I DITT ANLETES SVETT SKALL DU ÄTA DITT BRÖD OCH AVUND BLIR DIN LÖN

”Ica Maxi i Jönköping tjänar mest” skrev DN 30 september 2009 och fortsatte ”Sveriges lönsammaste Ica-handlare har gjort det igen. Karl-Gustav Ehn på Maxi i Jönköping ökade vinsten med 11 procent, omsättningen med sex procent och vinstmarginalen ökade med drygt fyra procent. Men Karl-Gustav Ehn har inga kommentarer. Jag gör inga intervjuer. Jag tycker det är helt ointressant’, säger han.

Ehn har gång på gång utropats till Sveriges lönsammaste butik. DN:s genomgång visar att han återigen är Sveriges handlarkung. Dessutom lyckas han öka omsättning, vinst och vinstmarginal i en recession.

Ica Maxi i Jönköping gjorde förra året ett resultat efter finansnetto på 41 miljoner kronor. Det innebär att butiken tjänade skyhögt över Ica-butik nummer två på vinstlistan, Ica Kvantum i Kungens kurva utanför Stockholm. (…)”

Den andra mars 2015 skriver Aftonbladet ”De blir rika på din mat. De tio lönsammaste ICA-butikerna i Sverige gjorde 2013 en vinst på 269 miljoner kronor. Efter skatt.

Ägarna tjänar mer än en bank-vd många gånger.

Och allt på att sälja vanlig mat till dig.”

Ehns deklarerade inkomst av tjänst var 427 200 kr, 14 375 934 kr var överskott av kapital. Utdelning av bolagets vinst inbringade Karl Ehn 43,6 miljoner. Karl Ehns 43 miljoner är snackis på nätet, i tidningar, i affärer…

Varför?

I Erikskrönikan kan man läsa att avundsjuka är ett svenskt karaktärsdrag. Jag skulle säga att avundsjukan har sitt ursprung i den Tjeckoslovakiska kommunismen och den utspelade sig cirka 500 år efter Erikskrönikans tillblivelse. Avund har dock ännu lite äldre anor. Med sina underbara sex systrar; högmod, girighet, vällust, frosseri, vrede och likgiltighet, bildar den en familj som den romersk-katolska teologin döpte till sju dödssynder. Förutom dessa, finns det så kallade förlåtliga synder, och de som praktiserar dessa blir, kan man förmoda, odödliga om de blir förlåtna. Dödssyndarna däremot dör till slut – men fram till dess har de, eller snarare, har vi, rätt så kul.

Jag brukar handla på Ica Maxi i Jönköping. Av flera anledningar. En är att det är ett centralt placerat ställe som lätt kan nås med cykel och därmed även till fots och med bil. Det är en stor byggnad, vilket betyder att här ryms mycket av allt: varor, människor och inte minst luft. Man kan andas på detta ställe nästa samma luft som på ett öppet handelstorg. Personalen, inklusive butikschefen är riktigt trevliga och kan sitt jobb. Dessutom består personalen av unga och äldre, flintisar och långhåriga, tatuerade och hårt sminkade, kortväxta och långa, mulliga och muskelbyggare, svenskar och invandrare… Det ger en stor ”mysfaktor”, eftersom här finner närapå varje tilltänklig kund någon att spegla sig i. Ica Maxis varor är lika varierande: varusortimentet är stort, men utan att kunden får en känsla av slöseri, att alltför många varor kasseras, något som alltid och utan undantag kunden betalar.

Nog med panegyrik, dessutom, som ett gammalt tjeckiskt ordspråk konstaterar, tala är silver, klaga är guld. Det som sänker Ica Maxi:s betyg är följande: på butikshyllan angivna priser inte alltid motsvarar de priser som man betalar. Exempelvis står det på butikshyllan att malen ingefära i glas av märke Santa Maria, kostar 15,95 förpackning, men skannern kräver 16,95. Det är lätt att räkna ut att en krona på en sådan billig vara kan på ett år växa sig ganska så stort. I alla fall betydligt större än banker sedermera erbjuder i ränta. Förra veckan köpte jag ett dubbelpack av läppbalsam för 20 kr. Enligt erbjudandet sparade jag 1,95, vilket var nästa 10 % av ordinarie priset. Men döm om min förvåning när samma vara kostade bara 15 kr dagen efter att jag köpte den. Sånt är surt men det är helt ok. Mindre ok är att nu kunde jag läsa att ordinarie pris är 18,90. Jag har alltså dagen innan betalt mer än ordinarie pris. Tepåsar säljs ofta i askar om x stycken. Det är den enskilda påsen som utgör jämförelseprisets måttenhet. Jag har påpekat att denna inte alltid är rätt uträknad, senast jag kollade, var det fortfarande inte åtgärdat. Många bäckar små gör en stor å, inbillar jag mig att även Ica-handlarna säger då och då.

Det har hänt mig både två och tre gånger att en utannonserad lockvara med sänkt pris, fortfarande på en torsdag eftermiddag betalades med ordinarie prislapp. Då fick jag ställa mig i kön där vid reklamationsdisken och precis innan jag skulle kunna göra anspråk på mantalsskrivning, det vill säga få rättslig hemvist där i kön, var det min tur och då fick jag prisskillnaden tillbaka. Varje gång frågade jag, hur är det möjligt att under hela måndagen, hela tisdagen, hela onsdagen och halva torsdagen ingen registrerade detta och genomförde en nödvändig ändring i kassorna? Många bäckar små…

Ica Maxis reklamblad får man två gånger i veckan. Året lång, decennierna runt. Det finns klokare huvuden än mitt som kan räkna ut vad vår miljö betalar för dessa. Allt ifrån att man sätter en trädplanta tills man drillar efter en oljekälla… Hur som helst, det händer gång på gång att någon av de utannonserade varorna inte finns i butiken. På måndag är de inte där ännu, på tisdag är de redan slutsålda, på onsdag är de inte där än, på torsdag är de redan slut. Alltså enligt personalen. Och under tiden har du handlat varor på måndag och tisdag och onsdag och torsdag som du kunde vara utan, men eftersom du cyklade de 6 kilometrarna till butiken, så ville du inte gå ut därifrån tomhänt. Många bäckar, heter denna strategi.

Som trogen kund brukade jag få en gång i månaden, tror jag, ett personligt erbjudande, en vara som jag brukar köpa, fast med 10 möjligen 15-procentig rabatt. Det var tider det. De senaste åren blev det ändring: jag får fortfarande ett personligt erbjudande men det innehåller en blandning av varor som just Ica Maxi inte saluför och varor som jag definitivt inte har någon nytta av, så som socker med lite yoghurt i och dylikt. Jag väntar med spänning på nästa erbjudande, det blir kanske rosafärgade sanitetsbindor. Visst vore det synd att avstå från dem.

Grattis Karl Ehn. Vad inte offentliga personer tjänar, borde vara deras egen sak. Åtminstone så länge pengarna var ärligt förtjänade.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *