KAN VI PÅVERKA TILLFÄLLIGHETER?

Mitt svar är, att så är det. Vi kan påverka tillfälligheter, liksom vi kan påverka vår lycka, allt enligt den sanna ordspråksobservationen Hjälp dig själv så hjälper dig Gud.

Jag har skrivit om förbluffande tillfälligheter som jag varit med om åtminstone tio gånger tidigare. I dag bjuder jag på ytterligare tre, den sistnämnda föranledd av ett radioprogram skrivet och intalat av en välexponerad röst i medierna och pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg, Tomas Sjödin.

 1.

I maj 1968 skickade jag mitt tjeckoslovakiska pass till en resebyrå i Bratislava. I augusti samma år, överfölls Tjeckoslovakien av Warszawapaktens arméer. Resebyrån slutade att fungera, men jag fick veta att mitt pass blev skickat till en annan resebyrå. I Prag. Jag liftade till Prag och på sagda adress fick jag erfara att även denna resebyrå upphört och det fanns inga vidare hänvisningar, oavsett vem jag frågade i dess närhet. Att misstänksamheten mellan människor var stor på den tiden var inte svårförklarligt.

Jag släpade mig till Prags centrum och uppsökte ett ölhak. Det var bra fullsatt men till slut satt jag bredvid en man, som genom ihärdiga självstudier satt på mycket omfattande information om vilka öl man bör bekanta sig med när man är i Prag.

Och det var inte den enda matnyttiga information jag fick från honom. Tro det eller ej, mannen råkade veta namnet på den stängda resebyråns chef och hans hemadress…

 2.

Vi befinner oss fortfarande i det händelserika året 1968. Jag står på Karadžičova gatan i Bratislava och vill lifta mot den österrikiska statsgränsen och därifrån mot Sverige. Att jag under rådande omständigheter inte skyltade med vart jag var på väg är självklart.

En Volkswagen Bubbla stannade. Enligt registreringsplåten hade den sin hemvist i Pieštany, en kurort i västra Slovakien, ca 80 km nordost om Bratislava. Varför bilen stannade för en liftare i centrala Bratislava är svårt att förstå, måhända var det en Herbie och en Herbie har som bekant en egen själ och egna skäl.

Det var en 18-årig, välklädd, mycket självsäker kille som satt bakom ratten och när jag förklarade för honom att jag var på väg mot den österrikiska gränsen, svarade han att även han var på väg dit.

Först när vi passerat alla gränskontroller, berättade jag för killen att jag var på väg till Sverige. Det var han med.

3.

År 2002 var jag och mina barn, då 16 och 14 år gamla, på Mauritius. Kunde Mona Sahlin, då kan vi, sade den yngsta när hon letade efter de platser som vi fortfarande inte besökt. Vi badade i Indiska oceanen men även i hotellanläggningens fina pool. Då åt mina barn glass med allehanda frukt vid poolens kant och jag puffade på en god cigarr långsamt flytande på ryggen, och lekte ångbåt.

Men cigarren slocknade och jag tittade mig omkring och fick syn på en man sittande med fötterna hängande i poolen, drickande Heineken och sugande på en cigarr. Jag undrade om han skulle vara vänlig att låna eld åt mitt rökverk? Han tittade på det, såg att det var en smula blött och gav mig en av sina, riktigt dyra märken. Vi konverserade om dittan och dattan, och hur det än kom sig, pratade han om ”Gökboet”, hans favoritfilm. Jag erbjöd mig att berätta för honom saker om ”Gökboet” som han antog jag, inte hade hört eller läst förr. Det betvivlade han. Han har nämligen läst en 100-sidig analys av denna film, och den var så detaljerad, att, med all respekt, som han sa, det skulle vara knappast sannolikt att jag skulle kunna bidra med ytterligare något. Så småningom kom det fram att den analys som han var så nöjd med var skriven av Vladimir Oravsky och jag var inte alltför långsam att träda ut ur min anonymitet, jag sträckte ut min högra hand och sade att mitt namn var Vladimir Oravsky.

Inte så att han misstrodde mig, bedyrade han, men han ställde ändå frågan till mina barn: Vad heter er pappa?

Det visade sig att mannen i fråga var en bankir med ambitioner att skriva och producera film och han bjöd mig till Spanien där han ägde flera fastigheter och vi samarbetade framgångsrikt med varandra under flera år, och faktiskt, under julen 2013, ringde han upp mig och undrade om jag var beredd att flyga ner till honom under maj månad 2014?

Innan jag började diska den 28 december 2013, satte jag på radion. Det första jag hörde var en berättelse om hur outgrundliga bokens vägar är. Berättaren Tomas Sjödin och hans son Ludvig, var på Teneriffa, en spansk ö i Atlanten. De simmade i en tempererad pool och där råkade de på en gammal dam som bland annat berättade för dem om böcker skrivna av Tomas Sjödin, utan att veta att hon talade just med denne författare. ”Den där Tomas Sjödin som du nämnde, det är jag”, sade Sjödin till den i ögonblicket inte så lite mållösa damen.

Med konstaterandet att våra liv rör vid varann och att vi alla berättar ungefär samma historia i tusen utföranden, avslutade Sjödin sin berättelse om bokens outgrundliga vägar och min fundering om vi kan påverka tillfälligheter?

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *