Kategoriarkiv: Vladimir Oravsky Samhälle

TJERNOBYLOLYCKAN OCH SÅ JAG, OCH MIN SJÄLVUPPLEVDA KÄRNKRAFTSKATASTROF

Den 26 april 1986 inträffade den händelse som skrev in sig i historien som Tjernobylolyckan.

För den bredare allmänheten är jag kanske mest känd som författare till cirka 70 böcker av varierade längd och skiftande beståendevärde. Men faktum är att jag inte är utbildad på något humanistiskt program utan jag kombinerade min utbildning på teknik- och ekonomiprogrammen. Men låt mig ta det från början.

Jag var ett oroligt barn. Ständigt sökande och utforskande. Allt ville jag veta och allt ville jag pröva på. Jag spelade ishockey, tävlingscyklade och simmade. Jag läste med samma iver om dinosaurier som om Draculas härjningar. Mina kvarterskompisar spelade hockey i juniorlandslaget och vann tiotusenkronorsfrågan. Inte jag. Jag kunde ingenting exceptionellt bra, men kunde i stället lite om relativt mycket.

Min pappa uppmuntrade mig att välja något som jag kunde fördjupa mig i och bli specialist på. Han sa att han brydde sig inte om vad det blev, bara jag tyckte om det. ”Knyt mattor”, sa han till mig, ”va’ den bäste rörmokaren eller bli expert på myrornas sexualliv. Vad som helst, se bara till att bli bäst på det.”

Jag förstod detta, eftersom jag/vi bodde i dåvarande Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och många experter, vare sig de nu var utmärkta chefskockar, framstående gynekologer eller landslagsspelare i tennis, kunde sändas utomlands för att representera socialismens odödliga och segrande ideologi och kunde därmed stanna i väst utan att riskera livet, som vanliga lekmän var tvungna till, när de beslöt sig för att lämna landet.

Så jag meddelade min far att jag tänkte satsa allt på att bli expert på att bygga säkra atlantångare, kanske på grund av att jag skrämts av ett reportage om den förmodade osänkbara RMS Titanic, som år 1912 så tragiskt försvann i havets djup, likt något man oåterkalleligt spolar ner i toaletten.

Far avrådde mig inte direkt från detta, utan frågade bara varsamt, var i helsike skulle jag finna ett hav och ett stort båtvarv i Tjeckoslovakien?

Trots att mitt fria val visade sig vara något begränsat, kom kärnkraften så småningom helt oväntat till min undsättning och jag fick under en skoltermin även byta skolbänkens teori mot arbetslivets praktik, när jag fick prya på ett kärnkraftverk.

Alla som arbetade där var specialister, eller fackidioter, som min handledare sade och som fick leda mig, om än inte direkt i hand. Han var politiskt något ostabil och troligen även avogt inställd till all specialisering. Politisk som yrkesmässig. Så han lät mig vidga mina vyer, genom att låta mig köra en truck. Jag var lite nervös för uppgiften, men min mentor sa att vilken idiot som helst borde klara av detta. Olyckligtvis körde jag in den tunga trucken i toalettbås som stod på rad i en hall, och mejade ner samtliga.

Min manuduktör blev knappast helt förkrossad av mitt oavsiktliga sabotage, eftersom han dagen därpå skänkte mig Chic Sales novell ”Specialisten”, som handlar om en man som är utomordentligt sakkunnig på att bygga utedass. ”Där får du”, anförde han i sitt dedikationstal. ”Vill du också bli specialist som alla dessa blåsta partianhängare, så var så god!”

Ett kärnkraftverk är troligen mycket beroende av sina avträdesplatser, eftersom trots socialismens knappast halsbrytande arbetstempo, var holkarna på plats bara en halv månad senare.

Och här kunde hela denna knappast sedelärande historia sluta men ödet ville annat: Kraftverkets chef, en regeltrogen politruk, ville få en uttömmande redogörelse på hur jag hade lyckats med bedriften att välta inte en, inte två, utan en hel rad av socialistiska bekvämlighetsinrättningar, och min handledare körde ånyo trucken rakt in i det just nyresta avföringsmonumentet i sin iver att förklara detta för styresmannen. Resultatet blev både för honom och klosetterna lika förödande.

Efter detta kunde ingen få mig att tro, att arbetet på ett kärnkraftverk är helt ofarligt.

År 1968, när Warszawapaktens lumpna ockupation av det ideologiskt förvillade Tjeckoslovakien gav mig ett lämpligt tillfälle att avträda mitt hemland, var jag nästan färdigutbildad expert på kärnkraftsdrift, men jag hoppade av även detta och lät mig bäras av litteraturens fria hav i stället.

Min första utgivna bok i Sverige heter ”I skuggornas hetta : tvärkulturella filmanalyser med amerikansk populärfilm från 70-talet i fokus”, och av titeln att döma, verkar den vara en specialists arbete, men är skriven under min hjältes, författaren och världsresenären Joseph Rudyard Kiplings odödliga motto, ”What does he know of England, who only England knows?”

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

UPPRÄTTHÅLLANDE AV LAG OCH ORDNING LIGGER I HELGONENS HÄNDER

Hurra för starka kompromisslösa människor_Pornokratès av Félicien Rops.

Eufemia var gift med kejsaren Justinus I. Justinus efterträddes så småningom av systersonen Justinianus I, som efter en viss fördröjning till slut blev gift med Theodora.

Innan Eufemia blev kejsarinna, var hon både slav, prostituerad och konkubin. Trots sina tidigare erfarenheter, motsatte sig Eufemia att Justinianus skulle äkta Theodora, eftersom Theodora började sin karriär också som både mätress och prostituerad.

Efter Eufemias död, gick dock hennes man med på att Justinianus och Theodora skulle ingå äktenskap.

Den ortodoxa kyrkan upphöjde både Theodora och Justinianus till helgon.

Men att Theodora inte var alltför helgonlik, bekräftas numera av många trovärdiga historiska källor. I verket ”Hemlig historia”, rev redan Prokopios av hennes helgongloria, liksom han även klädde av Theodoras skamlöst promiskuösa väninna Antonina, gift med general Flavius Belisarius. Prokopios redogörelser, trots att de var iakttagna direkt från första parkett, maniskt avfärdas i vissa kretsar, med hänvisning till att han, som representant för medelålders, heterosexuella, synnerligen välutbildade och välsituerade vita män, inte var objektiv nog. What a laugh.

Hurra för starka kompromisslösa människor_Marozia Av Tusculum.

Theodora och Justinianus samvälde kan betecknas som pornokrati, det vill säga skökoregemente, även om man inte så sällan förknippar pornokratins uppkomst med en annan maktmätressTheodora, nämligen Theodora I. von Tusculum, samt hennes båda döttrar Marozia och Theodora II, även kallad Theodora den yngre.

Tillbaka dock till den helgonförklarade Theodora.

Under Nika-upproret, fann Justinianus ingen annan utväg att rädda sitt skinn, än genom att fly Konstantinopel. Men Theodora, uppväxt bland luttrade råskinn på cirkus och på gatan, var av ett mycket hårdare virke, och hon insisterade på att hennes väninna Antoninas man, general Flavius Belisarius, samt general Mundus skulle tillkallas, för att kväsa upproret och statuera exempel på hur varje revolt mot den kejserliga makten skulle bemötas.

Enligt boken “Theodora, Empress of Byzantium”, skriven av forskaren och historikern Charles Diehl, lär Theodora ha sagt ”Never will I see the day when I am not saluted as empress.”

Följaktligen hade Belisarius och Mundus trupper marscherat in på hästkapplöpningsbanan Hippodrom, och slaktade allt och alla som gick att slakta, oberoende av vem de stödde och röstade på, den regerande kejsaren eller hans opponent. Över trettiotusen människoliv gick förlorade på en och samma plats, på en och samma gång.

Under Göteborgskravallerna år 2001 blev bara en enda person skjuten, Hannes Westberg, en 19 årig, stenkastande yngling. Han förlorade visserligen ena njuren och mjälten samt en massa upproriskt blod, men han överlevde. Och dömdes till fängelse för våldsamt upplopp. Både ljudet och händelseutvecklingen i myndigheternas filmbevismaterial mot honom var kraftigt manipulerade.

Förundersökningen beträffande bevisningsförfalskningen lades dock ner, eftersom man menade att det inte var görligt att komma fram till, vem hos polis eller åklagare som förvanskat bevismaterialet.

Hannes Westberg avstod då att överklaga domen till högre instans.

Hurra för starka, kompromisslösa människor. De vet hur ordningen bör upprätthållas.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

APRIL APRIL DIN DUMMA STRÖMMING – EN KUNSKAPSLYFTSPAUS

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde.

Jag tycker att det är en trevlig tradition som piffar upp vardagen och skänker den en liknande omväxling som aprilvädret.

  Jag har bekantat mig med ett tjugotal förklaringar till denna tradition, men nu i skrivande stund minns jag bara två av dem, så jag utgår ifrån att de var de mest trovärdiga eller mest uppåt väggarna. Eftersom du befinner dig just nu i en kunskapslyftspaus, så bjuder jag dig på dessa kunskapskarameller.

För länge, länge sedan, till och med innan Daniel och Sofias upptagning till den finaste börden, firades nyårsdagen den första april och nyårsdagar är som bekant ofta förknippade med omvända värden och liknande samhällssäkerhetsanordningar. Sketchen ”The same procedure as last year” eller ”Grevinnan och betjänten” som den kallas på svenska, och som visas år efter år på nyårsafton i TV är ett bra exempel på det.

Som sagt, första april var för länge, länge sedan nyårsdag och som sådan var den behäftad med olika rackartyg.

Orden april och aperio eller aperire, det vill säga öppna och öppnande – öppnande av jord, vi talar om bondesamhället nu – och aperitivo, det vill säga aperitif, ligger ganska nära varandra.

I bondepraktikan sägs det också att med april kommer göken och göken var för dårarna alltid detsamma som fisk är för kristna. Filmen ”Gökboet” utspelar sig följaktligen på ett mentalinstitut.

Just nu har vi en regering som enligt senaste DN/Ipsos-mätning har ett ”rekordlågt förtroende”, och som lätt kan jämföras med det förtroende som ”Mac” McMurphy hade för ”Big Nurse” Ratched och hennes stab och dess medicin. Vi har en regering som är ett skämt. Det mindre roliga är, att det varar längre än första aprils 24 timmar.

Och nu raskt till ”Sveriges skogliga myndighet” Skogsstyrelsen, min gamla arbetsplats som nyligen fick inte bara en ny generaldirektör utan även chef, allt i en och samma person.

Eftersom Skogsstyrelsens toppsittare gärna vill vara ”du” med sina underlydande en gång om året, så beslutade de där uppe att de skulle skämta med dem där nere. Toppsittarna skickade ett e-mail till samtliga anställda i vilket det meddelades att en patrull skulle komma att genomsöka polisens cafeteria dit mången ur Skogsstyrelsens personal drar sig, trötta på att sitta i sitt egna nya och påkostade självbetjäningsställe. Ingen fick vistas där längre än 30 minuter, enligt meddelandet.

Vill du väcka svensken ur hennes förnöjsamhetsdvala, så ifrågasätt hennes kaffepausrättigheter. Då djävlar!

Även om upproret inte gick att jämföra med det på pansarkryssaren Potemkin, när manskapet fick äta maskätet kött, så nådde missnöjets röst ända fram till Skogsstyrelsen styrbrygga med budskapet att en toppsittare får flanera huller om buller och i tid och otid medan manskapet skulle fösas från vallen efter bara en halvtimme. Toppsittarna skickade därför ett nytt e-mail i vilket det konstaterades att deras underlydande onekligen saknade humor, då det första e-mailet var ett aprilskämt.

Ingen skrattade, och man är till dags dato inte säker på om det var det första mailet eller det andra som var skämtet, eller om själva e-mailanvändandet var det.

Du tycker kanske att det var lite skojigt ändå? Jo, det skulle det kanske ha kunnat vara, om sådana påhälsningar uppifrån inte ingick i Skogsstyrelsens ”företagskultur”: Bara någon vecka före denna super-super roliga tilldragelse, fick vi ett annat mail. I det fick vi veta att vi visst kunde motionera på betald tid men, håll i dig, bara om vi löpte runt Rocksjön. Andra löparslingor godkändes ej.

Själv duschade och motionerade jag inte på betald arbetstid, varken i den eller den omvända ordningen, så jag kan bara förmoda att Mister Flex – så kallades Kenneth Swenson, Skogsstyrelsens överbetalda narr, kontrollant, polis och tjallare – lurade bakom någon bil, avstjälpningsplats eller bensinpump runt Rocksjön och antecknade alla dem som åtlydde motionsprogrammet. Allt enligt det urgamla mottot: De lydiga föraktar man, de olydiga bestraffar man.

Ett annat aprilskämt som jag minns är den när Umeå kommun sökte en ny kulturchef eftersom den gamle ansågs vara för passiv både i sin fantasi och i sin myndighetsutövning.

Jag accepterade den inbjudande uppmaningen och sände in ansökan den 1 april, i förvisning om att ansökningsdatumet skulle tagas på det allvar som det förtjänade. Resultatet av mitt möte med Umeå är beskrivet bland hundratals andra ställen, även i ett åttasidigt reportage i tidskriften BON 5/2002, under den kultur-, revolution- och historia alluderande rubriken ”100 dagar som skakade Umeå”. Här jämförs min anställning med Nike Wagners. Hon utnämndes till Hamburgs kulturchef och en vecka senare avsagde hon sig jobbet med förklaringen att hon bara skämtade, att det rörde sig om en konstkupp.

Detta lär ha berättas av Süddeutsche Zeitung som hörde av sig till Västerbottens-Kuriren, så att dess kultur- och historiaomedvetna journalistklåparna skulle få en fond till min mångt och mycket omskrivna kulturchefsgärning.

Och nu två aprilskämt som jag utsattes för och som jag minns med besked.

Modern till mina barn frågade mig om jag ville gifta mig med henne. Mitt glädjerop passerar just i dag rymdsonden Voyager 1 som i augusti 2012 lämnade vårt solsystem och är på väg ut i Vintergatan.

Det visade sig dock att hon bara skämtade.

Och varför inte? Det sägs att man alltid får skämta om allt och alla, så varför skulle just jag vara ett undantag? Bara för att jag är vit, medelålders, heterosexuell, succérik, välbetald, omtyckt, välutbildad, välformulerad, synnerligen sportig, generös, ärlig, försynt och hårt arbetande, skattebetalande man?

Första april för att antal år sedan, fick jag ett mejl från en av mina döttrar som då gick näst sista terminen på läkarutbildningen. Så här lät det: ”… nu börjar pass 2. Jag har förresten beslutat mig för att ta ledigt nästa termin för att delta i ett försök med hjärtsjuka patienter. Man kan få en massa pengar, och ska ta olika mediciner…”

Jag har varit med om mycket. Allt ifrån militära ockupationer och flykt från mitt födelseland, till förlust av kära barndomsvänner. Allt detta drabbade mig hårt men i detta nattsvarta horror-mejlögonblick kändes allt som en kärleksförklaring i jämförelsen. Efter att jag återigen tog någorlunda kontroll över mig själv, kastade jag mig på telefonen i hopp om att jag på något vis skulle lyckas att övertala henne att släppa denna galenskap ur hågen. Jag lovade att skriva ännu hårdare och tjäna ännu mer pengar och, och, och, uj, uj, uj.

Och hon sade: pappa, tror du att jag skulle göra nåt sånt för pengars skull? Har du ingen humor? Det är första april…

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

MORÖTTER, HITLER OCH SNÖGUBBAR

I dag är det den 4:e april enligt vår kalender och som varje annan dag kan även den 4:e april ha olika betydelser för var och en av oss jordingar och utomjordingar.

Den 4:e april firas som nationaldag i Senegal som ett minne av den partiella självständigheten från Frankrike 1959,

för min kompis Peter Englund betyder 4:e april att han det här året firar sin födelsedag för 59:e gången,

den amerikanske medborgarrättskämpen Martin Luther King blev mördad den 4:e april av James Earl Ray tror man, något som är lika säkert som att John F. Kennedy mördades av Lee Harvey Oswald och att Olof Palme mördades av Christer Pettersson. (Fast Stefan Löfven är ganska så säker på att det var CP som dödssköt Palme.)

För mig och alla mina generationslikar som bor eller bodde i Slovakiens huvudstad Bratislava, är 4 april förknippad med ledighet och festande.

Det var nämligen den 4 april 1945 som Röda armén befriade Bratislava från andra världskriget. Som en hyllning till detta fick under åren 1948–1989, Bratislavas finaste och anrikaste torg heta Námestie 4. apríla (4:e aprils torget).

Efter att Bratislava och Tjeckoslovakien befriades från den motbjudande statliga socialismen, döptes torget om, till Hlavné námestie, det vill säga Huvudtorget eller Viktigaste torget, fast i Sverige skulle det få heta Stora torget, även om det inte var så värst stort.

Mellan åren 1945 och 1948 hette denna historiska plats inget speciellt, utan kallades rätt och slätt Marknadsplatsen eller Torghandelsplatsen eller bara Torget.

Mellan åren 1939 och 1945 hette platsen Hitlerovo námestie dvs. Hitlertorget, och innan dess Masarykovo námestie, efter filosofen, författaren, sociologen, pedagogen och politikern Tomáš Garrigue Masaryk, som mellan november 1918 och december 1935 var Tjeckoslovakiens förste president.

Och innan dess hade torget naturligtvis ett ungeskt namn: Ferenc József tér, och innan dess två tyska namn Hauptplatz och Franz Joseph-Platz och innan dess två latinska namn av vilka Forum civitatis är det mest kända. På det viset är det lätt att räkna ut, vem och vilka Bratislava, som också hette och fortfarande heter Pozsony på ungerska och Pressburg på tyska, tillhörde under historiens händelserika utveckling?

Sedan år 2003 är den 4 april är utnämnd till Internationella morotsdagen. Då bakar morotsälskarna världen över morotstårtor, använder morötter som dildos och på många andra sköna vis prisar morotens förträffliga egenskaper.

I den urgamla historiekrönikan betitlad ”Lathund för ambitiösa katter”, läser jag följande beskrivning som gott kan serveras till en välsmakande morotskaka:

Stadens undersåtar slet på sina fält fram tills de var 65 år gamla, men de härskande ville absolut förlänga det arbetsföra livet, det som slet ut och invalidiserade människan. Bara bekväma jobb skulle vara av kortare varaktighet eftersom människor som hade sådana, också hade hur mycket ork som helst att njuta av sitt otium. De andra, de som hade värk i muskler och leder redan under den tid de slet för födans skull, ansågs inte ha någon glädje av det. Vad skulle de ha pension till, egentligen? Är inte sysslolöshet djävulens huvudkudde, kanske?, undrade de som valdes till att styra och ställa och bestämma över alla andra.

Innan begravningsplatser svalde de gamlas och utslitnas kroppar, fick de gå på rikets snötäckta sluttningar och vattna dem med rykande kannor fyllda med egna kroppsvätskor. För att mjuka upp den frusna marken. Sedan fick de hacka och picka och hugga och sönderdela jorden, så att de efter en bra stund lyckades hacka fram en spetsig röd topp från marken som pekade rakt mot himlen.

Efter ytterligare ansträngningar förmådde de att gräva fram och befria en hel morot ur den frusna marken och moroten var näsan som tillhörde en snögubbe som så småningom stod där på fältet. Och så fortsatte de att hacka och fick fram en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till och en snögubbe till, de lyckades få fram 257 snögubbar, som stod där, likt terrakottaarmén i Xian, och alla snögubbar väntade på…

Så långt den gamla kröniketexten ”Lathund för ambitiösa katter”.

Framgångens och belöningens utlovade morot blinkar i tunnelns avlägsna ände och lurar oss till att hacka fram ytterligare och ytterligare en snögubbe.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

JAG, EN MILJÖBULIMIKER

Jag jobbade på en stor statlig institution som under en alldaglig arbetsonsdag, plötsligt drabbades av uppjagat miljömedvetande. Då skulle de som tog en cykel till jobbet få en klotformad, i rött vax indränkt ost, en edamerost. Denna ystade mjölkprodukt blev belöning för de anställdas miljömedvetenhetssträvan.

Att ha cykel med sig till jobbet, behöver inte alltid betyda att man cyklar på den till jobbet. Men sånt begrep inte jag, liksom jag inte heller begrep vad en röd ost har med cyklandet att göra, och varför osten heter edamer när den tillverkas i Östersund och inte i den nederländska staden Edam.

Men det mesta har sin förklaring, bara man har tålamod att låta sig överraskas av den. Försök lyssna under en hel svensk minut på våra politikers bortförklaringar, så bekantar du dig med det jag menar.

Edamerost kallas i flera länders folkmun babianrumpa, och min gissning är att detta har sitt ursprung i den påtagliga likheten mellan den iögonfallande röda ostytan och babianernas lika röda matsmältningsmynning.

Och cykling och röd rumpa… Got it.

Där ser du, jag sa att det mesta kan förklaras på något vis, eftersom inget i denna förgängliga värld är så formbart och böjbart som människans samvete och hennes ordflöde.

Jag var den ende på företaget som cyklade till jobbet oavsett årstider och det rådande vädret. Det spelade inte den minsta roll om solen smälte asfalten eller om snöyran omvandlade vägunderlaget till en hal isbana, jag och min cykel var alltid oskiljaktiga från varandra. Ändå gick den röda rumposten till nästan samtliga mina kolleger, men jag, jag fick vara utan.

Förklaringen: eftersom jag ändock cyklade, oavsett vad. Det är ”syndarna”, de veka, de ännu ofrälsta som behövde uppmuntras, sades det.

Touché.

Jag är miljömedveten. Mycket. Jag tar aldrig hiss, spelar ingen roll vilken våning jag skall klättra till. Hissen är en energitjuv som dessutom inte utnyttjas effektivt. Hur många gånger finns det inte bara en eller två passagerare i en hiss, som enligt föreskriften lätt kan ta upp sju fullvuxna svenskar men i verkligheten fyrtio sju, något jag vet, eftersom jag organiserade en demonstration av detta för en slapp HSB styrelse.

Dessutom färdas en hiss upp till 50 procent utan att innehålla någon last alls. Det senast nämnda skulle kunna avhjälpas genom att bemanna hissarna med uniformerade hissflickor och hisspojkar som 24/7, dvs. alltid, skulle finnas inne i för dem betrodda hissar.

Går jag trappan, tänder jag inte i trapphuset. Jag behöver inte ha ljuset på för att se hur jag förflyttar mina fötter från ett trappsteg till ett annat. Har du någonsin sett en tusenfoting med en pannlampa kanske? Och den har flera fötter att koordinera än en tvefoting. (Jag hör dig redan bråka med mig och argumentera med att högsta antal ben hos en tusenfoting uppgår till 750. Det kan jag hålla med om, mestadels på grund av att det faktiskt förhåller sig så, men skulle du förstå vad jag menar om jag skrev en sjuhundrafemtio-foting i stället?)

Jag cyklar eller går, men helst cyklar jag, eftersom att slita skor, påverkar miljön mer än att slita på cykeldäck.

Jag har ingen bil och jag använder mig inte av lokal kollektivtrafik, som jag menar, och kan även bevisa, är större miljöbov än privatbilism. Dessutom finns det inga svenska städer vars storlek avkräver av sina friska medborgare motoriserade fordon. Det finns dessvärre alltid och överallt ett undantag, och i det här specifika fallet, heter undantaget Kiruna. Och andra sidan, i Kiruna pågår stadsflytt, så om man inte har alltför bråttom, kan man i lugn och ro invänta tills byggnaderna och adresserna kommer till en.

Jag röker inte. Mest av hänsyn till dig. Rökare kostar samhället, det vill säga dig och mig, stora summor. Och du är medskyldig, eftersom du går med på att subventionera cancerodlarna. Det är som att subventionera våra karriärpolitiker. Rökare har i allmänhet flera sjukdagar än icke rökare. Tycker du att det är okej? Politiker behöver inte vara sjuka för att kunna avnjuta arbetsdagar utsträckta i sina bekväma sängar.

En rökare betalar 3 kronor för en cigarrett. Hen bränner ner till grunden 3 av egna kronor tillsammans med varje cigarrett. I stället för att skänka dem till behövande.

Men förutom de tre kronorna, bränner hen till aska ytterligare cirka 10 kronor, de som du har bidragit med, genom olika subventioner som tobaksindustri lobbade sig till. Även detta är dessvärre kontrollerbar sanning.

Vart enskilt tobaksblad färdas flera mil än John Glenn, innan det och dess tjära, nikotin och kolmonoxid, slutar som potenta cancerframkallande ämne i någons lunga. Och Glenn gjorde inte mindre än hela två rymdflygningar… (Jag vill påpeka dock, att det varken var John Glenn, Glenn Miller eller ens Glenn Quagmire, som lånade sitt namn till cigarrettmärket Glenn. Fast den hjärtlöse sexgalningen, våldtäktsmannen och till råga på allt piloten Glenn Quagmire, skulle ligga bäst till.)

När år 2016 började trädde flera nya lagar och lagförändringar i kraft. Exempelvis: Punktskatterna på alla tobaksvaror sänktes jämfört med 2015 och därmed blev samtliga tobaksprodukter billigare. Precis vad det svenska folket behövde mest.

Jag använder nästan inget varmt vatten. Jag värmer inte mitt hus, då min kroppsvärme och min kärlek till nästan, alstrar och strålar ut så mycket värme att jag lätt skulle kunna ta upp tävlan – hur osannolikt det än låter – till och med Åsa Romson.

Jag vägrar att elda för kråkorna, så jag vädrar inte. Jag duschar inte. Jag tvättar inte. Kläder slits mer i tvätten än när man har dem på sig… Men skulle jag till äventyrs behöva både duscha och även tvätta mina kläder, och jag erkänner att sånt har hänt i några enstaka fall, så duschar jag med kläderna på.

Jag köper nästan inga skor och inga kläder, men skulle omständigheterna tvinga mig till det, då blir det i tredje- och i sämsta fall, secondhand.

Sån är jag.

Maten får jag genom dumpstring från containers uppställda nära matbutiker. Det är fullgod mat som ofta skämmer ut den uppdiktade bäst före datum- och klockslagsgränsen. Säg mig: Hur skulle en mögelost kunna gå över någon datumgräns? Vad skulle den kunna drabbas av? Psoriasis kanske?

Känns det att någon matrest håller på att lukta kvarglömd gympapåse och likna Arne Weise, då är det bara att låta den jäsa. Eller lägga den i lut. Jag menar maten, inte Arne W. Är surströmming inte en delikatess kanske? Är inte lutfisken varje lyckat julfirandes höjdpunkt?

Där ser du, du med din paranoia bäst före-datum nojan.

Jag äter mest raw food, men om jag mot allt klimatförnuft ändå behöver värma upp något, så värmer och kokar jag allt på en och samma gång. Varför skulle ett ägg inte kunna tillagas i kaffevattnet, för att använda mig av ett mycket lättfattligt om än fel valt exempel, eftersom ett ägg är mera hälsobringande när det sörplas rått och nescafé har exakt samma verkan på dig kallt som varmt. Dessutom är kaffe en miljöbov. Kaffebönan kräver mycket vatten, som sedan extraheras när den torkas och så sätter man till energin när man rostar den. Sedan paketeras den och fraktas hit och dit på långa vägar och ännu längre flygturer…

Kaffe borde förbjudas. Liksom all långväga mat. Man skall äta som jag, närproducerat. Ekologisk och gärna krokig och böjd mat med många maskar i. Mask är också människor och dessutom med en myckenhet nyttiga näringsämnen i. Det är vår framtida föda, hoppas jag. Lika bra att vänja sig redan nu.

Jag älskar meloner av alla dess sorter, galiamelon, honungsmelon, Piel de Sapo, cantaloupmelon et cetera. Men jag äter dem inte. Inte bara på grund av att de inte odlas utanför Huskvarna, utan också på grund av att meloner innehåller ca 90% vatten. Vill jag till äventyrs få vatten i mig, så öppnar jag kranen… Och det är verkligen inte alla förunnat. Små barn exempelvis, når inte till den.

Dessutom, och det är nära på det värsta, det som inte är vatten och kissas ut, det brukar man kasta: skalet och alla dessa förbannade kärnor. Vem stoppade i dem? Skall jag betala för dem också? Vilken affärsidé, att ta betalt för avfall.

En grönsakshandlare bad mig att inte skriva negativt om hans grodskinnsmeloner och jag lovade att upphöra med det, så snart dessa kommer att odlas skinn- och kärnlösa. Eller att det blir kutym att dessa betydande rester återköps, ungefär som aluminiumburkar från svenskproducerat öl med 2,8 volymprocent alkoholhalt.
Quid pro quo, som man säger i mina kretsar.

Jag klipper inte mitt hår, det gjorde inte spartaner heller. Eftersom de levde spartanskt. Liksom jag lever i dag.

Ett helt annat liv ägnade sig sybariter åt. Och var är de idag? Sybaris och all dess förföriska lyx förstördes redan år 510 före Kristus, eftersom Gud inte ville ha med deras ohållbart utsvävande leverne att göra.

Lyx, girighet liksom frosseri äro dödssynder. Tänk på det. Eller vill du kanske spendera din död i helvetet?

Jag förbrukar så lite pengar som möjligt – eftersom det kostar pengar att tillverka dem…

Museer, teatrar, slott, kyrkor… vilket slöseri med värmeenergin. Tomma salar så långt ögat når. Men de skall ändå underhållas och värmas upp. För vem? För sybariterna. För eliten, som per definition inte kan vara större än liten. Är det demokratiskt kanske? Är det förnuftigt? Tjänar jorden på det? Tjänar mänskligheten på det?

Sjukhus däremot – det är något helt annat. De är proppfulla. Folk ligger precis överallt, till och med i korridorerna. Och ändå finns det sjuklingar som inte orkar tillkämpa sig en liggplats. Att leva i små utrymmen, kräver mindre uppvärmningsenergi. På sjukhus nyttjas således värmeenergin till fullo. Precis så som det borde vara. Jorden behöver flera institutioner som liknar sjukhus. Varför inte bygga om de tomma museer, teatrar et cetera till sjukhus och mentalanstalter? Då skulle vi kunna ha flera sjuka. Fysiskt som psykiskt.

Påverka beslutsfattarna och bidra även du till byggandet av flera sjukhus. Exempelvis genom att dra till dig flera allvarliga och långvariga sjukdomar.

Det klagas på att våra sjukhus inte är tillräckligt rena. Vad är det för dumheter? Varför skall just sjukhusen städas övernitiskt mycket? Vore det inte mera rationellt om patienterna höll sig rena? Finns det ingen längre vi kan avkräva visst personligt ansvar?

Att dammsuga, på sjukhus eller var som helst annanstans, borde vara helt uteslutet, åtminstone ur energisynpunkt. Att dammsuga är som att tvångsmata diabetiker med veritabla kaloribomber.

Folk i allmänhet äter fel mat. I ett hållbart samhälle bör vi äta så att vi får kronisk förstoppning. Hård avföring brinner lika klart och energisnålt som soltorkad komocka. Tänk på det. Dessutom är det så, att man äter mindre ofta om man fordrar sig med riktigt svårsmält mat.

Toaletter spolas alltför ofta. What a waste som den store Ian Dury sjöng i hans hitlåt “What a waste”. Varför inte vänta med att spola någon vecka? Precis så som jag har för vana. Varför spola efter varje användning, när toastolen knappast är ens till hälften fylld.

Använd inte toapapper. En naturmänniska, en människa som lever i samklang med naturen, använder palmblad. Vi lever i 21:a århundrandet, så visst kan även du leva upp till naturmänniskans flertusenåriga levnadssätt. Torka dig med palmblad. Det är bra för miljön och det är bra för dig. Inte minst om du åtnjuter hemorrojder: palmblad både torkar och smörjer samtidigt.

Låt mig föreslå vissa förbättrande åtgärder, även om det inte kommer förvåna mig alls, om dessa inte kommer att accepteras och antas med det samma. Den breda populasen är inte mogen än, men jag tvivlar inte en enda svensk sekund, att den kommer att mogna längre fram i tiden, bara vi får några grader varmare klimat här i Norden.

Allt i varje hus, småhus som höghus, skall byggas av genomskinligt material, företrädesvis av glas. För att få full insyn och full kontroll. Alla skall veta allt om alla. Alla husväggar, alla golv, alla tak, alla dörrar, alla spisar, alla skåp, alla bord allt, allt, allt, skall vara av genomskinligt material. Även toaletter, rör och ledningar. Det är nämligen i avföring som mycket skit kan gömmas, som vi som verkligen bryr oss brukar säga. Man bör kunna följa skitens väg från våning till våning, från tak till golv, från checkstation till checkstation… Men som sagt, vi är dessvärre inte där än.

Från rumpan till munnen är steget kort. Så lyssna.

Borsta inte tänderna. Men om du nu till äventyrs tänker göra det, i stället för att mera långvarigt få njuta av den eftersmak som den senaste munsbiten skänkte dig, använd inte eltandborste. Den är också en i en lång rad förfärliga miljöbovar.

Inte heller skall du använda dig av tandkräm. Den stjäl dina pengar och slipar bort och försvagar dina tänders friska yta. Och har du funderat över hur det kommer sig att man i Sverige ingenstans kan köpa tandkrämsrefill?

Varför tvingas vi att alltid köpa en hel ny tub? Vad är det för fel på den gamla? Är den sliten kanske?

Det enda felet ur konsumentsynpunkt som den kan ha, är att den fortfarande innehåller åtminstone 14 procent oanvänd tandkräm och som inte kan grävas fram ens med en av medicinalverket godkänd vakuumpump.

Vill du bli omtyckt, av oss miljöaktivister, så tänk på följande: Inga julklappar, inga födelsedagspresenter, inga morsdag-presenter, överhuvudtaget inget sådant som höjer människans konsumtion till nivåer som är högre än de sopberg som våra samhällen numera omgärdas av.

Om du nu skänker bort något, så hoppas jag att du skänker bort det som du själv fått någon gång tidigare och som du med det samma märkte, att du inte har någon som helst användning för. En present som för dig var värdelös då när du fick den, är värdelös nu och kommer att vara värdelös i all kommande framtid. Eller tänker du kanske låta ditt huvud växa, bara för att den skänkta hatten skall passa den? Good luck, Jonathan.

Och skänk bort skänken helst till den som du själv fick den från. Så hen lär sig att leva utan beräknande mutor, som varje gåva oeftergivligt måste betraktas som.

Julklappspapper, snöre, tejp och liknande är ett definitivt no no. Det finns ingen levande människa som vill ha julklappspapper. Detta kan ganska så lätt bevisas med det faktum att nästan alla avlägsnar det under sin nyfikna kamp att nå fram till det egentliga gåvoobjektet.

Håll med mig om det.

Inga julstjärnor och annat julpynt i fönstren eller annorstädes som lyser och förbrukar el, inga levande ljus som äter upp syre, inga julstjärnor och andra blommor som kräver bevattning… Vatten är en bristvara.

Det leder mig helt osökt till den ständigt gnagande frågan, varför förvaras tonfisk på konserv i vatten? Den är ju död, for Christ’s sake. Varken vatten, eller ens olja, kan komma till dess undsättning.

Lyssna inte på radio, titta inte på tv, läs inga tidningar. De är energikrävande både när dess tveksamma innehåll produceras och när det konsumeras. Dessutom förleder dessa till miljödåligheter.

Återvinn bokstäver och ord. Här kan äntligen våra politiker tjäna som ett gott exempel med sina återkommande och kroniskt ouppfyllda löften om mindre arbetslöshet, större social rättvisa, bättre vårdomsorg och liknande, som de till tänderna i tid och otid är beväpnade med.

Jag återvinner också. Min pekbok ”DU ÄR MITT BARNBARN – JAG ÄR DIN MORFAR” är ett exemplariskt exempel på detta. I den återanvänder jag konsthistorien, det vill säga bilder och tankar av gamla tänkare och mästare. De reinkarneras i den, de fick i den ett nytt och dessutom värdigt liv.

Mahatma Gandhi var min förebild. I mycket. Bland annat i att han sydde sin dhoti av tyg som han själv vävde av tråd som han själv spunnit. Att han även tvättade sina kläder själv var en självklarhet för honom, liksom det även vore för mig om jag nu inte avstod från tvätten av miljöskäl. Till fots och i enkla sandaler marscherade han 40 mil för att i den lilla byn Dandi vid Arabiska havet, framställa sitt eget salt. Det du.

Jag vill inte skryta och inte heller framhäva mig, men i dag skulle det vara jag som lätt skulle kunna tjäna som exempel för Gandhi: Jag återanvänder allt. Tre slitna lastbilsdäck och en bräda, använder jag mig av som ett bord, två mindre bildäck är stolar på var sin sida av mitt lastbildäcksbord. Flera behöver jag inte ha, eftersom jag inte öppnar dörren när någon knackar på. Jag vill inte slita ut gångjärnen.

Anteckningar och allt annat skriver jag på kanter av de reklamblad och flyers som brevbäraren generöst lämnar i min brevlåda. Som tallrikar använder jag de polypropen- och polystyrenförpackningar i vilka man säljer exempelvis kött. De funkar utmärkt. Faktiskt bättre än traditionella tallrikar. Dessutom slipper jag diska dem, jag slickar dem rena i stället. För mig känns det naturligt och inte som något jag offrar. Men skulle det ha varit det, så skulle jag ändå handla så. Lite måste man offra för miljön.

Som telefon använder jag simpla tomma konservburkar, mellan vilka jag spänner en tråd. Det funkade när jag var barn och det funkade även när min far var barn. Så varför skulle det inte funka i dag? You can’t argue with success, som liberalismens första budord lyder.

Jag överlåter stora delar av mitt hus till andra. Både därför att alla dessa människokroppar värmer upp även mitt rum och för att staten och dess representanter betalar mig så pass mycket för denna humanitära insats att även det stärker mitt självförtroende: Jag blev genom min insats en stolt ägare till ett femstjärnigt hotell med plats för hundra. Om Jesus kunde förvalta fem bröd och två fiskar så att de räckte till att mätta femtusen män enligt Markus, så kan jag  hysa 101 personer på 90 kvadratmeter, enligt Migrationsverket.

Jag brukar ge råd till mina bostadsgäster. Riktigt användbara råd. Som till exempel detta: Packa inte upp alla dina flyttlådor och annat, utan bara den som du för stunden är tvungen till. Du kommer upptäcka att nästa och näst-nästa år kommer det mesta fortfarande vara ouppackat. Människor, inte minst de på flykt, omger sig med alltför många pinaler, som de egentligen galant kan klara sig utan.

Jag sorterar. Men helst människor. I olika fack och användningsområden. Hen och hen kan jag utnyttja i det och det syftet, så jag kan nog tvinga mig att stå ut med henom trots att hen saknar ett absolut gehör, klär sig inte fullt moderiktigt och luktar fotsvett i håret. Mitt toleranta jag, stärker mitt självförtroende, det ger mig ett varaktigt bevis på att jag är beaktansvärt bättre än alla de som jag fortfarande tål.

Jag vaknar varje morgon med en enda tanke i huvudet, ”tänk miljömässigt”, och sedan upprepar jag den som ett meditativt mantra. Att upprepa och upprepa, och att upprepa, är bra, tvångstankar är bra, tvångstankar hjälper oss ur krisen.

© vladmir oravsky

(egentligen heter jag vladimir, men jag tänkte spara in en bokstav. Många bäckar små, som man i mina kretsar säger. De mera slösaktiga plägar fullt ohämmat utbrista ”många bäckar små gör en stor å”.)

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

LENIN

Den 21 januari 1924 dog Volodja (Vladimir) Iljitj Lenin, ordförande i Folkkommissariernas Råd, bara 53 år gammal.

Jag minns att i Tjeckoslovakien tvingades jag och mina skolkamrater att årligen besöka Leninmuseet. Det var inte någon rolig upplevelse, även om Lenin hade ett dokumenterat spännande liv som lätt skulle fängsla även dagens aktionskrävande biopublik. Lenin var som bekant grundare av leninismen och ledaren för bolsjevikpartiet och ordförande i Folkkommissariernas råd i Ryska SFSR, och allt detta var knappast uppdrag som gick att genomföra liggandes under en palm med en kyld drink i handen. Dessutom var han intellektuellt skarp och erkänt duktig i latin och grekiska.

Anledningen till att vi inte tyckte om dessa förelagda museibesök var att på det officiella museet omvandlades den levande och synnerligen aktiva människan Lenin, till ett dött och grundligt avkönat museiföremål.

Den officiella Lenin-doktrinens dockförare, lyckades skära bort Lenins könsorgan och avlägsna samtliga damer från hans omgivning – förutom

1/ hans mor Maria Aleksandrovna Blank, naturligtvis, eftersom varje Jesus, och därmed även en kommunistisk sådan, måste ha en mor,

2/ Fanny Kaplan, kvinnan som sköt Lenin, naturligtvis, eftersom varje Jesus, och därmed även en kommunistisk dito, måste ha en Pontius Pilatus, och så klart

3/ Nadezjda Konstantinovna Krupskaja, Lenins hustru, eftersom varje Jesus, även en kommunistisk, måste ha en Maria Magdalena.

Liksom det inte var Pilatus som dömde Jesus till döden, vara det inte heller Kaplans kulor som dödade Lenin, utan det var hans egen pitt som förorsakade hans plågsamma och utdragna död.

Att Lenin dog av syfilis är det ingen tvekan om idag och det vore inkorrekt att tro att det fatala angreppet på hans hjärna som kostade honom livet, initierades av något annat, än att han doppade sin pilskteleskopiska penna i en och annan oren källa.

”Kamrater! Upproret bland de fem kulak-distrikten måste slås ned utan förskoning. Det ligger i revolutionens intresse, då det sista avgörande slaget mot kulakerna pågår överallt. Vi måste statuera ett exempel.

1/ Ni skall hänga (och häng dem så att folk ser det) minst hundra beryktade kulaker, rika och blodsugare.

2/ Offentliggör deras namn.

3/ Konfiskera all deras säd.

4/ Avrätta gisslan i enlighet med gårdagens telegram.

Utför detta på sådant sätt att folk i en omkrets av hundratals mil kan se, darra, inse och skandera: låt oss kväva och strypa de blodtörstiga kulakerna.

Telegrafera att ni har mottagit anvisningarna och effektuerat dem.

Hälsningar, Lenin.

P.S. Använd era mest hårdföra män för detta.”

Så lyder det telegram som Lenin den 11 augusti 1918 lät telegrafera till de kommunistiska ledarna

1/ Evhenia Bohdanivna Bosch, vid den tiden mest känd som folkkommissarie för Ukraina 1917-1918 och därmed även Ukrainas statschef,

2/ Vassilij Kurajev, den sovjetiska Penza oblasts ordförande och

3/ Alexander Minkin, ordförande för Penza oblasts beslutsfattande församling.

När Lenin skrev ”använd era mest hårdföra män för detta”, måste han ha tänkt på att mannen Kurajev var en vekling, som menade att kulakupproret skulle kunna stävjas med upplysningskampanjer. Kvinnan Evhenia Bosch däremot, förespråkade redan från upprorets början att militärer borde sättas in och snabbmassavrättningar borde exekveras.

Volodja, Du har utan tvekan påverkat världshistorien och tro mig, att vi till dags dato tänker på dig. Men vi saknar dig ej.

Lenings hängningsorder

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

ÅMINNELSE. WARZAWAPAKTENS ARMÉER TJECKOSLOVAKIEN

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med mänskligt ansikte”.

Den politiska historien slutar aldrig att förvåna och även Tjeckoslovakien eller snarare dess folk, fick efter de omvälvande augustidagarna 1968 bjuda på en hel del ohört och oanat:

Den 29 december 1989, valdes regimens forne fånge, den politiske dissidenten Václav Havel, till Tjeckoslovakiens president, efter 41 långa år av enbart kommunistiska presidenter. Tro det eller ej, han valdes enhetligt. Till och med kommunisterna, som härmed förlorade sin oinskränkta makt, voterade på sin forne motståndare. 

Den 23 mars 1990 bytte Tjeckoslovakien namn: På tjeckiska fick det heta Česká a Slovenská Federativní Republika, på slovakiska antog det namnet Česká a Slovenská Federatívna Republika. Liksom USA, Tyskland, Österrike, Schweiz, Canada, Brasilien, Belgien, Indien, Förenade Arabemiraten, Mexiko et cetera, blev därmed även Tjeckoslovakien en federation, en förbundsstat. Från och med nu bestod Tjeckoslovakien av två jämbördiga republiker, Tjeckien och Slovakien. 

Men redan 31 december 1992, upphörde federationen och sedan 1 januari 1993 består detta geografiska område av två självständiga republiker: Česká republika / Republiken Tjeckien och Slovenská republika / Republiken Slovakien. 

Alexander Dubček, kanske den mest kände politiker under Pragvåren 1968, var övertygad om att tjecker och slovaker borde fortsätta att leva tillsammans i en och samma stat. Den 1 september 1992 var Dubček med om en allvarlig trafikolycka vid den tjeckiska lillstaden Humpolec och han kördes till ett sjukhus i Prag. Den 7 november 1992, på Oktoberrevolutionens dag, dog Dubček av sina trafikskador. Till dags dato spekulerar man, hur det kommer sig att han förolyckades? Kan det vara så att han föll offer för de rörelser som krävde att Tjeckoslovakien blev delat? 

Heja DubčekHeja DubčekI ett land i vilket statsbeordrad censur bestämde vad som var lämpligt att skriva, läsa, säga och lyssna på, under drygt fyra långa decennier, blir det fullständigt självklart att konspirationsteorier fortsatte och fortsätter att blomma som alger i Östersjön även efter censurens officiella avskaffande.  

Tjeckien blev medlem av FN, NATO, OECD, WTO (World Trade Organization), MMF (International Monetary Fund), Världsbanken (WB), Council of Europe, (CoE), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europeiska tullunionen, EU, Schengenområdet,Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Visegradgruppen (V4), för att nämnda de mest kända statssammanslutningar och Slovakien blev medlem av samma organisationer och tillhör dessutom Euroområdet. 

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande makthavare kraftigt provocerande benämningen ”socialism med mänskligt ansikte”. Under några veckor efter det socialistiska brödrafolkets militära invasion, rådde det allmänt kaos i Tjeckoslovakien och många, alltför många nyttjade detta för att fly till den så kallade fria världen. De som inte flydde var antingen gamla, sjuka eller hade en annan objektiv eller inbillad anledning att ifrågasätta sin förmåga att klara sig i väst. 

Men även de som inte brydde sig om sådant som demokrati, allmänna val, att aldrig vara avlyssnade, och möjlighet att välja mellan nästan identiska sexhundrasextisex läskedrycker, stannade. Varför inte? Fläsket var relativt billigt i dåvarande Tjeckoslovakien och surkålen och knödeln skulle säkerligen förbli lika mättande även efter det att Ivan parkerade sina pansarvagnar på tjeckoslovakiska bakgator.

Under asfalten finns det strandenUnder asfalten finns det strandenDen tredje kategorin av människor som stannade kvar efter den stövlade inmarschen var de, till vilka Lenin- och Brezjnevsocialism tjänade väl, de som tillhörde den privilegierade klassen eller var omhuldade av denna och var garanterade bästa platserna vid alla närande köttgrytor. 

Den fjärde kategorin av människor som stannade kvar, var de utopister som trodde sig kunna inte bara reformera utan även avliva och begrava de oresonabla kommunistiska spökena som inkarnerades i Vladimir Iljitj Lenin och Leonid Iljitj Brezjnev och deras ideologiserande och politiserande sadomasochism. Den fjärde kategorin människor som stannade kvar, ansågs av de styrandes normalitetsbias vara såpass rubbade, att de inte kunde tänka sig en annan behandling av dessa, än att de var tvungna att förvaras antingen på strängt stängda och övervakade psykiatriska avdelningar eller på andra skyddande förvaringsställen.

Men liksom George Orwell fick rätt i sina skarpsinniga bokliga profetior ”Djurfarmen” och ”1984”, så fick även exempelvis undertecknarna av ”Charta 77” som beskrev sig som en ”fri, informell och öppen sammanslutning av människor förenade av viljan att arbeta enskilt och gemensamt för respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter i Tjeckoslovakien och i hela världen” rätt. Den 29 december 1989, 21 år efter den senaste militära invasionen av Tjeckien och Slovakien, beträdde kommunistkritikern och den nyvalde presidenten Václav Havel, kungarnas och kejsarnas och presidenternas residens, Pragborgen.  

En hel del av de som flydde, hamnade eller valde att hamna i Sverige. I boken ”Utbrytarkungens knep eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige : om de som flydde Warszawapaktens ockupation av Tjeckoslovakien 1968, med deras egna ord och bilder”, vittnar ett dussin forna ”tjeckoslovaker” om sitt liv i Sverige. Boken är utgiven både som vanlig pappersburen bok (ISBN 978-91-7327-060-1) och som e-bok (ISBN 978-91-7477-070-4). Läsarnas och recensenternas lovprisade omdömen var och är glädjande.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media

VLADIMIR PUTIN, ANDREAS EDWARS OCH GRETA GARBO

I egenskap av Europeiska rådets nuvarande ordförande, har den 13 februari 2015, Donald Tusk uttalat sig om Vladimir Putin och Europeiska rådets förtroende för honom. Det var inte direkt på topp. Samma attityd borde Sveriges Radio uppvisa gentemot Andrea Edwards. Så är dock inte fallet, utan tvärtom. Samma dag, den 13 februari 2015, fick Edwards återigen bre ut sig i SRs P1-morgon. Under pinsamt oavkortade 7 minuter.

Edwards betraktas nämligen sedermera som Sveriges Radios expert på ”näthat”, ungefär som Anja Pärson, Pernilla Wiberg, Magdalena Forsberg är SVT:s kommentatorer och experter under världsmästerskapen i alpin skidsport 2015 från Vail/Beaver Creek i USA. Men emedan Anja och Pernilla och Magdalena vet vad de pratar om, och vi som lyssnar på dem vet vad de har åstadkommit inom skidsporten, och kan dessutom när som helst få bekräftelse på detta genom att konsultera sportens objektiva statistik, vet Edwards inte vad hon talar om, och dessutom överdriver hon och far med osanning. Och det utan att programledaren Katherine Zimmerman ställde så lite som en enda kritisk fråga till Edwards, utan tvärtom, uppmuntrade henne att ytterligare spä på. Så funkar den typ av ”journalistik” som söker bekräftelse i sina egna förutbestämda meningar, i stället för att åtminstone försöka vaska fram eller om inte annat, närma sig en någorlunda objektiv beskrivning av ämnet.

Här kommer några utdrag från Edwards framträdande: ”För tydlighetens skull”, som Edwards uttryckte det, ”vill jag tillägga att även de som inte sett SCUM-manifestet hatar…”

Du, Andrea Edwards gör gällande gång efter gång, att den människa som inte med egna ögon har sett ditt SCUM-angrepp kan inte ha åsikt om den. Alltså att hen inte kan ha en negativ åsikt om något hen inte sett.

Det finns en hel del sådana som försvarar SCUM-manifestets hån mot mänskligheten, utan att de har sett det. De och deras åsikter, finner du på inget vis oacceptabla, tvärtom, de får din fulla acceptans. Vad berättar det om dig A Edwards, tror du?

Jag känner på mig att du är snabb på avtryckaren och frågar Hur vet jag allt detta? Elementary. Det är bara att googla.

Du har fått pengar från Statens kulturförvaltning och Stockholms stads kulturförvaltning för att du skulle iscensätta detta SCUMs verbala övergrepp. Fick dessa ”rättvända” bidragsgivande kulturbyråkrater se föreställningen innan de pungade ut mina och mina medmänniskors skattepengar till dig?

Jag tror inte det. De betalade alltså för en skränande, oartikulerad gris i säcken… Har du klandrat dem för det?

Du fick pengar från SVT för att skända och våldföra dig på filmmediet genom ”filmen” SCUM – en kärleksförklaring. Har SVT sett den färdiga produkten innan dess beslutsfattare fyllde dina fickor med mina och mina medmänniskors skattepengar?

Det finns inget entydigt svar på varför människan blev den varelse som i dag dominerar världen, med sin förmåga att kunna bygga, kunna laga mat, kunna förflytta sig snabbare än alla andra levande varelser, kunna flyga, kunna dyka, kunna läsa… De starkaste teorierna äro två: människans fantasi och människans förmåga att förmedla och ta emot information. Vi läser eller hör om krigets fasor och vi har åsikter om dem, trots att vi personligen inte har bevittnat dem. Det mesta som vi har någon åsikt om, är oss förmedlad på något vis, men vi själva har inte bevittnat det. Det gäller lika mycket kristendomens födelse som Muammar al-Gaddafis många plastikoperationer, sjukligt sexmissbruk och lassvis med alla slags berusningsmedel och narkotika.

Det är så människan fungerar och det är så hon utvecklas. Att använda det mot henne, framhäver en okunskap som inte är alltför förnuftigt att skryta med utanför din egen umgängeskrets Andrea Edwards.

De domare som dömde dig för snatteri, har inte bevittnat det. Men sånt är praxis: domare liksom förlitar sig på andras vittnesbörd. Menar du Andrea Edwards, att det är förkastligt, eftersom domare på det viset inte kan ha tillräckligt på fötterna och därmed borde fråntas möjlighet att döma?

Internet är ett kommunikationsredskap som sprider information men även desinformation och uppenbara lögner. Där liknar den propagandan och kanske även reklamen. Det åligger således de enskilda brukarna att ta reda på och avgöra vad som är sant och vad som liknar mest det, som kommer från din mun, A Edwards. Att kunna skilja agnarna från vetet tillhör den mänskliga civilisationen.  

Att uttala sig om och sprida åsikter om det som man konkret och påtagligt inte själv har tagit del av, är naturligtvis inte alltid till människans och mänsklighetens gagn. Judar har aldrig ätit sina eller andras barn, varken levande eller tillredda. Inte hellre har de uppfunnit och spridit yersinia pestis, bakterien som förorsakar pest. Det har aldrig funnits någon som personligen bevittnat dessa ”typiskt” judiska förbrytelser och ändå fann dessa grogrunder i miljontals människors hjärnor. Eftersom människan fungerar precis så som nazitysklands ansvarige för folkupplysning, propagandaminister Joseph Goebbels spred under Partidagarna i Nürnberg år 1934: „Wenn man eine große Lüge erzählt und sie oft genug wiederholt, dann werden die Leute sie am Ende glauben.” / ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger, kommer folk till slut tro på den.” ”(…) Die Wahrheit ist der Todfeind der Lüge, und daher ist die Wahrheit der größte Feind des …“ / … Sanningen är lögnens dödsfiende, och därmed är sanningen de demagogiska historieförfalskarnas största fiende.”

Kan det vara därför min recension av Edwards SCUM, i efterhand ströks från tidningarnas sidor?  

Seth Rogens, Evan Goldbergs och Dan Sterlings mycket omtalade film The Interview, om ett planerat mord på Koreas president, har inte setts av många personer. Det var dock knappast på grund av att den var alltför usel. Att den inte fick sin planerade premiär i USA den 11 december 2014 diskuterades på otaliga tidningssidor och till och Barack Obama, som enligt utsago inte heller har sett den, uttalade sig både om filmen och det förbud som filmen tillfälligt drabbades av. Var det fel av Obama att ha en åsikt om och kring händelserna av filmen The Interview?

(I USA hade filmen en begränsad premiär på Internet den 24 december 2014, och i biografer den 2 januari 2015.) 

Tillbaka dock till några Andrea Edwards-citat i SRs P1 2015-02-13.

Edwards ville ”rätta till” näthatarna genom att fråga dem ”Varför är ni inte arga på den manliga regissören?”

”Det är en total logisk kullerbytta att vara så fruktansvärt upprörd över denna text” (dvs. SCUM-manifestet). ”Det är ofta kränkta, sårade människor, som känner sig väldigt värdelösa i det här samhället och det är en enorm ilska som måste riktas mot någonting. … Det handlar inte om min text, det handlar helt om andra saker…”

(Skulle jag använda mig av samma diskutabla logik, då skulle jag kunna kläcka ur mig exempelvis att Andrea Edwards ”känner sig väldigt värdelös” och att hennes enorma ilska riktas mot någonting annat och inte ”näthatare”, att den handlar om helt andra saker som exempelvis det faktum att skådespelare som exempelvis Greta Garbo, Ingrid Bergman, Ann-Margret, Britt Ekland, Lena Olin, Pernilla August, Maud Adams, Amanda Ooms, Izabella Scorupco, Noomi Rapace, Tuva Novotny, Malin Åkerman, Helena Mattsson och Alicia Vikander gjorde eller gör karriär på båda sidor Atlanten, emedan hon själv lyckas få rubriker bara i Sverige och inte ens dessa handlar om hennes skådespeleri, utan hennes aggressivitet gentemot män.)

Som avslutning på intervjun, krävde Andrea Edwards ”Förbjud anonymitet på nätet!”

Andrea Edwards gömmer sig bakom den manliga regissören, gång efter gång och gör honom ansvarig för SCUM-manifestet. Hon gömmer sig bakom SCUM-manifestets bibeltext och hon gömmer sig bakom den roll som hon framför från scenen. Och ändå kräver hon ”Förbjud anonymitet på nätet!”

Detta krav på förbud borde kanske skrivas in i SCUM-manifestet. Jag tror nämligen att det inte finns med på grund av att vid tiden då Valerie Solanas verkade fram det, fanns inte något Internet.

Andrea Edwards kan breda ut sig överallt där det behagar henne, eftersom hennes åsikter är comme-il-faut, det vill säga att de för tillfället är väl passande de ledande kulturkyparnas oskrivna regler. Hon får uppträda i SVTs båda kanaler, i SR, i Aftonbladet et cetera. Det är troligen anledningen till varför Andrea Edwards inte funderat över varför vissa människor, kvinnor som män, anser det vara mest hälsosamt att skriva under alias? Andrea Edwards verkar inte äga förmågan att inse att det finns människor som är rädda för de repressalier som deras kunskap, åsikter, och tycke och smak kan frambesvärja? Jag själv blev bannlyst som skribent från flera tidningar bara på grund av att jag skrev en kulturhistorisk analys av SCUM-manifestet. Och den var garanterat helt utan något som helst hat, den var väl underbyggd och dokumenterad med kulturhistoriska källor.

Jag finner det oseriöst att Sveriges Radio, använder sig av Andrea Edwards som expert på näthat. Utgår jag ifrån mitt förhållande till Andrea Edwards, då tror jag inte att hon är hatad, utan att hon bara är beskriven med utgångspunkt av hennes egna inte alltid helt förnäma meriter.

Andrea Edwards snattade, hon ljuger (jag omtalas i hennes tillrättalagda tv-dokumentär ”SCUM – en kärleksförklaring”, och vet sålunda vad jag talar om) och hon välter över eget ansvar på andra. Att sakligt konstatera det, är något helt annat än att hata.

© Vladimir Oravsky

Vladimir Oravsky, författare till boken ANTI SCUM, som utkom den 8 mars 2015.

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

THE WEATER UNDERGROUND

Senast som den militanta revolutionära vänstergruppen The Weather Underground, uppträdde intensivt i massmedier, var under presidentkampanjen år 2008, när Barack Obama beskylldes för att han hade en nära relation till Bill Ayers, en av grundarna av The Weather Underground. Hur dessa anklagelser slutade, vet vi, eftersom om de ansågs vara sanna, skulle Obama knappast kunna få spela den roll i världen som han de facto spelar.  

En annan prominent medlem av denna grupp var Naomi Jaffe. En av hennes mest kända uttalande är ”We felt that doing nothing in a period of repressive violence is itself a form of violence. That’s really the part that I think is the hardest for people to understand. If you sit in your house, live your white life and go to your white job, and allow the country that you live in to murder people and to commit genocide, and you sit there and you don’t do anything about it, that’s violence.”

Visst känner man eko av Bob Dylans ”Yes, how many times can a man turn his head / Pretending he just doesn’t see?” i Jaffes konstaterande?

Dylans texter utgjorde en påtaglig inspiration för The Weather Underground. Exempelvis är det allmänt känt att valet av gruppens namn påverkades av Dylans odödliga låt ”Subterranean Homesick Blues”: “You don’t need a weatherman / To know which way the wind blows”.  

Sam Green och Bill Siegel gjorde en utmärkt dokumentärfilm om The Weather Underground. Den vann exempelvis Critics Week Award vid Locarno International Film Festival och den var även Oscarsnominerad i kategorin “Best Documentary, Features”. Att det var just i klassen ”features”, beror på dess längd. Den är nämligen 92 minuter kort och det är den längd som den hade när den gjorde sin segerturné på biografer och tv-stationer världen över. På svensk tv:s Kunskapskanalen, var den dock hela 60 minuter lång. Varför kändes den så lång? Eftersom det är klart att om en spännande långfilm kastreras med en hel tredjedels längd, så blir den orytmisk och tung, och dessutom svårbegriplig.  

Gör ett experiment och stryk en tredjedel från Dylans “Yes, how many times can a man turn his head / Pretending he just doesn’t see?” 

Vad får du ut av det kvarvarande? Tror du att den stympade resten också skulle kunna utforma den emblematiska text som formade generationer av fredsälskande progressiva människor?

”Kunskapskanalen – den nyfikna kanalen. Det bästa alternativet för tittaren som söker efter mer fängslande, fördjupande och engagerande program i tv.” Så låter Sveriges televisions lockande men även oberättigade reklamslogan. 

Varför stympar Sveriges Television sådana viktiga filmer som exempelvis ”The Weather Underground”. Det har hänt inte en gång, inte två gånger utan jag finner att sådan vrång behandling sker systematiskt. Är det tv-tablån som ”bestämmer”, genom att ”kräva” en viss längd på de serverade programmen, eller rör det sig om en ideologisk censur?

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

TALA ÄR SILVER – GNÄLLA ÄR GULD

Att iklä sig offerrollskoftan är att skaffa sig sympatier. Vi uppfostrades nämligen till att helt automatiskt tilldela offerrollskoftan trumfens status. Det avkrävs av oss att mekaniskt hata den förmodade förtryckaren.

Pragkuppen i februari 1948 kallades officiellt ”Vítězný Únor” dvs. ”Segerkrönt februari”, och firades ända fram till år 1989 som en mycket betydelsefull nationaldag i Tjeckoslovakien. Hur kuppen gick till tänker jag inte beskriva här, men jag kan ändå nämna att den knappast hade något med demokrati och rent spel att göra.

Kommunisterna övertog makten och det viktigaste för dem var att ”leverera” och det var brådskande: alla människor skulle så snabbt som möjligt bli ”jämställda” med varandra. Den tidigare enligt kommunisternas propaganda renrakade arbetarklassen och bönder skulle inom kort äga lika mycket som de som fram till år 1948 var dess motsats, det vill säga perverterade krösusar.  

Den snabbaste vägen till denna ”utjämning” var att beslagta det mesta från de skrupelfria kapitalisterna, och fördela röveriet mellan kommunisterna. Resten skulle förstöras.  

De som ännu inte var kommunister tilldelades partimedlemskap och de som inte accepterade denna ”utsträckta hand”, fanns sig snabbt inkvarterade i tvångsarbetsläger som gärna pysslade med att utvinna uranmalm ur marken.

Detta är en förenklad beskrivning, men den förvränger i princip inte verklighetens resultat.

Att jag nu tänker på ”Vítězný Únor”, är på grund av att jag anar vissa likheter mellan den och den iver med vilken vissa SCUM-feminister vill förändra Sverige.

Visst är förändring nödvändig, visst bör jämlikhet råda mellan människor. Men vore det absolut oacceptabelt och en totalt felaktig taktik om man började förändra världen genom att ”förändra” sig själv?

De sociala strukturerna är cementerade, de är nästan omöjliga att förändra, hör jag och läser jag gång på gång. Arbetarklassen förblir arbetarklassen, både på grund av att den inte släpps fram och på grund av traditioner… Så låter förgårdagens, gårdagens och dessvärre även dagens mantra.

I det följande skall jag trassla till detta i grunden tvivelaktiga påstående genom att hänvisa till kontrollerbara fakta.

Elsie Johansson, Moa Martinson, Eyvind Johnson, Artur Lundkvist, Maria Sandel, Vilhelm Moberg, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson för att på måfå nämna några, hade det knappast fett under sin barndom och uppväxt och ändå ett par av dem tilldelades nobelpris i litteratur. De ”släpptes inte fram”, de tillkämpade sig sitt ”status” genom hårt arbete. 

Sverige är ett land som nästan alltid öppnar alla sina dörrar om man bankar på dem tillräckligt länge, tillräckligt intensivt och tillräckligt högt. Det är min personliga erfarenhet och det är också vad exempel både ovan som nedan synliggör.

I Sverige kan vem som helst bli kulturminister och även statsminister. Var, och av vem man är född, spelar i regel ingen som helst roll. Det spelar ingen roll att man är född i minisamhället Horda utanför Värnamo med 370 invånare och fadern är från Gambia, så som Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister i Sveriges regering, eller om man uppfostras av en hemsamarit och en skogsarbetare, som är två fosterföräldrar i Sunnersta i Boteå socken, och som tog hand om pojken Stefan Löfven, som sedermera är Sveriges statsminister.

Aida Hadžialić är född är 1987 i samhället Foča i nuvarande Bosnien och Hercegovina. Aida Hadžialić var fem år gammal när hon för första gången hörde ett svenskt ord och 22 år senare, utsågs hon till minister med ansvar för gymnasie- och kunskapslyftsfrågor i Löfvens regering. 

Bosniak eller svensk med gambisks far eller ingen känd far över huvud taget, fattig eller flykting, kvinna eller man, ung eller medelålders, inget spelar någon roll, så länge man har en vision och ambitioner att förverkliga den. Sådant är Sverige, och det skall vi vara stolta över och försvara det, i stället för att lösa upp det i obefogat gnäll. 

Sveriges statsskick och konstitution hindrar få att utvecklas, men det och den kräver av en att man anstränger sig. Att man visar framfötterna, att man har en vilja. Och den går ut på att man jobbar på och med sig själv utan att kräva och få det mesta serverat för sig.

”Flera kvinnor än män studerar på högskolan. Andelen kvinnor och män bland studenterna har legat på ungefär samma nivå under läsåren 2002/03–2012/13, på omkring 60 procent kvinnor och 40 procent män”, står det att läsa på (http://www.scb.se/sv_/hitta-statistik/statistik-efter-amne/utbildning-och-forskning/befolkningens-utbildning/utbildningsstatistisk-arsbok/64475/64482/behallare-for-press/379597/)

”En betydande del av alla som kammade hem en yrkes­examen under förra läsåret – 69 procent – var kvinnor, visar siffror från Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Och vid en närmare titt på de enskilda utbildningarna blir kvinnornas dominans ännu tydligare. I runt hälften av de sammanlagt 51 olika yrkes­examina som delades ut på svenska universitet och högskolor under samma period gick det tre kvinnor på varje man. 

Aija Sadurskis, utredare på UKÄ, förvånades när hon läste igenom statistiken. 

–   Kvinnorna dominerar en väldigt stor andel av alla yrkes­examina, det är inte bara vårdyrkena. De dominerar också i sådana yrken som man normalt kanske inte tänker på som kvinnodominerade, som juristutbildningen och psykologutbildningen, säger Aija Sadurskis.” (Metro, 2015-02-09) 

Antje Jackelén är ärkebiskop, Eva Brunne är biskop i Stockholms stift, Eva Nordung Byström är biskop i Härnösands stift, Caroline Krook, är biskop emerita i Svenska kyrkan 

Sveriges regering: Åsa Romson (MP), Klimat- och miljöminister samt vice statsminister, Margot Wallström (S), utrikesminister, Magdalena Andersson (S), finansminister, Åsa Regnér (S), barn, äldre- och jämställdhetsminister, Kristina Persson (S), strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete, Ylva Johansson (S), arbetsmarknadsminister, Alice Bah Kuhnke (MP), kultur- och demokratiminister, Isabella Lövin (MP), biståndsminister, Annika Strandhäll (S), socialförsäkringsminister, Aida Hadžialić (S), gymnasie- och kunskapslyftsminister, Helene Hellmark Knutsson (S), högre utbildning- och forskningsminister, Anna Johansson (S), infrastrukturminister.

Socialdemokraterna: Carin Jämtin, partisekreterare, Partiledningens sekretariat, Avdelningschef: Madeleine Harby Samuelsson, Kampanjchef: Lisa Hedin, Internationell sekreterare: Andrine Winther, HR-chef: Helena Wiberg, HR-generalist: Malin Anderson, S-kansliet: Eva-Lena Kapanen, kansli- och presschef, Ann-Sofie Hermansson, organisationsombudsman, Lisbeth Kleczewski, ekonomiansvarig, Helena Luthi, besöksansvarig, Emilie Apell, politiskt sakkunnig, Frida Eriksson-Tall, politiskt sakkunnig, Blerta Hoti…

Socialdemokrater i Europaparlamentet: Marita Ulvskog, Jytte Guteland, Anna Hedh. 

F!: partiledare Gudrun Schyman och Sissela Nordling Blanco, Soraya Post jobbar i EU-parlamentet. 

Nya Moderaterna: Anna Kinberg Batra, partiledare, Beatrice Ask, ordförande i Justitieutskottet, Karin Enström, vice ordförande i Utrikesutskottet, Ulrika Karlsson, Gruppledare i EU-nämnden… 

Kristdemokraterna: Ebba Busch Thor, partiledare, Emma Henriksson, 2:e vice partiordförande, Acko Ankarberg Johansson Partisekreterare…

Centerpartiet: Annie Lööf, partiledare, Anna-Karin Hatt, andre vice partiledare, Hanna Wagenius, ordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund…  

EU: Marit Paulsen, Cecilia Malmström, Anna Maria Corazza Bildt, Åsa Westlund, Kristina Winberg…  

Harriet Wallberg-Henriksson är Sveriges universitetskansler…  

Annika Falkengren, född i Thailand är vd för SEB, Riskkapitalisten Helena Stjernholm är vd för Industrivärden… Kerstin Brunnberg är styrelseordförande i Statens Kulturråd. SVT styrdes mellan åren 2006 och 2014 av verkställande direktören Eva Hamilton. Numera är Eva ersatt av Hanna Stjärne. De övriga i ledande positioner på SVT innehas av Lena Glaser (programdirektör för interaktivt utbud), Sabina Rasiwala (kommunikationsdirektör), Helène Sahlin (HR-direktör), Safa Safiyari (tf programdirektör allmän-tv), Ylva M Andersson är chef för SVT i Göteborg …

Sedan 1 oktober 2012 är Cilla Benkö vd för Sveriges Radio, Sveriges Radios kanalchef i Malmö är Anne Sseruwagi, Bibi Rödöö är programchef för SR:s ”flaggskepp” Sommar i P1, Ginna Lindberg är utrikeschef SR Ekot, Helena Sträng är kanalchef för Sveriges Radio Örebro, Päivi Hjerp är kanalchef på P4 Dalarna, Hanna Toll är kanalchef för Sveriges Radio Göteborg, Sveriges Radios områdeschef är Lena Tideström-Sagström, Gunilla Sax är SR:s områdeschef Väst… Cecilia Bodström är SR:s biträdande programdirektör, Eva Sahlin är vik presschef på SR… Nina Glans är utbudsansvarig för Sveriges Radios kanal P1 och så vidare. 

Stiftelsen Svenska Filminstitutets styrelse: Anna Bråkenhielm, Josette Bushell-Mingo, Charlotta Denward, Maaret Koskinen, Katarina Krave. Anna Serner är vd för Svenska Filminstitutet, Elisabeth Bill är Svenska Filminstitutet bolagsjurist, Johanna Blückert är HR på Svenska Filminstitutet, Rebecka Ioannidis Lindberg är kommunikationschef på Svenska Filminstitutet, Jenny Wigge är ekonomichef på Svenska Filminstitutet, Tove Torbiörnsson är Svenska Filminstitutets chef för omvärlden.

Birgitta Svendén är VD och chef på Kungliga operan. Ann-Mari Nygren är hennes assistent. Helena Sköldborg är chefsjurist på samma institution. Anna Kyhlberg-Boström är chef för musikbiblioteket, arkivet och ansvarig för upphovsrätter. Anna Karinsdotter är konstnärlig chef Unga på Operan. Vd för Folkoperan är Pia Kronqvist, Marit Strindlund är musikalisk ledare och chefdirigent på samma ställe och Mellika Melouani Melani är Folkoperans konstnärliga ledare. Marie Nyman är teaterchef på Borås stadsteater, Mia Carlsson och Daniel Rylander, teaterchefar på Byteatern dvs Kalmar Läns Teater. Tilde Björfors är cirkusdirektör på Cirkus Cirkör. Dalateatern leds av Lisa Hugosson. Dansens Hus konstnärliga ledare och vd heter Annelie Gardell, Ända tills nyligen hette Dramatens chef Marie-Louise Ekman, Unga Dramatens konstnärliga ledare är Agneta Ehrensvärd. Estrad Norr, det vill säga f.d. Jämtlands Läns Teater har Åsa Ekberg som konstnärlig ledare för teater. Folkteatern i Göteborg har Anna Rosengren som vd och Frida Röhl som konstnärlig ledare. Ordförande på Göteborgs stadsteater är Hillewi Werring och Anna Takanen, var vice vd och konstnärlig ledare på samma ställe. Sedermera är hon chef för Stockholms stadsteater. Anna Novovic är teaterchef och konstnärlig ledare på Helsingborgs stadsteater. Länsteatern i Örebro: vd Petra Weckström. Konstnärlig ledare för Operaverkstan på Malmö Opera heter Maria Sundqvist.

Ada Berger är konstnärliga ledare för Malmö Stadsteaters Unga Teatern, vd och teaterchef för Malmö stadsteater heter Petra Brylander. Norrbottensteaterns teaterchef är Karin Enberg. Mira Helenius Martinsson är danschef för Norrdans. Lena Engqvist Forslund är teaterchef på Teater Västernorrland.  

Norrlandsoperans danschef är Birgit Berndt. Danschef på Riksteatern är Mia Larsson. Konstnärlig ledare på Oktoberteatern är Ninne Olsson. Regionteater Västs vd heter Susanna Dahlberg. Smålands Musik & Teaters musikchef är Helle Solberg och administrativ chef är Anne Lene J Henning. Östgötateatern ung scen/öst har AnnaLina Hertzberg, som konstnärlig ledare. Dansensemblen Regionteater Västs konstnärlig ledare är Camilla Ekelöf, Josette Bushell-Mingo, är konstnärlig ledare för Tyst Teater, Södra Teaterns vd och konstnärlig ledare heter Ingmari Pagenkemper, Skånes Dansteaters vd och konstnärlig ledare heter Åsa Söderberg, Anna Takanen, teaterchef på Stockholms Stadsteater, Linda Zachrisson är chef för Parkteatern, Carolina Frände är chef för Skärholmens scenkonst, Francesca Quartey är vd och konstnärlig ledare på Västerbottensteatern, Maria Ericson är teaterchef/vd på Teater Halland,  

Scenkonst Sörmland (fd Sörmlands Musik & Teater): Maria Weisby är scenkonstchef, Annika Hägg är administrative chef och biträdande scenkonstchef, Helene Hultberg är scenkonstproducent, Lisa Lach är marknadsförare. Västmanlands Teaters teaterchef och vd heter Kajsa Giertz, Värmlandsoperans administrativa chef är Christina Nilsson, ordförande för styrelse Unga Klaras vänner är Eva Gillström, ledamöter är Christina Björk, Suzanne Osten, Tjia Torpe, Arhe Hamednaca, Unga Klaras styrelseordförande är Christina Björk, ledamöter är Nisha Besara, Marie Lidgard, Tjia Torpe, Unga Klaras konstnärlig ledare är Farnaz Arbabi. Åsa Simma är teaterchef för Giron Sámi Teáhter. Malin Axelsson är konstnärlig ledare för Radioteatern.  

Teaterunionen: ordförande: Ulrika Holmgaard vd, Svensk Scenkonst, vice ordförande: Minna Krook, ledamöter: Åse Axberg, press-/infoansvarig, Birgit Hageby, vice ordförande Sveriges Dramatikerförbund, Judit Benedek, Isabella af Klintberg, verksamhetsledare vid Centrum för Dramatik, Margreth Elfström Verksamhetschef, Danscentrum, Ann-Christine Danhammar, producent, Kungliga Operan/Kungliga Baletten, Marie Persson Hedenius är ordförande för Svenska Assitej…

Dorotea Bromberg är chef för bokförlaget Brombergs som get ut inte färre än fyra författare som senare fått Nobelpriset i litteratur, Amelia Adamo är vice vd för Bonniers Veckotidningar, Eva Swartz Grimaldi är styrelseordförande för Norstedts Förlagsgrupp, Norstedts Förlagschef heter Eva Gedin och så är det på flera andra bokförlag.

GP:s chefredaktör heter Cecilia Krönlein, GP:s ledarsida leds av Alice Teodorescu… Upsala Nya Tidning: Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Charlotta Friborg; kulturchef: Kristina Lindquist; litteraturredaktör och teater: Anna Ehn; kulturreporter teater och film: Susanne Sigroth-Lambe; kulturreporter teater, litteratur, barnkultur: Maria Nyström. Aftonbladets kulturchef heter Åsa Linderborg, Expressens dito heter Karin Olsson. Kulturchef på Sydsvenska Dagbladet heter Rakel Chukri, Heidi Avellan är Sydsvenskans politiska chefredaktör, Anja Gatu är sportchef och krönikör på samma tidning, kulturredaktör på Arbetet heter Jonna Sima, Negra Efendić är arbetsmarknadsreporter på Svd Näringsliv, Sakine Madon är politisk redaktör på Norran, Lisa Irenius är kulturchef på Svenska Dagbladet, Tove Lifvendahl är politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, Nöjesguidens tf chefredaktör heter Jenny Nordlander.

Journalisten, är Journalistförbundets tidning dess chefredaktör är Helena Giertta.

Kulturredaktioner på flera tidningar leds och administreras av kvinnliga chefer, och eller invandrare och barn till invandrare. De skriver böcker, leder tidningsrektioner, skriver och regisserar film, tv, teater och radio, de är ledande läkare och jurister.  

De har jobbat upp sig. De hade och har mål. Målet var att lyfta sig upp ur ”bakgården” och radda sig till medelklassmajoriteten och ge sina barn möjligheter att leva som vilken som helst annan svensk.  

Jag vet det, eftersom jag var kring 20 år gammal när jag utan släktingar eller dylikt kom till Sverige med tomma fickor och utan något materiellt bagage.  

Landet som jag rymde ifrån hette Tjeckoslovakien på den tiden, och delen öster om Mähren hette redan då Slovakien. Jag är född i den östligaste delen av Slovakien och därför är det inte lätt att bestämma mitt modersmål. Modern flydde nämligen från Zakarpatska oblast i västra Ukraina och hennes modersmål var rusinska. Men det språket talades inte i min födelseby, utan det var ungerska. Fem år senare flyttade vi till ett slovakiskt talande område…

De slaviska språken ligger så pass långt ifrån det svenska att om man inte behärskar engelska, tyska eller andra språk som är gångbara i Sverige, tvingas man att lära sig svenska relativt snabbt. Jag minns att jag läste Romeo och Julia i Carl August Hagbergs översättning efter ungefär tre månader i det här landet. Jag läste lika mycket i ordboken som i dramat, vilket jag studerade på både svenska och slovakiska samtidigt, för att kunna jämföra, och jag tyckte att denna inlärningsprocess var intressant och underhållande i princip hela tiden.

Jag tror att jag efter ett år, var lika bevandrad i mitt nya språk som jag är i dag. Detta gällde mitt ordförråd. Att självständigt och helt utan hjälp också kunna skriva ner mina tankar grammatiskt rätt, är en helt annan och utdragen historia. Det är som att efter en svår hjärnskakning i en bilkrasch arbeta sig tillbaka till förarsätet och vinna ett 24-timmarsrally.

Jag var en A-elev, om betygen utgör grund för en bedömning. Bara stora A. Alltid och så långt ögat kunde nå. Två skavanker fanns det dock; det var modersmålet och ryska. Som schemalagt skolämne alltså. Där var jag hopplös i kvadrat. Om modersmålet är det språk man ammar sig till, så var mitt modersmål något som ingen någonsin hört förut, förutom min far, jag och de vänner och grannar som min invandrade mor outtröttligt berikade språkligt.

Ryskan, som var det enda obligatoriska ”främmande” språket på skolschemat, var jag inte bättre på, och hade inte min moder i hemlighet matat vår ständigt berusade hyreshusvaktmästare Slivka med plommonbrännvin, så skulle han högst sannolikt i en av sina kontinuerliga rapporter till polisen angett, att min felande ryska hade sin orsak i min i grunden felaktiga inställning till vårt ryska brödrafolk.

Trots denna min monumentala oförmåga att lära mig ett språk, beslutade jag mig för att inte bara lämna mitt land och flytta till ett annat – där ett slaviskt språk till vardags var lika gångbart som swahili – utan jag bestämde mig även för att nyttja det nya språket som ett osvikligt verktyg för anskaffning av aktning och välstånd.  

Kunde polacken Joseph Conrad, ungrarna Stephen Vizinczey, Arthur Koestler och George Mikes, österrikisk-ungerskan Gitta Sereny, irländaren Samuel Beckett, tjecken Milan Kundera, svensken Joel Hägglund mera känd som Joseph Hillstrom eller Joe Hill, för att nämna en oktett bland ett tjog av mina språkhjältar, så borde även jag kunna, måste jag ha fantiserat i stället för att utgå från min begåvning, det vill säga fakta, och riktigt tänka till. Men när har en anorektiker märkt att det benrangel som stirrar på henne från spegeln som ett döende koncentrationslägeroffer inte är likt en klotrund statsledare? 

För en hel del utlänningar låter det svenska språket lika melodiskt och differentierat som ett nagelstreck på svarta tavlan. Inte för mig. Jag tycker att det är ett oerhört vackert språk inte minst när det är mina barn som talar det. Men skillnader mellan långt ”y” och kort ”i” eller ”ä” och ”e”, ”o” och ”u” existerade inte för mig, och både vokaler och konsonanter kunde komma och gå och byta plats sinsemellan precis hur de ville, så det var ett helt företag att slå upp nästan vilket ord som helst i en ordlista. Det finns nämligen inte så få permutationer på ett ord med säg sju bokstäver. Pröva själv! 

Av det ovanskrivna har det redan framgått att jag varken är någon Cornelis Vreeswijk, Harry Schein, Ilmar Laaban, Georg Klein, Zenia Larsson, Sigrid Combüchen eller Jacha Golowanjuk; invandrarförfattare som väcker min avund när jag ser den lätthet och det djup som finns i deras förhållande till det svenska språket. Men numera klarar jag mig, och som du vet, hittar jag inte bara förlag som vill ”ge ut mig”, utan även läsare. Många läsare.  

Kvinnor är diskriminerade och de når ytterst sällan toppen, sägs det. Men vissa, och de är inte få, gör det ändå, och man kan fråga hur kommer det sig att de lyckades? Kan exempelvis Anne Ramberg svara på den frågan?

Advokatsamfundets generalsekreterare är Anne Ramberg, Maria Rankka är vd för Stockholms Handelskammare. Petra Einarsson, vd på Sandvik Materials & Technology utsågs av Veckans affärer till Sveriges mäktigaste näringslivskvinna.

Susanna Campbell, Vd, Ratos; Ingrid Bonde, Vice vd, Vattenfall; Mia Brunell Livfors, Vd, Kinnevik; Rima Qureshi, Affärsområdeschef, Ericsson; Gunilla Nordström, Affärsområdeschef, Electrolux; Gunilla Saltin, Vd och tf koncernchef, Södra Cell; Sonat Burman-Olsson, VD och koncernchef Coop Sverige; Magdalena Gerger, Vd, Systembolaget; Malin Frenning, Affärsområdeschef, Teliasonera; Kerstin Konradsson, Affärsområdeschef, Boliden; Ann Carlsson, Vd, Apoteket; Ingalill Berglund, Vd, Atrium Ljungberg; Anna Borg, Affärsområdeschef, Vattenfall; Eva Gidlöf, Sverige-vd, Tieto; Elisabet Salander Björklund, Vd, Bergvik Skog AB; Catrin Fransson, Affärsområdeschef, Swedbank; Carina Åkerström, Regionbankschef, Handelsbanken; Jeanette Söderberg, Vice global retail manager, Ikea; Katja Bergqvist, Affärsområdeschef, Handelsbanken; Eva Karlsson, Sverige-vd, SKF; Jane Lundgren Ericsson, Vice COO, Svensk Exportkredit; Maya Strelar-Migotti, Vice vd, Ericsson; Stina Westerstad, Inköpschef, H&M; Karin Jarl Månsson, Vd, Eon Värme; Annika Viklund, Vd, Vattenfall Eldistribution AB; Ingela Ekebro, Platschef, SCA Östrand massabruk; Stina Honkamaa, Vd, Google & YouTube Sverige; Sarah McPhee, Vd, SPP; Katarina Ljungqvist, Regionbankschef, Handelsbanken; Ulrika Steg, Sverigechef, Mobility Teliasonera; Carola Lemne, Koncernchef, Praktikertjänst; Eva Nygren, Vd, Reiljers; Maria Carell, Vd, Meda; Annika Brunnéd, Regionbankschef, Handelsbanken; Charlotte Bergman, Vd, Strängbetong; Eva Fors, Affärs- och marknadsdirektör, Microsoft; Åsa Bergman, Vd, Sweco Sverige; Gunilla Herlitz, Affärsområdeschef, Bonnier News; Eva Landén, Vd, Corem; Victoria Strand, Affärsområdeschef, Ericsson; Åsa Hedin, Vd och affärsområdeschef, Elekta; Ulrika Eriksson, Direktör, butikskedjan Apoteket Konsument; Kerstin Gillsbro, Vd, Jernhusen; Krusbeth Kristensson, Vd, C&M projekt; Marie Bredberg, Vd, Combitech; Anna Settman, Vd, MTG Pay TV Nordic; Åsa Severed, Vd, Elanders Sverige; Caroline Arehult, Vd, Skanska Fastigheter Stockholm AB; Anneli Sjöstedt, Koncernchef , Electragruppen; Susanne Börjesson, Vd, Venue Retail Group; Ninna Engberg, Vd, Stockholm Globe Arenas; Ann-Chriztine Ericsson, Divisionschef, Praktikertjänst; Jenny Sjödahl, Affärsområdeschef, ABB; Monika Elling, Vd, Poolia; Kristina Enander, Platschef, SCA Ortviken; Mia Jurke, Vd, East Capital Explorer; Helena Hedblom, Platschef, Atlas Copco Secoroc AB; Liselotte Hägertz Engstam, Nordisk vd, HCL; Marie Halling, Regionchef, Swedbank; Ingela Hålling, Affärsområdeschef, ABB; Karin Bodin, Vd, Polarbröd; Maj-Charlotte Wallin, Vd, AFA Försäkring; Eva Elmstedt, Affärsområdeschef, Ericsson; Marie Nygren, Vice vd, Systembolaget; Sara Kullgren, Vice vd, Eniro; Carolina Klint, Sverigechef, AIG; Marianne Dicander Alexandersson, Vd, Global Health Partner; Eva Moen Adolfsson, Vd, Resia Travel Group AB; Catrin Ståhlgren, Vd, Mediq Sverige; Lena Apler, Vd, Collector; Katarina Sjögren Petrini, Koncernchef , Ticket Privatresor Norden; Catherine Sahlgren, Vd, Selecta; Carina Edblad, Vd, Färdig Betong; Christel Armstrong-Darvik, Vd, Stena Fastigheter; Helene Biström, Vd, Norrenergi; Helena Skåntorp, Vd, Lernia; Eva Halldén, Vd, Ringhals; Liza Jonson, Vd, SPP Fonder; Veronica Augustsson, Vd, Cinnober Financial Technology; Ulrika Hesslow, Affärsområdeschef, ABB; Yvonne Mårtensson, Vd, Cellavision; Britta Burreau, Vd, Nordea Liv & Pension; Madeleine Raukas, Divisionschef, SJ; Åsa Hedenberg, Vd, Huge Fastigheter AB; Monica Lingegård, Vd, Samhall; Ammy Wehlin, Vd, Attendo; Eva Halvarsson, Vd, Andra AP-fonden; Gull-Britt Jonasson, Vd, Finja Betong; Katarina Mellström, Vd, Ciber Sverige; Anna Attemark, Vd, Odd Molly; Azita Shariati, Sverigechef, Sodexo; Kerstin Hessius, Vd, Tredje AP-fonden; Ulrika Saxon, Affärsområdeschef, Bonnier Growth Media; Susanne Sidén, Vd, Frösunda LSS AB; Indra Åsander, Vd, TeliaSonera/Sergel Group; Isabelle Ducellier, Vd, Pernod Ricard Sweden; Tina Helin, Vd, Eon Gas Sverige AB; Petra Hedengran, Portföljansvarig, Investor; Sara Mazur, Vice vd, Ericsson; Katarina Levin, Platschef, SCA Timber; Javiera Ragnartz, Vd, Handelsbanken Fonder; Linda Burenius Magnusson, Vd, O2 Vindel; Cecilia Hedqvist, Vd, Stockholm Gas AB; Gunilla Asker, Vd, Svd; Gunilla Forsmark Karlsson, Vd, Länsförsäkringar Fondliv AB; Agneta Jacobsson, Sverige-vd, DTZ; Monica Karlsson, Vd, Halmstad Energi och Miljö AB; Christina Hallin, Vice vd, Volvo Group Trucks Technology; Sofie Gunolf, Vd, Indiska; Helena Stjernholm, Vd, IK Investment Partners; Carolina Johansson, Försäljningschef, H&M/& Other Stories; Lina Nyman, Platschef, Atlas Copco; Katalin Paldeak, Vd, Clarion Hotels; Kajsa Lundfall, Försäljningsdirektör, Dialect; Ingegerd Simonsson, Vd, Hercules Grundläggning; Marie Ygge, Försäljningsdirektör, Microsoft; Ann Krumlinde, Sverigechef, Danske Bank Sverige; Birgitta Stymne Göransson, Koncernchef, Memira; Renée Voltaire är Vd på livsmedelsföretaget som bär hennes namn, Lisa Lindström är vd Doberman, Olivia Wigzell generaldirektör för Socialstyrelsen; Marika Markovits är chef för Stockholms Stadsmission; Eva Östling Ollén är vd för Svensk Besöksnäring Visita, Pia Berglund är vd för Svensk Sjöfart, Monika Stridsman är generaldirektör för Skogsstyrelsen, Birgitta Böhlin är styrelseordförande i Lernia och tidigare verkställande direktör för Samhall och generaldirektör för Försvarets materielverk. Anna Lindenfors är generalsekreterare för svenska sektionen av Amnesty International. 

Annika Bolin är vVD på SEB; Ingrid Jonasson Blanck är vVD på ICA AB; Lena Olving är koncernchef Micronic Mydata; Signhild Arnegård Hansen är ordförande Svenskt Näringsliv. 

Antonia Ax:son Johnson är styrelseordförande i Axel Johnson AB; Cristina Stenbeck är styrelseordförande i Investment AB Kinnevik och styrelseledamot i Metro International, Millicom, MTG, Tele2, Transcom, Emesco och Korsnäs. 

Madeleine Leijonhufvud är professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet. Ulla Waldenström är senior professor vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet. Bodil Jönsson är professor emerita, tidigare verksam vid avdelningen för rehabiliteringsteknik vid Lunds universitet, Certec (Lunds Tekniska Högskola), Inga-Britt Ahlenius, hedersdoktor vid Lunds universitet och vid Kungliga Tekniska högskolan, renommerad som Miss Fearless, är ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och gästprofessor vid Handelshögskolan i Göteborg. Inom samhälle och humaniora finns det flest kvinnliga professorer, fast ändå bara 25 procent. Kvinnliga professorer är i minoritet inom de flesta ämnesområden. Andelen kvinnor på posten som verkställande direktör i statens bolag är 37 procent. När kommer genderläget vara omvänt? Ray Evans verkar ha det exakta svaret: ”Que sera, sera / Whatever will be, will be /The future’s not ours to see / Que sera, sera / What will be, will be”.  

Barbro Holmberg är landshövding i Gävleborgs län, Liselott Hagberg är landshövding i Södermanlands län, Elisabeth Nilsson är landshövding i Östergötlands län, Minoo Akhtarzand är landshövding i Jönköpings län, Cecilia Schelin Seidegård är landshövding i Gotlands län, Kristina Alsér är landshövding i Kronobergs län, Magdalena Andersson är landshövding i Västerbottens län, Maria Norrfalk är landshövding i Dalarnas län, Rose-Marie Frebran är landshövding i Örebro län, Lena Sommestad är landshövding i Hallands län, Berit Andnor är landshövding i Blekinge län, i Skåne län heter landshövdingen Margareta Pålsson.

I de kommuner som jag har kontakt med, råder kvinnodominans på ledande poster och jag har en obekräftad känsla av att så förhåller det sig i rätt så många kommuner. Jag har inget som helst problem med det. Men visst låter det lite märkligt när till och med Jämställdhetsutskottets sammanställning i Umeå kommun ser ut så här: Emma Vigren (S) ordförande, Tina Myhrberg (M) vice ordförande, Charlotta Westerlund (S) ledamot, Malin Forss (MP) ledamot, Emma Strömberg (FP) ledamot, Gudrun Nordborg (V) ledamot och slutligen, Tommy Holmgren (S) ledamot. 

Rättviseförmedlingen: ordförande Seher Yilmaz, vd Sofia Embrén, projektledare Frida Mörtsell, grundare Lina Thomsgård.

Att jobba och jobba hårt, är en möjlighet. Att ständigt klaga på det ena och det andra är naturligtvis också en tillgänglig metod, inte minst för dem som inte är tillräckligt ”starka” och inte tillräckligt motiverade. En rad tv-program visar att det är möjligt – om man anstränger sig tillräckligt mycket – att gå ner i vikt även för kraftigt överviktiga människor. Inte alla har medicinska förutsättningar för det, men troligen de flesta.

Det finns flera skådisar som gick ”onormalt” mycket upp i vikt eller ”onormalt” mycket ner i vikt för en filmroll. Exempelvis Robert de Niro som gick upp 27 kg för att vara trovärdig i sin roll i filmen Raging Bull. Joe Pesci gick ner nästan lika mycket för att klara av sin roll i samma film. Då filmen inte var filmad i kronologisk ordning, fick de båda återigen ta sig tillbaka till sin normala vikt snabbt som attan. Vincent D’Onofrio gick upp 32 kg för filmen Full Metal Jacket skull. Christian Bale fick gå ner avsevärt för sin roll i filmen The Fighter, hans motspelare Mark Wahlberg gick upp lika mycket och skaffade sig dessutom muskler som gjorde hans karaktär högst trovärdig. Matthew McConaughey gick ner 22 kg för att kunna gestalta sin roll i filmen Dallas Buyers Club. Renée Zellweger gick upp 11 kg för att motsvara föreställningen om sin rollkaraktär i filmen Bridget Jones’s Diary. Elizabeth Taylor gick upp 14 kg för rollen som Martha i mästerverket Who’s Afraid of Virginia Woolf? Skall jag fortsätta? Natalie Portman, Hilary Swank, Charlize Theron, Jennifer Hudson, Anne Hathaway… Russell Crowe, Matt Damon, 50 Cent, Tom Hanks, George Clooney, Jake Gyllenhaal, Jared Leto, Tom Hardy, Chris Pratt, Seth Rogen, Matthew Fox… Skall jag fortsätta? 

Helen Keller är en självskriven hjältinna och inspirationskälla för alla oss som vill hitta den osynliga dörren genom vilken vi kan träda in DIT, det vill säga till platser som vid första anblicken verkade vara stängda för oss. 

Den i barndomen poliodrabbade OS-sprinterdrottningen Wilma Rudolph är en annan sådan hjältinna. Den tredje hjälten är Demosthenes som trots sin stamning, trots hål i gommen, trots axelryckningar och spasmer, trots så svaga lungor att hans röst knappt hördes, trots oförmågan att forma munnen och tungan för att uttala vissa bokstäver, trots en tillbakadragenhet och blyghet, blev antikens störste talare, tack vare målmedveten träning med kiselstenar i munnen och genom andra osannolika, dock verksamma hjälpmedel. Oscar Pistorius är en paralympisk men även olympisk sprinter från Sydafrika. Han föddes med missbildade underben och fötter och hans ben amputerades nedanför knäna vid elva månaders ålder.

Jag kan rabbla upp ytterligare ett 50-tal musik-, idrotts- och litteraturhjältar som med sin vilja bevisat att deras handikapp varit lika oöverstigligt som Berlinmuren och som 9 november 1989 omvandlades till souvenirsplitter. Jean Dominique Beuby författade sin bok Fjärilen i glaskupan med sitt vänstra ögas blinkningar, det vill säga med den enda muskel av kroppens flera tusen som han hade kontroll över.  

Tycker du att du kan, eller tycker du att du inte kan, har du rätt i båda fallen.

Evelyn Glennie som är slagverkare, förlorade sin hörsel när hon var 12 år ung. I allmänhet förknippar man inte dövhet med musik, även om de flesta vet att exempelvis Ludwig van Beethoven, Bedřich Smetana, Gabriel Fauré, Ralph Vaughan Williams, William Boyce, Danny Elfman, Brian Wilson, Pete Townshend, Ryan Adams och George Martin, var, respektive är, antingen helt döva eller att de drabbades av en gravt försvagad hörsel.

”… en av jazzens mest virtuosa och stilbildande gitarrister”, skriver Nationalencyklopedin om Django Reinhardt. Men vägen dit var inte självklar: ”At age 18 in 1928 in Saint-Ouen, Seine-Saint-Denis, Reinhardt was injured in a fire which ravaged the caravan he shared with Florine ‘Bella’ Mayer, his first wife. They were very poor, and to supplement their income, Bella made imitation flowers out of celluloid and paper. Returning from a performance late one night, Reinhardt apparently knocked over a candle on his way to bed, igniting these highly flammable materials. While his family and neighbours were quick to pull him to safety, he received first- and second-degree burns over half his body. His right leg was paralysed, and the fourth and fifth fingers of his left hand were badly burned. Doctors believed that he would never play guitar again and intended to amputate one of his legs. Reinhardt refused to have the surgery and left the hospital after a short time; he was able to walk within a year with the aid of a cane.

His brother Joseph Reinhardt, also an accomplished guitarist, bought Django a new guitar. With rehabilitation and practice, he relearned his craft in a completely new way, even as his fourth and fifth fingers remained partially paralysed. He played all his guitar solos with only two fingers, and used the two injured digits only for chord work”, skriver den engelska Wikipedia. 

Frank Zappa, en av mina musikaliska hjältar, hade fingrar som inte gav honom förutsättningar att bli den gitarrvirtuos som han så småningom blev. Dessutom och här citerar jag Wikipedia “In December 1971, there were two serious setbacks. While performing at Casino de Montreux in Switzerland, The Mothers’ equipment was destroyed when a flare set off by an audience member started a fire that burned down the casino. Immortalized in Deep Purple’s song “Smoke on the Water”, the event and immediate aftermath can be heard on the bootleg album Swiss Cheese/Fire, released legally as part of Zappa’s Beat the Boots II compilation. After a week’s break, The Mothers played at the Rainbow Theatre, London, with rented gear. During the encore, an audience member pushed Zappa off the stage and into the concrete-floored orchestra pit. The band thought Zappa had been killed – he had suffered serious fractures, head trauma and injuries to his back, leg, and neck, as well as a crushed larynx, which ultimately caused his voice to drop a third after healing. This accident resulted in him using a wheelchair for an extended period, forcing him off the road for over half a year. Upon his return to the stage in September 1972, he was still wearing a leg brace, had a noticeable limp and could not stand for very long while on stage. Zappa noted that one leg healed “shorter than the other” (a reference later found in the lyrics of songs ‘Zomby Woof’ and ‘Dancin’ Fool’), resulting in chronic back pain.” 

Robert Wyatt, trummis, pianospelare, gitarrist, trumpetspelare och vokalist, föll i juni 1973 från fjärde våningen och blev paralyserad. Sedan dess spelar han in storsäljande skivor och ger utsålda konserter sittande i rullstol. Wyatt är fortfarande aktiv. 

På musiksidan Gigwise rankas ”100 Greatest Drummers of All Time”. På plats nummer 7 finns “The Thunder God” dvs. Def Leppard trummisen Rick Allen, som sista december 1984 förlorade hela sin vänstra hand. Def Leppard inklusive Rick Allen, är fortfarande aktiva.

Önskan att ta i besittning det man inte har omedelbara förutsättningar för, är inte enbart mänsklighetens drivande kraft, utan det kan även vara dess gissel, vilket alla kan intyga som haft det tvivelaktiga nöjet att konfronteras med en människa som i folkmun sägs vara på fel plats. Dessa motpoler kan definieras som utvecklingens dialektik. Ett steg fram och ett något mindre steg tillbaka. Mänskligheten går ständigt framåt även om energiåtgången i några fall kan vara oproportionerligt stor. 

Det finns ett enormt stort antal kvinnor och män som inte borde ha den plats i vårt samhälle som de tillskansat sig. I den här artikeln skall jag nämna några få.  

Jag börjar med Andrea Edwards, en slätstruken skådespelerska, en löjeväckande regissör, och som även som snattare är direkt usel eftersom hon gång efter annan blev tagen på bar gärning. 

Edwards tar inte ansvar för sina handlingar utan skyller ifrån sig praktiskt taget alla tillkortakommanden. I Sverige anses hon ändå vara något som en feministisk ikon, även om bara i synnerligen avgränsade kretsar.

Att SVT finansierade Edwards regilärlingsförsök knappast kan främja licensbetalarna. Att hon under en hel timme får beklaga sig över de ”orättvisor” som hon personligen drabbades av, kan ej heller främja någon, faktiskt inte ens henne själv.  

Jag ville bli filmregissör. Men i Tjeckoslovakien, diktaturen där jag växte upp, kunde jag inte bli det, eftersom mina föräldrars ideologiska profil stod i vägen för det. Jag fick dock höra, att i Sverige vem som helst kunde bli filmregissör. Efter att jag sett Andrea Edwards tv ofilm, är jag övertygad om att så är fallet. Vem som helst kan bli filmregissör i Sverige. Icke minst när hon iklär sig den rätta ”ideologiska” profilen.  

Varför blev Edwards ofilm sånt misslyckande? Det är inte bara för att hon är utan talang och låter sig förblindas av sin korstågsagenda, utan det är också på grund av att hon vägrar att lyssna på ”den andra sidan”. Och ”den som inte kan lyssna, kan inte heller uttrycka sig”, observerade Herakleitos för 2500 år sedan, en reflexion som fortfarande är fullt giltig än i dag.

De duktiga yrkesutövare, kvinnliga som manliga, som inte får sina programförslag finansierade, eftersom en enögd SVT-ideologi delar ut anslagen till den som gapar och ljuger mest och ljudligast, får finna sig i att få stå utanför. Inte att undra på att det finns människor som vänder de så kallade feministiska filmerna och pjäserna ryggen – efter att de, rätt eller orätt, får en känsla av att den feministiska film- och teaterkonsten är identisk med det som Andrea Edwards krafsat ihop. Är vassa armbågar den bästa meriten nuförtiden? Är den SCUM-feministiska ideologin den bästa meriten nuförtiden?  

Professor Catherine Edwards semivetenskapliga tv-serie i tre delar “Mothers, Murderers and Mistresses: Empresses of Ancient Rome” heter i svensk tv rätt och slätt ”Romarrikets härskarinnor”. Får man sedermera inte förknippa kvinnomakt i svensk tv med ”Murderers and Mistresses” ens om en världskänd kvinnlig feministisk auktoritet gör det?  

Den ryske filosofen, revolutionären och samhällsomstörtaren Lenin hävdade, att av alla konstarter är filmen den viktigaste. Och följaktligen lät han Sovjetunionens och kanske även världens bästa filmare förföra och motivera massorna till att skapa ett helt nytt land och samhällsordning… 

Även Nazitysklands dr. Goebbels, Indonesiens diktator Suharto, Kinas kommunistiske ledare Mao Zedong och hans fjärde hustru, skådespelerska Jiang Qing, samt Kubas Castro gav utryck för samma övertygelse, och även de lyckades förföra massorna… Skulle detta postulat ha sin giltighet även i dagens värld? Knappast. Musikindustrin, modeindustrin och reklamindustrin har idag enligt mig en mycket större genomslagskraft bland den breda allmänheten. Inte minst därför, att denna, till skillnad från Lenins, Suhartos, Mao Zedongs, Jiang Qings och Castros undersåtsallmänhet, både kan läsa och skriva.

Andrea Edwards fick under SVTs beskydd leka Barbra Streisand, en begåvning som kan det hela: skriva, skådespela, regissera, producera. Vad skall man säga om det? Edwards får leka alla de andra som kan det hela: Natalie Portman, Julie Delpy, Maïwenn, Yoko Ono Lennon, Bryce Dallas Howard, Kathryn Bigelow, Sara Sugarman, Kathy Bates, Angelina Jolie, Lina Wertmüller, Nia Vardalos, Elaine May, Drew Barrymore, Scarlett Johansson, Lisa Ovies, Lady Gaga, Maggie Kiley, Jane Birkin, Jodie Foster, Mélanie Laurent, Barbara Loden, Bette Midler, Lucille Ball, Joan Rivers, Jessica Biel, Sally Field, Kate Hudson, Olivia Wilde, Diane Keaton, Tamara Jenkins, Sarah Polley, Klaudia Kovacs, Caroline Thompson, Lena Dunham, Lynn Shelton, Greta Gerwig, Cole Smith, Kelly-Ruth Mercier, Madonna, Maria Burton, Amy Heckerling, Adela Sequeyro, Kat Coiro, Renee McClellan, Ava DuVernay, Laurie Agard, Zsuzsa Böszörményi, Paddy Russell, Isabel Coixet, Eliza Hittman, Maggie Carey, Jen Soska och hennes tvillingsyster Sylvia Soska, Megan Smith-Harris, Andrea Arnold, Rachel Goldenberg, Penny Marshall, Kate Kroll, Donna Deitch, Lexi Alexander, Lake Bell, Dorothy Atabong, Melissa McCarthy, Sandra Bullock, Amy Poehler, Claire Denis, Sara McIntyre, Sylvia Binsfeld, Su Friedrich, Katja von Garnier, Jennifer Westfeldt, Sally Potter, Mira Nair, Athina Rachel Tsangari, Diablo Cody, Julie Taymor, Kasi Lemmons, Deepa Mehta, Nicole Holofcener, Anne Fontaine, Patty Jenkins, Martha Coolidge, Sally El Hosaini, Naomi Kawase, Rebecca Miller, Miranda July, Brit Marling, Mary Harron, Shirley MacLaine, Glenn Close, Beyoncé Knowles, Freida Lee Mock, Jane Campion, Kathryn Bigelow, Sofia Coppola, Nora Ephron … jag har säkerligen glömd många, alltför många andra, då jag inte är någon kalenderbitare. Jo, två mångbegåvade svenskor kommer jag på: Gunnel Lindblom och Anna Odell… 

Jag kan se dig redan, hur du lyfter på ögonbrynet och menar hur det kommer sig att jag hoppar över Marie-Louise De Geer Bergenstråhle och Mai Zetterling.  

Den senast nämnda var född 24 maj 1925 och blev i maj 2015 postumt upphöjt till skyarna: tv, radio, tidningar, tidskrifter, poddar et cetera, alla tävlade om det hittills hemliga avslöjande att Zetterling var ett geni, att hon var innovativ, oförstådd, marginaliserad, bortglömd och före sin tid.

Jag har nämnt det tidigare och jag skall ta det än en gång: Kvinnokampen vinner inte på att debattörer, journalister et cetera tar i, så de spricker. Om medelmåttor och epigoner, presenteras under falskt flagg, så som fallet Mai Zetterling är ett av alltför många exempel på, då blir dessa ivrarnas argument inte mycket att lita på, och det är inte omöjligt, att den kritiske betraktaren initialt kommer att ifrågasätta även sådana representanter, som gott skulle kunna kvalificera sig till plats på en piedestal. Att Zetterling var ett geni är en nys. Ingen av de ovannämnda kvinnorna mellan Barbra Streisand och Nora Ephron utpekades som genier och ändå intar exempelvis Maïwenns filmer liknande förhållande till Zetterlings som exempelvis fotbollslaget FC Barcelona till Pia Sundhages damlandslag anno 2015.  

Att Zetterling var innovativ och före sin tid är egentligen omöjligt att diskutera, eftersom de påståenden inte vilar på något som helst faktafundament. Ta bort exempelvis Ingmar Bergman från Mai Zetterlings filmer och berätta sedan vad blev kvar, förutom en wannabes förvirring. Hen som aldrig varit annat än en asterisk på ett händelseförlopp, kan aldrig vara ”utkastad” och ”marginaliserad”. Hen befann sig aldrig innanför. Mai Zetterling har på inget vis hållits ”utanför” av någon oresonabel dörrvakt, utan hon klarade inte av att hålla sig ”inne”.

Visan ”Konserverad gröt” av Ulf Peder Olrog skapade talesättet ”allting går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt”, och den beskriver dessvärre, hur världen fungerar. Trots att människorna ofta vill bli bedragna och vilseledda, världen och dess vardagar är icke desto mindre en aktiv del av evolutionen, och evolutionen brukar spy upp och stöta bort det som motverkar den. Det gäller lika mycket konserverad gröt, som Andrea Edwards, det gäller den hälsobringande ”Radium schokolade” och samtliga andra på sin tid oerhört populära radiumprodukter och det gäller Hilma af Klint, som enligt grötreklamen är ”en för många okänd gigant i den svenska konsthistorien”.  

Samma reklam påstår om af Klint även att ”hennes abstrakta måleri förebådade konstnärer som Vasilij Kandinskij, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj…”  

På vilket sätt ”förebådade” det dessa eviga mästare? Vad är det för svammel?

Stora summor och mycket tid satsas på att omvandla denna något udda person till en storsäljare. Och varför? Eftersom det är möjligt just nu. Just nu, mer eller mindre luras vi till att törsta efter kvinnliga ”martyrer” och kvinnliga oförstådda genier från svunnen tid, oavsett vad de pysslade med, film, dramatik, måleri eller svartkonst – allt verkar vara gångbart. Och babblandet och övertrasserandet och bondfångeriet, kostar ofta ingenting, tvärtom, man får en hel del skattefinansierade anslag till det. Att man satsar stort på af Klint, anses vara en god investering: hon efterlämnade nära på ett tusen tavlor (!) efter sig och vid dagens priser för etablerade konstnärer skulle det räcka om ett enda verk lyckades gå under klubban på exempelvis Christie’s, Sotheby’s eller auktionshuset Weidler …  

Mycket tyder på att man lyckas etablera af Klint och att de alltid idérika finansiärerna får tillbaka sina satsningar, inklusive en solid avkastning. Men till slut kommer det finnas många sådana som blir de stora förlorarna på denna satsning. Precis som det blev då när tulpanlökarna slutade värderas till tusentals gulden och luftslottet Fermenta AB, styrd av 1985-års svensk, Refaat El-Sayed, upplöstes i luften.  

”De kvinnliga begåvningarnas massaker”, är ett uttryck myntat av Ebba Witt-Brattström. Det handlar om alla dessa ”superbegåvade” kvinnor, som de vita, heterosexuella halvfeta, medelålders män raderade bort från historien. Kanske Hilma af Klint tillhör dem eller Mai Zetterling?

Tre av mina favoriter multipelbegåvade och prisade skådespelerskor, manusförfattare, producenter, publikmagneter, medmänniskor som skänker bort mycket tid och stora summor till välgörande ändamål, Kristen Wiig, Tina Fey och Emma Thompson fick ett flertal feta erbjudanden för att även regissera film. Men de avstod, med hänvisning till att det finns folk som kan göra det bättre… Hänger du med, Andrea Edwards?

Du får klaga, dock inte bara. Arbeta med dig själv i stället.

Har jag någorlunda rätt i det ovanbeskrivna?

Who gives a damn. 

Att ha rätt är inte tillräckligt. Giordano Bruno hade rätt i det mesta men eftersom hans åsikter stred mot den katolska läran, brändes han på bål på ett frekventerat marknadstorg i Roms centrum och ”med tungan fängslad för sina galna ord”. Dessutom tvångshamnade alla hans arbeten på Index librorum prohibitorum. Som sagt, att ha rätt är allt annat än tillräckligt.

I denna korta exposé uppträder bara få män men desto flera kvinnor. Det är således min förhoppning att den kommer att förbättra åtminstone lite den ständigt haltande könsbalansstatistiken.

Betraktelsen “Tala är silver, gnälla är guld” ingår som del 16 av 53 i en serie artiklar betitlade “En feminists funderingar : mellan Katarina den Stora och Margot Wallström”, vilka jag tänker offentliggöra okronologiskt och med ett oförutsebar tidsmellanrum.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.