsky, författaren till en i USA framförd pjäs om Astrid Lindgren och författaren av den till flera språk översatta boken ”Från Astrid till Lindgren” – se https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A5n_Astrid_till_Lindgren, att i en 45 minuters intervju bidra till programmet.

Det blev ånyo befäst att den moderna klassikern ”Från Astrid till Lindgren”, i folkmun kallad ”boken som ändrade Astrid Lindgrens liv”, har en aktningsvärd och avundsvärd halveringstid.

Viva Astrid! Även efter din död, försörjer du inte bara din dotter och hennes familj, utan även en ansenlig armé kulturgamar. (Se http://www.adlibris.com/se/e-bok/den-gamla-och-edens-lustgard—till-minne-av-en-inte-helt-okand-forfattarinna-9789186839819)

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

TÄLTET -VEM TILLHÖR VÄRLDEN?

SVT2 har visat filmen ”Tältet – Vem tillhör världen?”. Den är från år 1978. Jag skall inte skriva om den.

Jag skall skriva om CD:n ”Filmen Och Musiken  Tältprojektet « Vi äro Tusenden »” MNDVD 001.

Den består av 11 musikaliska nummer utspridda på den 39-minuters korta ljud-CD:n. Det är Treffenbergskadriljen, Sång om arbetarklassens uppkomst, Vi väva, Rättegångsinmarsch, Revolutionsoperan, Segerhymnen, Glädje till varje pris, Aldrig mera krig, Ellen vår Ellen, AK-sången, Vi äro tusenden.

Hur många av dessa sånger minns du i dag?

Inspelningar av sångerna är inte gjorda LIVE och det är en stor miss. Visst kan det vara svårt att göra en bra liveinspelning under en pågående föreställning i ett tält. Men omöjligt är det inte och man vinner oändligt mycket mer på karusellerna än man förlorar på gungorna om man vågar sig på den svåra konsten att förmedla en livekänsla. Liveinspelningar med The Grateful Dead, med David Bowie, med Frank Zappa, med The Rolling Stones är bara av några mera kända exempel.

Det finns ingen folklighet, ingen spontant glädje, ingen folklig/publik närvaro, med andra ord ingen atmosfär i denna tillbakablick.

Inga repliker eller andra ljud som binder ihop dessa i och för sig kuliga nummer. Skivorna beledsagas av ett häfte där Gunnar Rehlin serverar floskler som han är känd för från Filmkrönikan, Femina och Plaza. På fodralen till Tältet – Vem Tillhör Världen? återfinns ett klistermärke som upplyser att detta är en ”Limiterad 1:a upplaga!”, med utropstecken för att köparen skall fatta den ekonomiska och kulturella samlarlyckan som ägandet av denna produkts 1:a upplaga förväntas att skänka. Detta har skett år 2012. Någon nyutgivning har inte ägt rum och jag är inte alls förvånad.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

SEINFELD OCH POLITIKEN

Den 18 mars 2015 diskuterades i SRs program OBS ”Seinfeld”, under programrubriken ”För 25 år sedan hade TV-serien Seinfeld hade premiär. Vi följer TV-komedins resa fram till idag där en ny typ av komedi tagit plats. Vad säger humorns förändring om samhällets förändringar?”

”För 25 år sedan hade TV-serien Seinfeld hade premiär.” Jag tycker inte att det är en alldeles lyckad mening, men i jämförelsen med vad som programmet bjöd på i övrigt, är den brilliant.

Det sades blad annat, att ”Seinfeld” vände politiken ryggen. Låt mig konstatera följande: det är inte bara skönheten som ligger i betraktarens öga. Eller som Marcel Proust skriver i “À la recherche du temps perdu“ / “På spaning efter den tid som flytt 7, Den återfunna tiden”: „… Men i själva verket är varje läsare, när han läser, sin egen läsare. Författarens verk är bara ett slags optiskt instrument som erbjuds läsaren för att hjälpa honom att urskilja det som han utan denna bok kanske inte skulle ha sett hos sig själv. Att läsaren hos sig själv känner igen det som boken utsäger är beviset för att boken är sann och tvärtom, åtminstone i viss mån, eftersom avvikelsen mellan de båda texterna ofta kan bero på läsaren och inte på författaren. Boken kan dessutom vara för lärd eller för dunkel för en naiv läsare, och erbjuder honom sålunda en grumlig lins som han inte kan läsa med…”

”Seinfeld” är en världsomspännande sitcom som flörtar med att handla om ingenting, när den i själva verket presenterar inte bara en av tv-underhållningens bäst genomtänkta program, utan även djup lärdom. Här följer tre exempel, som lätt kan utökas med ytterligare trehundratrettiotre.

Exempel nummer 1:

I en episod av ”Seinfeld”, sitter Elaine Marie Benes, en av de fyra fasta Seinfeld-karaktärerna, och hennes väninna Katy, på deras stamfik Monks och Elaine frågar: ”Who was Pippi Longstocking?” ”Vem var Pippi Långstrump?”

”Vet ej”, svarar Katy.

”Hade hon något att göra med Hitler?”, undrar Benes.

”Maybe”, svarar Katy.

Elaines efternamn Benes, är identiskt med det efternamn som Edvard Beneš, Tjeckoslovakiens president sedan år 1935 hade. Efter Münchenförräderiet, eller Münchenöverenskommelsen som detta förräderi mot både Tjeckoslovakien och världsfreden heter på svenska, abdikerade Benes och blev så småningom ledare för Tjeckoslovakiens exilregering i London. Benes behöll sin funktion som Tjeckoslovakiens president även efter kriget, ända fram till kommunisternas maktövertagande 1948. Känner du till denna bakgrundshistoria, är jag säker på att ditt skratt fastnar i halsen nästa gång du läser igenom den korta dialogen mellan Elaine Marie Benes och Katy.

Benes: ”Vem var Pippi Långstrump?”

Katy: ”Vet ej”.

Benes: ”Hade hon något att göra med Hitler?”

Katy: ”Kanhända”

Och så är det med allt. ”… a man who can interpret could go far …”

 

Exempel nummer 2:

Förutom de grova sexanspelningarna har den gode Bertolt Brecht lånat även hela intrigen till sin pjäs ”Der kaukasische Kreidekreis” från den kända kinesiska pjäsen ”Hoei lan kia”, vilket betyder kritcirkeln, med den prostituerade Haitang i centrum. Seinfelds turnering av denna intrig med ett riktigt salomonisk domutslag utspelar sig hos brevbäraren Newman som åtar sig rollen som domaren Azdak. Newman skall döma vem som är den rättmätige ägaren till en cykel, Elaine Benes eller Cosmo Kramer? Kramer vinner tvisten, men det är Newman som får cykeln.

 

Exempel nummer 3:

Den lärorika Seinfeld-sequelen där Cosmo vinner Pams hjärta med hjälp av den ordbegåvade brevbäraren Newmans kärleksdiktning, har hämtat sin inspiration hos Dreyfusförsvararen Edmond Rostands heroiska versdrama i 5 akter “Cyrano de Bergerac”. Scenen utspelar sig på en bokhandel, var annars? de Bergerac skriver kärleksbrev till Roxane i Christians namn, och vinner hennes hjärta åt honom … Inte att undra på att Seinfeld förförde en hel värld …

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

GENIET LEONARDO DA VINCI

Den 14 oktober 2015 visade Kunskapskanalen den utmärkta semidokumentära filmen “Inside the Mind of Leonardo” från 2013. På svenska fick den namnet ”Geniet Leonardo da Vinci : En skatt av briljanta tankar, idéer och upptäckter”.

Filmen är skriven och regisserad av Julian Jones, som år 2005 blev ett världsnamn med filmen ”How William Shatner Changed the World”, om hur Star Trek-industrin påverkat och inspirerat dagens teknik, inklusive mobiltelefoner, medicinsk bildbehandling, datorer, MP3-spelare, iPod et cetera. Mig veterligen var denna med lärdom fyllda och underhållande dokumentär aldrig visad i Sverige. Det är som om Sveriges Television hyste agg mot Julian Jones: Sveriges Television hävdar nämligen, att filmen “Inside the Mind of Leonardo” är regisserad av Ron Gervais (”Brittisk BBC-dokumentär från 2013 av Ron Gervais”), något som orubbligt motsägs av filmens eftertexter, i vilka samtliga medarbetare krediteras för sina sanna insatser.

Filmen “Inside the Mind of Leonardo” är 85 minuter kort. I dag visar Kunskapskanalen bara 45 minuter utav den. Det betyder antagligen att resten kommer att visas först efter att de första 45 minuterna är helt bortglömda.

Hur kommer det sig att jag vet allt detta?

Enkelt: Jag har precis avslutat manuset till boken ”Mona Lisas Leende” och jag har kommit fram till att det inte är helt uteslutet att ”geniet Leonardo da Vinci” skulle kunna förknippas med fru Mona Lisa på något vis.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

EN MANLIG FEMINISTS ANSPRÅKSLÖSA ÖNSKEMÅL DEL 3

Andrea Edwards tappar fattningen

Ingen, mig veterligen, följer det jag publicerar med sådan nitälskan som Andrea Edwards. Mina rader om hennes framförande av det fascistoida SCUM-manifestet hinner knappast uppenbara sig på någon tidningssida, när tidningens redaktör och ansvarig utgivare rings upp och vips, artikeln bortcensureras som om vi befann oss i ett naziockuperat eller nazisamarbetsvilligt land. En publicist som i dag jobbar i Torgny Segerstedts rättvisepatosanda är lika vanligt förekommande som den akut hotade vitryggiga hackspetten. Tror du att jag överdriver en smula i syfte att väcka din uppmärksamhet? Bekanta dig då med min 280-sidiga faktaspäckade och expertgranskade lägesrapport ”Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget”, ISBN 9789173270441.

Ingen, mig veterligen, följer det jag publicerar med sådan nitisk iver som Andrea Edwards, och ingen fattar så lite som samma Edwards. Även Edwards ideologiska förebild, författarinnan till ”Society for Cutting Up Men”, Valerie Solanas, hade svårt att fatta att tvångstankar aldrig varit pedagogikens bästa hjälpreda.  

Mitt debattinlägg ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål – Del 2: Andrea Edwards fegar ur”, avslutade jag med följande: ”Här bjuder jag på hela korrespondensen. Oredigerad. Jämför den sedan med det tendensiösa mischmasch Edwards kommer att bjuda på i hennes TV-dokumentär. Om det inte blir så, att hon inte ens kommer att nämna min recension av hennes sceniska utgåva av SCUM-manifestet. Det skulle också gynna hennes sak. Naturligtvis. Det är anledningen till varför Edwards ursprungliga avsikt var att inte bjuda mig till att medverka i hennes SCUM-dokumentär”.  

Det omdömet ville Edwards inte finna sig i, och på de kommande raderna bjuder jag på en oförfalskad redogörelse av hennes tankekollaps.

Ljumma duschstrålar höll på att skölja bort min svett från en uppfriskande kvällsjoggingsrunda fredagen den 7 mars, när någon lutade sig mot ytterdörrens ringklocka och tvingade den ringa och ringa och ringa. Pauser i ringandet upphörde bara när någon genom brevlådan, länge höll på att undersöka huruvida någon av oss var hemma, samt två tre gånger tryckte ner dörrhandtaget som om den första nertryckningen inte var lika pålitlig som de följande. Vem kunde det ha varit? Jag klädde på mig, gick ut i trappgången, stegade ända ner till bottenvåningen och med viss tillfredställelse konstaterade jag att det ingenstans luktade bränt, ej heller såg jag något spår efter någon eld. Jag ställdes inför frågan Vem kunde det ha varit?, än en gång.

Plötsligt tänkte jag på den tjeckoslovakiska hemliga polisen som jag som barn kom i närkontakt med. Den kallades hemlig, trots att den verkligen inte var det. Dess styrka och den fruktan den spred hade sitt fundament i just det, att alla visste att den fanns.

Jag minns de hemliga männen som ringde och ringde på vår dörr innan de i sina ankellånga skinnrockar kom till vår tvårummare och möblerade om den i jakt på flygblad, som ”imperialisternas” flyg råkat släppa över vårt bostadsområde. Skinnrockarna slängde ut hundratals böcker från våra bokhyllor och ruskade om var och en i tron att allt det otillåtna och som troligen bara stod mellan raderna, skulle skakas fram.

Enstaka sidor fastnade i deras kunskapsgiriga händer och de kastade upp bladen i luften och lät dem singla ner som stora snöflingor, i en skarp demonstration av att det kalla kriget inte kände till några andra årstider än vinter. 

Söndagen den 9 mars kvart över sju på kvällen upprepades hela proceduren som jag var med om två dagar tidigare, med ett undantag; efter en stund ringde min mobil. Jag trippade till telefonen lämnandes blöta spår efter mig, och fann att det var Edwards som störde. Vad vill hon den här gången tänkte jag. ”Hej det är Andrea! Vi står utanför din dörr och vill ställa några frågor till dig…”

”Med dig vill jag kommunicera bara skriftligen”, svarade jag och la på.

Och medan jag återgick in i duschen, fortsatte Edwards att hänga på ringklockan.

Jag borde öppna dörren, jag borde låta mig utfrågas naken, och hennes SCUM-dokumentär skulle kunna saluföras med mig naken, som en pendang till den affisch som saluförde hennes SCUM-föreställning med henne, också naken. Tror du mig inte? Se då den bifogade SCUM-affischen.

Naturligtvis öppnade jag inte dörren: Edwards humör lät inte muntert och det är inte omöjligt att hon var beväpnad med ett järnrör, liksom de ökända fanatikerna från ett annat ideologiskt inskränkt läger.  

Pastor Ulf Ekman från Livets ord, kastade sin inte alltför kärleksfulla människosyn överbord och bad offentligt om förlåtelse för det lidande som han förorsakat. Jag vet inte vad det betyder och vilka implikationer det kan ha på honom och andra människor. Men vid första anblicken verkar det så, att även en inpyrd fanatiker kan ändra sig och sånt väcker hopp för mänskligheten.

Stiftelsen ”Expo granskar, dokumenterar, analyserar och upplyser om intoleranta, rasistiska och högerextrema grupper och idéer för att stävja dess inflytande i samhället.” Det är en nödvändig verksamhet och som enligt mig, bör ta sig an även den grenen av intolerantism som fanatiska anhängare av ”Society for Cutting Up Men” förespråkar.  

Det är 330 km mellan Stockholm och Jönköping och det är lika långt mellan Jönköping och Stockholm. Ändå åkte Edwards hit för att kameraöverfalla mig. Utan att veta om jag över huvudtaget fanns i Jönköping. Men varför inte? Hon betalade inte resan från sin egen ficka.

Hur många gånger uppsökte Edwards min adress? Två gånger, tre, fyra, tio gånger? Jag vet inte. Är det sådana aktiviteter som Sveriges television använder mina och dina licenspengar till?

Och vem är det som STV granskar egentligen med Edwards SCUM-dokumentär? Bör det inte vara de mäktiga, de som bestämmer agendan, de vars verksamhet subventioneras med skattepengar och andra avgifter som borde vara en nagel i ögat för SVT:s granskande verksamhet?

I stället är det plötsligt de som granskar och kritiserar intolerans och grova utfall mot män, det vill säga hälften av Sveriges befolkning, som ställs på de anklagades bänk och jagas i deras privathem i mörkret på kvällarna ungefär som då när den makthungrige ideologen Lavrentij Berijas hantlangare jagade demokratins försvarare.  

Edwards är dömd för snatteri. Jag vet inte vad hon snattade, men jag gissar att det inte var en limpa bröd eller en cykel utan vilken hon inte klarade av att utföra sitt arbete. Vad jag stödjer min gissning på?

Eftersom hon ”snattade” än en gång: en Filippa K-tröja på Åhléns City i Stockholm. För den stölden dömdes hon till elvatusen kronor i böter.

Andrea Edwards, är dömd för ett snatteri och en stöld. Om man antar att Andrea Edwards inte är Sveriges sämsta och mest ”otursdrabbade” tjuv, då har hon antagligen snattat och stulit mer än två gånger…

(I juni 2013 ringdes jag upp av Andrea Edwards. Hennes uppskattningsvis 20-minuters utskällningsmonolog hämtade näring mestadels från SCUM-manifestet, och hon kallade mig allt ifrån utvecklingsstörd till debil. Och ändå ville hon ha en ursäkt från mig, debilen, för vad jag skrev i min recension av hennes SCUM-föreställning. Jag undrade om min uppgift om att hon var dömd för snatteri var felaktig? Det var det. Jag skrev nämligen att hon dömdes till böter på 11 000 kr men hon dömdes i själva verket till böter om 20 000 kr. Men, menade hon, bara på grund av att hon erkände något som hon inte hade gjort. Vid båda tillfällena. Och hon har aldrig överklagat någon av domarna. Hon har inte heller gått i svaromål när andra skrev om dessa, eftersom hon inte brydde sig om skvaller…)

Åhléns City, eller vem det nu än lär vara, bör inte tvingas att sälja sina varor för överpris bara för att täcka sina förluster som människor med Andrea Edwards (o)moral förorsakar. Stjäl hon från Åhléns City, så stjäl hon från alla som handlar där och dessutom dig och mig, eftersom det är vi som finansierar både polisen och domstolar. Låter allt detta som irrelevant för dig, eftersom du tror att inte Edwards leverne vid sidan om scenen har något med SCUM-manifestet att göra? Bekanta dig då med följande: ”En liten handfull av SCUM kan ta över landet på ett år genom att konsekvent fucka upp systemet, selektivt förstöra egendom och döda män:” Det är en del av den text som delats ut till SCUM-manifestets publik, och detta är bara förnamnet. På mig verkar det att Edwards lever så som hon predikar. På den punkten skiljer hon sig inte från de fanatiker vilka ett demokratiskt samhälle borde hålla ett vakande öga på.

I SCUM-uppsättningen satte Edwards en med bjällror försedd narrmössa på en av de manliga åskådarna, och den ringde varje gång han rörde på sig. Det är sådana som Edwards som borde förses med en sådan varningsattiralj. Med elektronisk förstärkare, så att folk alltid blev varse om var de befinner sig.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

EN MANLIG FEMINISTS ANSPRÅKSLÖSA ÖNSKEMÅL DEL 2

Du kanske undrar vem Andrea Edwards är?

Andrea Edwards är kvinnan som från teaterscenen spred den kriminella och mentalsjuka Valerie Solanas och SCUM-Manifestets mörka och med dödsfall märkta budskap. Andrea Edwards är således en black om foten för feminismen. 

Under titeln ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål”, skildrade jag hur Andrea Edwards undvek att invitera mig att medverka i den film som hon planerade att göra om dem, som motsatte sig hennes framställning av Solanas blodbestänkta pamflett. Mig veterligen, innehöll min analys av Edwards återgivning av Solanas hatiska upprop – ökänt under den motbjudande överskriften ”Society for Cutting Up Men” – den mest underbyggda och analytiska kritik i svenska publika medier, och det faktum borde kvalificera mig till Edwards film, om hennes avsikt, åtminstone avlägset var, att på ett inte alldeles förvridet och enögt partiskt, redogöra för hennes erfarenheter knutna till hennes framförande av SCUM-Manifestet.

Efter mycket om och men, gav Edwards efter för mina offentliga påtryckningar och bjöd mig att medverka i hennes TV-dokumentär, något som jag entusiastiskt tackade JA till. 

Under rubriken ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål” nedtecknade och offentligtgjorde jag några självklara och inte det minsta kontroversiella villkor om den planerade intervjuns fair play, och dessa borde Edwards ha all tänkbar anledning att acceptera. Eftersom när allt kommer omkring, var det mest hon och den säregna feminism som hon är bulvan för, som tjänade mest på dem. Hennes acceptans av fair play-villkoren skulle nämligen förläna henne den positiva dager som hon i dag inte ens kan drömma om, om hennes självkännedom inte spelar henne ett allvarligt spratt. 

Omedelbart efter publiceringen av ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål”, sände jag denna till SVT:s K-special, (kspecial@svt.se), med förfrågan om Edwards e-postadress: ”Hej kamrater, Är ni vänliga och bekantar er med det nedanstående inklusive länken och vidarebefordrar detta mail till Andrea Edwards…”

SVT bemödade sig inte att svara på mitt anrop som jag en vecka senare upprepade och jag bemöttes återigen med samma ignorans. Varför skulle SVT bry sig, när jag för det företaget representerar inget annat än det samma som de flesta vuxna i Sverige, det vill säga en alltaccepterande, och till på köpet licensbetalande, mjölkkossa.

Den 27 januari sms:ade jag därför direkt till Edwards: ”Hej Andrea, är du vänlig förse mig med ditt e-postadress, jag tänker maila ett brev ang. ditt planerade filmintervju med mig till dig. Vänligen vladimir”

Edwards svarade: ”Jag skickar emailen till min producent, som också ringer dig! Hej så Länge!”

Nästa mail från Edwards var kortare: ”jorgen.bergmark@telia.com” 

Jörgen Bergmark ringde upp mig den 29 januari, men jag svarade inte. Ty jag bestämt mig för att all kontakt med Edwards stab borde ske skriftligt, för att undvika det alltför ofta förekommande konstaterande, att ord står mot ord, och därför mailade jag till Bergmark: ”Hej Jörgen, Min mobil skvallrar om att du försökte få kontakt med mig. Jag föreslår att du mailar till mig allt det du vill framföra. Med vänlig hälsning Vladimir Oravsky”

Bergmark svarade ”Hej Vladimir, Jag ville bara säga hej å projektets vägnar, och höra om det är något ytterligare du undrar. Självklart kan du själv dokumentera samtalet mellan dig och Andrea! Min enda reservation är att vi – av estetiska och praktiska skäl – vill kunna placera vår kamera på lämplig plats och att din kamera då inte kan stå i vägen. Men jag utgår ifrån att vi kan samsas kring det tekniska. Annars återkommer vi med förslag på tidpunkt – det är mycket praktiskt som ska klaffa just nu. Med vänliga hälsningar, Jörgen Bergmark”

Bergmark svar övertygade mig om att jag hade att göra med trollkarlar som preparerat hela scenen inklusive alla sina kläder och all sin rekvisita med osynliga falluckor, gömda kaniner och andra bluffartricks. Om du käre läsare inte märker fällorna, då är det kanske på grund av att du aldrig haft med sådana svartkonstnärer att göra. Jag skall nämna här bara en av ett flertal snaror i Bergmarks svar: ”Självklart kan du själv dokumentera samtalet mellan dig och Andrea!”

Vad har jag för nytta av den dokumentationen? Mitt krav var att teamet Edwards även garanterade mig att detta mitt dokument av inspelningen av deras intervju skulle visas i SVT eller annan SVT relaterad kanal, exempelvis på SVT:s webbplats, som för övrigt finansieras även av mig och min licenspeng, och bör således ställas till min förfogande. Att ha min dokumentation liggande på mitt skrivbord eller på annan inte alltför offentlig (visnings)plats, skulle ge mig en lika stor säkerhet, som ett söndertrampat trygghetslarm. Och sån duger inte till något. Inte sant?

Därför svarade jag samma dag följande: ”Hej Jörgen, Nej, det är inget annat jag undrar, än det som jag beskriver i http://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal På återhörande Vladimir Oravsky”

Fick jag någon reaktion på detta? Onaturligtvis inte. 

Den 12 februari kl. 16.36, det vill säga dryga två veckor efter min kontakt med henne, ringdes jag upp av Edwards. NEJ!!!, hon ville inte ställa upp på mina krav att jag skulle få intervjufrågorna i förväg. Hon har ALDRIG ens hört talas om att något intervjuoffer skulle få några frågor i förväg.

”Det har jag”, svarade jag, väl medveten om att Edwards gång på gång gav mig anledning att konstatera att hon inte så sällan pratar mot bättre vetande.

”Ja, men herregud!, du förstår väl, att jag INTE KAN GE DIG FRÅGOR I FÖRVÄG?”

”Självklart förstår jag varför du inte vill”, svarade jag och fortsatte: ”och det är just vad som är anledningen till varför jag är nödd och tvungen att få dem i förväg.”

”JAG KLARAR INTE HÅLLA MIG TILL ETT MANUS!” väste Edwards och hennes spända och höga tonläge skvallrade om att hon inte var tillräckligt väl förberedd på detta samtal, trots att det var hon som initierade det.

”Brukar inte du som skådespelerska kunna hålla dig till ett manus? Du har väl inte improviserat SCUM-manifestets hätska repliker, eller har du?” undrade jag.

”FÖRSTÅR DU INTE ATT JAG BARA VILL I LUGN TON SAMTALA MED DIG!!!” skrek Edwards med en intensitet som var nära på att spräcka mina nyinköpta telefonhörlurars ljudmembran.

Jag skulle inte vara förvånad om det framkom att Edwards spelade in detta samtal, i syfte att använda det i hennes dokumentär, så be henne att få lyssna genom det, för att själv uppleva hur hon tappade fattningen. Det är nämligen knappast troligt att hon kommer att spela upp det i hennes dokumentär, åtminstone inte omanipulerat och oredigerat.

”Synd att ni inte ville gå med på mina mycket skäliga villkor, utan fegar ur”, sa jag och Edwards replikerade gällt: DET ÄR DU SOM FEGAR UR!!!!!!” 

Dagen därpå fick jag ett mail från herr producent Bergmark: ”Hej Vladimir, Jag hörde av Andrea att du vill ha hennes frågor i förväg. Det är väl i sig inget problem, men förberedda frågor är ju bara en stomme och en del i ett samtal som kan ta vägen lite hur som helst. Eller betyder det här att de frågor du får i förväg är de enda du tänker svara på? Med vänlig hälsning, Jörgen Bergmark”

Jag svarade: ”Hej Jörgen Bergman, Du skriver: ’Jag hörde av Andrea att du vill ha hennes frågor i förväg.’ Är det verkligen så att du hör detta för första gången?

Jag vill påminna dig om mitt mail till dig av den 29 januari: ’det är inget annat jag undrar än det som jag beskriver i http://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal. På återhörande’.

Du och Andrea Edwards struntar uppenbarligen i mina legitima krav som ämnar skydda mig att inte hamna i en obehaglig fälla.

Varför?

Jag tror att jag har svaret: Andrea Edwards fegar ut, då hon inte har tillräckligt på fötterna.

Trots det, vill jag medverka i er dokumentärvideo. Men bekanta er först med mina villkor presenterade i http://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal. Med vänlig hälsning Vladimir oravsky”

 

Bergmark svarade med en svartkonstnärs typiska trollerisvar: ”Som sagt; min fråga är – eftersom det inte framgick av ditt samtal med Andrea – tänker du inte svara på följdfrågor? För i så fall blir det ju omöjligt att göra någon intervju med dig. Med vänlig hälsning, Jörgen Bergmark”

Mitt svar blev: ”Det är också ett sätt att fega ut. Med vänlig hälsning Vladimir oravsky”

 

Två dagar senare, den 19 februari, kom ytterligare ett mail från Bergmark: ”Här är Andreas frågor:

1. Hur upplevde du Scummanifestet?

2. Tycker du att den förtjänar sin uppmärksamhet?

3. Om inte, varför?

4. Hur ser du på den feministiska rörelsen i Sverige?

5. Hur ser du på mansrollen i Europa, och i Sverige?

6. Vad är tillåtet i konsten?

7. Om allt inte borde vara tillåtet, vem avgör vad som är konst och inte?

Mvh Jörgen Bergmark”

 

Mitt svar blev så som följer: ”Hej Jörgen,

Tack för Andreas intervjufrågor.

Jag är med. Ange plats och tid. Gärna några dagar i förväg.

Det som gäller är det som jag uppger i http://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal

De föranmälda frågorna:

1. Hur upplevde du Scummanifestet?

2. Tycker du att den förtjänar sin uppmärksamhet?

3. Om inte, varför?

4. Hur ser du på den feministiska rörelsen i Sverige?

5. Hur ser du på mansrollen i Europa, och i Sverige?

6. Vad är tillåtet i konsten?

7. Om allt inte borde vara tillåtet, vem avgör vad som är konst och inte?

skall inte utvidgas med några som helst följdfrågor. Anledningen till denna restriktion är uppenbar.

Du/Andrea eller ditt produktionsbolag skall sätta in 51-tusen svenska kronor på antingen mitt konto, skapat enbart för detta tillfälle, eller ett konto hos min revisor. Denna, enkom symboliska summa, återbetalas till dig/Andrea eller ditt produktionsbolag, om ni håller er till de överenskomna, ovannämnda reglarna. Bryter ni mot dem, en enda gång, förfaller hela summan till min förmån, utan någon som helst diskussion om återbetalning.

Jag utgår ifrån att både du och Andrea också tycker att det är justa villkor, och att du/ni, utfärdar ett undertecknat kontrakt med dessa betingelser, och sätter in sagda summan på förhand angivet konto.

Fega inte ut!

Vännenligen vladimir Oravsky” 

 

Edwards sms:ade mig den 20 februari kl 13.32:

”Hej Nu har vi erbjudit dig att filma oss när vi filmar dig, som du ville, vi har skickat alla frågor till dig i förväg som du ville, och får ändå höra av dig att vi ’fegar ur’. Vi behöver svar från dig nu, ifall du står fast vid det du sa när vi ringde första gången och du sade ja till att träffas. Har du inte svarat före Lördag räknar vi bort intervjun med dig, och har eventuellt istället med en redogörelse av all korrespondens kring detta istället. Du förstår, man måste kunna planera sådant här för att det ska funka. Häls Andrea” 

Jag mailade till Bergmark:

”Hej Jörgen, Fick i denna stund ett sms från Andrea Edwards. I det lovar hon mig, jag citerar: ’… Har du inte svarat före Lördag räknar vi bort intervjun med dig, och har eventuellt i stället med en redogörelse av all korrespondens kring detta istället.’

Jag har svarat dig (er) att jag ställer upp, se mailet nedan. Men om ni fegar ut, och allt tyder på att ni gör det, så hoppas jag innerligt, att ni i stället redovisar all korrespondens mellan mig å ena sidan och dig, Andrea Edwards och Sveriges Television/Kspecial.

Kopior av det här mailet går till olika redaktioner

Vännenligen vladimir oravsky”

Detta mail gick i kopia till bland annat SVT:s K-special, (kspecial@svt.se). 

Tjugo minuter senare hörde Edwards återigen av sig, återigen genom sms:

”Har läst ditt mail nu. Vi kan inte hålla på att sätta in pengar på ditt konto. Såklart. Utan vi gör så här. Om vi använder något kring din person i filmen, så blir det korrespondensen kring detta försök till att samtala med dig, samt din recension av Scum i Jönköping, som vi redovisar i filmen. I så fall. Synd att du var så rädd. Andrea” 

Att jag förmedlade min korrespondens med Jörgen Bergmark även till SVT:s K-special, (kspecial@svt.se) var för att hålla SVT underrättad. SVT pladdrar nämligen högt och överhövan gärna om de publiceringsregler som dess sändningar är ålagda att rätta sig efter. Här är dem, varsågod:

”De huvudsakliga reglerna för SVT:s publiceringsverksamhet finns i yttrandefrihetsgrundlagen, radio- och tv-lagen, SVT:s sändningstillstånd och SVT:s egna riktlinjer och etik.

(…)

Opartiskhet och saklighet

I SVT:s sändningstillstånd anges att Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen.

Kravet på saklighet består av tre delar:

•Uppgifterna ska vara sanna, faktakontrollen är avgörande.

•Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga.

•SVT ska sända en rättelse om en felaktig uppgift förekommit i ett program. Observera att kravet också gäller det som visas i bild!

Kravet på opartiskhet innebär att en utpekad part som utsätts för kritik eller allvarliga anklagelser måste ges möjlighet att försvara sig. Genmäle ska beredas i efterhand om det är befogat och en begäran om genmäle ska behandlas skyndsamt.

Kontroversiella ämnen får inte skildras på ett ensidigt sätt om det inte klart framgår av programmets inledning vilken infallsvinkel det har. Balansering kan också ske med ett annat program som man hänvisar till.

Reportrar, programledare, och andra som genom sin ställning uppfattas som företrädare för SVT får inte ta ställning i kontroversiella frågor.” (Fet emfas är min.)  

SVT:s ansvarstagare borde träda in redan på planeringsstadiet och erbjuda Edwardsgruppen en hjälpande hand för att opartiskt och sakligt kunna utforma SCUM-manifestets dokumentär. Och det är precis vad jag erbjöd. Jag är nämligen av den åsikten att det är bättre att stämma i bäcken än i ån, att det är bättre att förekomma än förekommas.

Edwards skriver: ”Vi kan inte hålla på att sätta in pengar på ditt konto. Såklart.”

Vad är det som är så ”såklart” med det?

Det finns ett givet svar på denna fråga som tränger sig på, och det är att Edwards vet att hon och hennes lejda medhjälpare på inget vis vill hålla sig till de på förhand överrenskomna fair play-reglen. Att Edwards planerar att bryta mot överenskommelsen både med mig och SVT sändningstillstånd. Att hon vill vinkla och vrida händelserna kring hennes framförande av SCUM-manifestet, så att bara hennes falska ”sanning” träder fram, det vill säga hon vill vilseleda och bedra SVT-publiken.

Kan det finnas andra anledningar?

Inte vad jag kan se. Femtioentusen är ingen peng att tala om i en SVT-produktion och dessutom skulle summan bara tillfälligt deponeras på ett konto, för att oavkortat och inom kort returneras om överenskommelsen mellan mig och team Edwards skulle hållas.

Men låt oss låtsas, att denna produktion inte kunde undvara femtioentusen under en vecka eller så. Då fanns möjlighet att låna denna peng och det helt utan säkerhet för mindre än 10-procentig ränta. Det finns flera välrenommerade finansinstitutioner som bjuder på denna möjlighet. 10 % på 51.000 är 5.100 kronor på ett år. Skulle pengen vara deponerad en hel månad, då pratar vi om 425 kronor, dvs. ungefär den summa som Edwards och Bergmark spenderar på en enda restaurangmiddag.  

I inlägget ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål – Del 2: Andrea Edwards fegar ur”, det vill säga det inlägg som du håller på att läsa just nu, redovisar jag ALLT som skett under samtal/förhandlingen mellan Edwards och hennes grupp å en sidan och mig å den andra. En full transparens är nämligen absolut nödvändig när man har med illusionister och billiga gatutrollerikonstnärer att göra. Om det finns några gömda ess i rockärmen så är det definitivt inte i min. 

Att Edwards och hennes lejda gäng kommer att klippa och klistra som andra i denna fuskgenre ökända manipulatörer, kommer inte att förvåna. Edwards har till och med förvarnat om det i hennes hittills sista sms (2014-02-20, kl 13.55): ”För att vara xtra tydligt, så vill illägga att det blir valda delar ur recensionen. Isåfall.”

Hur rimmar det med SVT:s ålagda krav på saklighet?: ”Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga”. Inte alls. SVT verkar med sin tystnad lova att den är på Edwards snäva sida, så varför skulle Edwards bry sig!

Som sagt: Här bjuder jag på hela korrespondensen. Oredigerad. Jämför den sedan med det tendensiösa mischmasch Edwards kommer att bjuda på i hennes TV-dokumentär. Om det inte blir så, att hon inte ens kommer att nämna min recension av hennes sceniska utgåva av SCUM-manifestet. Det skulle också gynna hennes sak. Naturligtvis. Det är anledningen till varför Edwards ursprungliga avsikt var att inte bjuda mig till att medverka i hennes ”SCUM-dokumentär”.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

EN MANLIG FEMINISTS ANSPRÅKSLÖSA ÖNSKEMÅL

Andrea Edwards, kvinnan som från teaterscenen spred den kriminella Valerie Solanas och SCUM-Manifestets mörka budskap, ringde upp mig söndagen den 12 januari 2014 kl. 18:30, och undrade om jag ville ställa upp på och medverka i den film, som hon håller på att spela in. Det rör sig om en timslång film för SVT:s ”K special” och Edwards står både för manus och regi, enligt DN.

Inspelningen kommer att ske någon gång i februari eller mars 2014, berättade Edwards. Eftersom jag bor i Jönköping, lovade hon att anlända till denna småländska metropol med ett filmteam om två personer.

Bakgrunden till att jag erbjöds att medverka i sagda film är att jag var en av SCUM-Manifestets kritiker, något som Andrea Edwards ljudligt protesterade emot, bland annat genom att i början av juli 2013 lika ordentligt som inte alltför nyanserat skälla ut mig, hota mig med polisanmälan och dessutom skickade hon inte direkt kelsjuka sms till mig.

Jag uppmuntrade Edwards att polisanmäla mig, men svensk polis antingen inte undersöker en teaterrecensions bärkraft, eller också har Edwards inte hunnit iscensätta denna polisfars än.

Jag är övertygad om att Andrea Edwards ringde upp mig sent omsider söndagen den 12 januari, eftersom jag redan den 30 november 2013 skrev till DN och flera andra pappers- och webbtidningar, att jag trots mina förväntningar, inte var kontaktad av henne angående det planerade filmreportaget, och som bland många andra tidningar spreds kors och tvärs Sverige även av DN den 29 november 2013. 

När telefonen ringde den 12 januari svarade jag glatt ”Hej Andrea, vad roligt att du hör av dig”, innan hon ens hann säga ett endaste ord. Hon blev överrumplad, och tro det eller ej, till och med förstummad, om än inte en alltför lång stund. Det kan hon säkerligen intyga, det är bara att fråga henne.

Jag tolkar Edwards reaktion så som att hon blev rejält överraskad av mitt vänliga tilltal, att hon förväntat sig att jag skulle vara barsk och svårkommunicerbar. Eftersom jag aldrig var ohövlig mot henne under våra samtal eller snarare under hennes utskällningsmonolog, är det också möjligt att hennes temporära mållöshet, förorsakades av något annat.

Naturligtvis tackade jag JA till medverkan i hennes film.

Jag välkomnar nämligen varje civiliserat samtal, oavsett om vad och oavsett med vem, så länge samtalet är ärligt, utan lömskheter, utan synliga eller dolda krokben, ett samtal som inte går ut på att förnedra och förlöjliga.

 Andrea Edwards hade månader på sig att förbereda sig och tänka ut och skriva ner sitt manuskript inklusive samtliga frågor hon ville ställa, Tänka ut kameravinklar, belysning et cetera. Och så borde det vara.

Och naturligtvis borde det även vara så, att jag också får möjlighet att förbereda mig för hennes utfrågning. Jag bör således tillsändas samtliga frågor åtminstone en vecka innan hon träffar mig framför kameran.

Detta mitt krav gynnar inte minst TV, som förhoppningsvis har ambitionen att få sända ett så bra och så nyanserat program som möjligt och inte ett tendentiöst mischmasch.

Det finns nämligen folk som kallar sig dokumentärfilmregissörer och som under denna förklädnad försöker demonstrera sin intellektuella, moraliska etcetera överlägsenhet gentemot sitt offer. Och då använder de sig av ett batteri av tricks för att påvisa att offret i fråga inte är vatten värd. Exempelvis genom redigering, där man klipper bort samtliga meningar och ord som skulle kunna visa att offret i fråga inte är ett svin utan tvärtom… Eller att de kryssklipper mellan sitt offer och exempelvis kacklande hönor… Palletten av fula tricks var lika oändlig under häxprocesser under senator Joseph McCarthy-eran som i dag.

Eller tag belysning och kameraplacering: Med hjälp av dessa verktyg skulle även Sir Christopher Lee kunna omvandlas till en blodtörstande och obehagframkallande Dracula. Inte sant?

Better safe than sorry, lär ett vist idiomatiskt uttryck ut, och det kan knappast någon opponera sig mot. Av den anledningen vill jag ta med mig mitt enmans filmteam, som skall dokumentära hur Andrea Edwards intervjuar mig. I denna film kommer det inte förekomma några klipp eller övertoningar eller andra redigeringsmetoder, så att alla skall kunna ha möjlighet att se sanningen bakom kulisserna. Sådana behind the scene dokumentärer brukar tv-programsättare vara förtjusta i, och därför hoppas jag på att den kommer att läggas ut på SVT:s webbplats.

Om jag har förstått saken rätt, så känner sig Andrea Edwards kränkt av min recension av hennes föreställning av SCUM-Manifestet. En skådespelerska som inte tål kritik, trots att hennes yrke inte skulle kunna existera utan den.

Jag vill, verkligen vill, medverka i Edwards film, men jag kräver att jag presenteras med journalistisk ärlighet som även en kränkt manusförfattare, tillika regissör borde anamma.

Andrea Edwards berättade för mig att hon, på grund av hennes medverkan i SCUM-Manifestet var mordhotad. Många gånger och av flera. Jag sade till henne att jag beklagade detta.

Jag beklagar att det finns folk som hotar, vad det nu än är med.

Jag vill således inte klumpas ihop tillsammans med de människor som hotade Edwards till livet eller vad som helst annat, människor som uppträdde på ett vis, som en civiliserad och medkännande människa rent spontant måste ta avstånd från.

Jag har ingenting med denna kategori av människor att göra, och detta bör klart och tydligt framkomma i Edwards film. 

Vad jag redan på det här stadiet är intresserad av, är varför produceras denna film? Vad är syftet? Vad är premissen?

Om jag skall utgå från anledningen till varför jag hamnade i den, då måste dess syfte huvudsakligen vara att presentera folk som på kunnigt och på intellektuellt och i mångt och mycket objektivt vis analysera Edwards föreställning av Valerie Solanas SCUM-Manifestet (som är en akronym av Society for Cutting Up Men), trots att de inte bara inte håller med skriftens och dess framställnings budskap, utan finner den människo- och därmed även kvinnofientlig.

Om jag inte kommer med i Andrea Edwards film på grund av de krav som jag redovisar ovan, hoppas jag att dessa kommer ärligt redovisas i filmen i sin helhet. Eller kommer jag att förtigas helt? Eller kommer det bara berättas att jag var tillfrågad och inte ville ställa upp? Eller att mina villkor var helt orimliga och oacceptabla?

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.