HOS DOKTORN

Bakgrund

Jag äter inte rödbetor eftersom jag är anhängare av GI-metoden. Men jag fick en massa rödbetor i gåva och jag åt upp dem, eftersom jag är anhängare av gratis mat.

Föga visste jag att förtäring av rödbetor färgar även bajset, som därmed blir lika röd som Gudrun Schyman innan hon marknadsanpassade sin kommunistiska grupptillhörighet.

Jag är i den åldern i vilken det är tillrådligt att vara observant på kroppens alla signaler, så jag kastar ett getöga även på mitt bajs. Och det var rött.

Och pang på rödbetan, märkte jag, att jag inte mådde lika bra som för en stund sedan. Vad har jag drabbats av? Är det måhända första tecknet på att min hälsa är redo för sitt uttåg från min kropp lik israeliterna som tågade ut ur Egypten?

Jag ringde till vårdcentralen och berättade allt, förutom att jag åt rödbetor. De kände sitt ansvar och det är jag tacksam för. Jag fick svara på frågor som hur ofta blöder jag ur stjärten, när började det och när upptäckte jag det, vilken färg och vilken nyans har blodet…

Ens inre är en ganska så privat angelägenhet och när jag fick tid hos en mordotter doktor, undrade jag om jag skulle kunna komma till en farbror doktor i stället, men det gick sig inte att göra, om jag ville få besökstid på den här sidan av århundradet, eftersom det verkar vara så att det bara är kvinnor i niqab och abaya som får välja bort vissa läkare på grund av deras snopp och andra könsidentifieringsattribut.

Mordotter doktor skickade mig vidare till en undersökning som gick under benämningen koloskopi.

Hur känns en sådan, undrade jag och fick en lektion i att tarmen inte har några smärtceller och att därför kan jag inte förvänta mig några nya lustupplevelser.

Denna brist kompenserades dock med att jag fick en dos lustgas, något som inte alls var så tokigt. Det vore troligen betydligt värre om jag serverades olustgas, inte sant?

Resultatet av undersökningen var glädjande. Man fann ingenting som förorsakade mina blödningar och därmed, turligen nog, var hela min sjukdom undangjord.

Det kunde ha slutat värre: Jag har en kompis som var personlig läkare hos Fahd bin Abdul Aziz och han, kompisen alltså, sade till mig, att en läkares plikt är att fortsätta med prover och undersökningar av en patient, ända tills man finner något fel.

Och att man förr eller senare finner det, hyste han inget som helst tvivel på.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *