KONSUMENTMAKT

Om man googlar på sökordet ”konsumentmakt” får man cirka 51-tusen träffar. ”Drottning Silvia” får 627-tusen träffar. Vad är konsumentmakt?

Gör en paus här och försök själv besvara den frågan.

Konsumentmakt är en chimär, en illusion, en önskedröm. Konsumentmakt existerar nämligen inte. Du, lilla myra, kan lättare påverka vädret, än du kan påverka banker, elbolag, beslutsfattarna, förmyndarna, bestämmarna, polisens ointresse för polisiära jobb, Glocalnet och andra samtida Gudar.

Ringer du till någon av dessa, ställer de dig på ”håll ut! Din plats i kön är sexhundrasextiosex och medan du väntar är du välkommen att lyssna på ’The Preacher and the Slave’: You will eat bye and bye / In that glorious land above the sky / Work and pray, live on hay / You’ll get pie in the sky when you die, tills du drabbas av tinnitus”.

Jovisst, det finns Konsumentverket och konsumentrådgivarna och Allmänna reklamationsnämnden och Finansinspektionen och sexhundrasextiosex andra nämnder, inspektioner och sammanslutningar som hävdar att de är på din, lilla myrans sida, men det är de så klart inte alls, det kan du räkna ut även om du är dålig på matte och filosofi och livet, eftersom du vet lika bra som de, att ingen sågar av den gren man sitter på, att alla dessa låtsashjälpare, hjälper dig bara på låtsas, för att om de skulle avskaffa fusk och dylikt så skulle de bli tvungna byta jobb och försörja sig som partiledare eller radio- och tv-underhållare.

December och januari är två månader när många tidnings- tidskrifts- radio- och tv-redaktioner gör listor med det bästa och det sämsta. Det är tiden då man kan ge betalt för gammal ost, som om någon brydde sig över huvudtaget. Varför skulle man, när allt flyter omkring med sådan hastighet att en nyss avbetalad telefonmodell nu bara finns som ett obrukbart föremål på museer med prylar från minnenas tid.

Trots att jag är medveten om den oroväckande obeständigheten, och trots att jag är medveten om att de som jag och många andra pekar ut som teflonindränkta företagare med inte alltför rent mjöl i påsen, kommer jag ändå nedteckna här några Jönköpings affärer som enligt mig inte håller måttet.

Sveriges landsbygdsminister är högsta hönset på Landsbygdsdepartementet som låtsas ansvara för landets jordbrukspolitik, det vill säga jordbruks-, livsmedels-, skogs-, djur-, fiske- och samefrågor. Yes, samefrågor. Och så för landsbygdsutveckling. Det är således klart att den gamla benämningen Jordbruksdepartementet inte var tillräckligt fin. Våran landsbygdsminister heter Eskil Erlandsson, och han är tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg den mest kände politikern i landet, han behöver inte ens skilja sig från sin hustru eller ens från sin hästsvans, för att hamna på tidningarnas rubriker, det räcker att han sprider runtomkring sig odödliga och definitivt falska profetior som ”Sverige ska bli världens bästa matland”.

Jag skall således koncentrera mig på mat och mataffärer.

På fjärde plats nerifrån på sämsta lista, placerar jag KEF Bikupan Ekologiska Livsmedel Rättvisemärkt, Tändstickgränd 3. Jag handlar där ungefär en gång i månaden utan att vara medlem. Som medlem skulle jag erhålla 5 % rabatt på det inhandlade, och 5 % är ändå en bra slant, men jag vägrar att vara medlem där. På grund av att jag inte håller med deras policy åtminstone på två punkter. Den ena är prissättningen. Jag är medveten om att i Sverige gäller fri prissättning men jag ifrågasätter att Bikupan säljer sina varor så dyrt, som de gör. Exempelvis varor av märket Kung Markatta kan vara 10 kronor dyrare än på exempelvis Maxi ICA. Samma vara, samma förpackning, samma vikt, samma allt, men olika priser. Min yngsta dotter kommenterade det så att Bikupan borde sänka priser till ett konkurrenskraftigt pris åtminstone på de varor som kan köpas precis överallt. De borde vara billigare och inte dyrare än alla andra. Så att folk styrde sin kos till Bikupan i stället för tvärtom. Jag handlar gärna ekologiskt och rättvisemärkt och jag betalar gärna även någon större slant för sådana varor. Men kan jag köpa samma varor billigare på andra ställen…

Det andra ”aber” när det gäller Bikupan är innehållsförteckningen på några av deras varor. Den överensstämmer inte med innehållsförteckningen på likvärdiga varor i andra butiker och på nätet. Ett exempel är kakaobönor. De på Bikupan innehåller betydligt mindre fett. Jag vet att det inte är Bikupan som skriver dessa innehållsförteckningar men jag önskar att de kunde förklara hur det kommer sig att deras kakao är mindre fet. Importören kunde i alla fall inte ge mig ett tillfredställande svar.

På tredje plats placerar jag ICA Nära Gräshagen på Lovisagatan 25. Jag handlar där ytterst sällan och är således ingen expert på denna affär men å andra sidan säg den kontrollant som besöker ett ställe mer än 10 gånger. Inte så få av varor i deras grönsaks- och fruktavdelning kan jag jämföra med det sämsta jag såg på de sjaskigaste ställena i Georgien.

Påpekar man detta till personalen, så säger de precis som det är: Du är inte tvungen att handla här.

Och det är sant, men det finns många som är det och det är ofta folk som inte kan hävda sin, den så kallade konsumentmakten.

På plats nummer två sätter jag återigen ICA, fast den här gången Maxi ICA Stormarknad. Maxis personal är för det mesta trevlig, ungefär som man kan förvänta sig från ett tjänsteföretag. Dessutom är den tillmötesgående. Som kund behöver du således inte tjafsa och bråka, utan har du kvitto och kan du påpeka vad som gick snett, så ger de dig rätt och dessutom kompenserar de dig på något vis. Visserligen aldrig lika mycket som du fick betala med din tid, genom att du fick vänta och vänta och vänta vid Maxis klagomur, men ändå tillräckligt för att du inte skall känna dig som den myra som du ändå uppfattas som.

Problemet med Maxi är att de inte har koll på sina varor i frukt- och köttavdelningen, samt att deras kassor kräver dig på ett annat pris, utan undantag och därmed alltid på ett högre pris, än det de lovar i sina annonser eller på kanter på sina butikshyllor. Det händer inte alltför, alltför ofta, men tillräckligt många gånger för att man skulle kunna misstänka att det är en del av Maxis affärsidé. Speciellt anmärkningsvärt är detta vid de få tillfällen när jag påpekat detta på en måndag och följande onsdag var priset fortfarande inte justerat. Hur mycket tjänar Maxi på sådan prishantering? Det har till och med hänt att en torsdag såldes en vara för priset högre än annonserat. Kan det verkligen vara så att inte någon enda kund märkte denna prisskillnad under föregående måndag, tisdag och onsdag? Vad är det för kunder som inte kollar sitt kvitto?

Köttet de säljer för fullpris, kan dessvärre vara av utgånget datum, något som man inte märker eftersom man utgår ifrån att sånt händer bara inte, köttförpackningen kan innehålla obehagligt stora bitar av fett som inte syns eftersom ovanpå det läggs magra köttbitar, frukterna kan vara uttorkade och mögliga. Men som sagt: personalen är trevlig utan att vara insmickrande.

Ett synnerligen irriterande moment med Maxi, är deras ständigt återkommande och därtill smygande, prishöjningar. Åtminstone på de varor som jag köper mest av och har även koll på. Ett exempel: Mild lättyoghurt.

Jag vill minnas tider när en obetydlig höjning av mjölkpriser skapade tidningsrubriker, åtminstone lika stora som när Anders Borg klippte av sin hästsvans. Varför är mjölkpriset inte intressant längre? Kan du svara på det landsbygdsministern Eskil Erlandsson?

När ICA Maxi tillfälligt sänker pris på någon vara med 15 öre, så sätter man upp affischer som basunerar ut detta lika stort som om det rörde sig om klasskampens viktigaste 1 maj slagord. Dessutom förstoppas ens brevlåda med lika jublande reklam som om det rörde sig om Carl XVI Gustaf ankomst på hans Eriksgata. Mild lättyoghurt kostar numera 12.95 liter.

Ett annat irriterande moment är Maxis jämförpriser. Dessa är inte alltid rätt uträknade, något som jag påpekat fler än ett par gånger. Vid ett tillfälle åtgärdades detta tämligen omgående.

Maxi har ett eget bageri. Det är bra. Bageri är bra. Dessutom är Maxis egenbakade vörtbröd utomordentligt gott. Och ändå är jag inte nöjd. Varför? Eftersom var och en och vem som helst kan klämma på det, för att testa hur färskt det är och hur spänstigt det är, och så lämna den dödskramade limpan och ta en färsk. Jag gillar inte när kunden får granska och besiktiga frukt och grönsaker bakom vad jag bedömer är rimlighetens gräns, men jag kan trösta mig med att jag kan koka eller skala eller åtminstone tvätta dessa, men brödet vill jag varken koka, skala eller tvätta.

Maxi är en relativt stor affär med Jönköpingsmått mätt, med rätt så många anställda. Därför är det förklarligt att inte alla kan vara lika informerade om Maxis samtliga varor. Men några svar jag fått på mina frågor på Maxi, skulle klara sig i vilken svensk tv-underhållningsshow som helst. Exempelvis svaret jag fick för några dagar sedan när jag skulle köpa kalkon. Det fanns bara så kallad mörad kalkon. Jag vet inte varför, men jag fann inte någon beskrivning på den frysta kalkonen, vad mörningen innebar. Om det rörde sig om producentmörning så var jag naturligtvis ointresserad av köpet, eftersom allt som är producentmörat smakar likadant, är inte gott och dessutom, inbillar jag mig, är inte alltför sunt för människokroppen. Jag frågade således en anställd. Hon sade visserligen, att kött inte var hennes avdelning, men hon var ändå villig att dela med sig av hennes tolkning av mörad. Så här sa hon mer eller mindre ordagrant: efter att man dödar kalkonen slår man den med en pinne eller en sten. Hon skojade inte, men samtidigt var hon vänlig att påkalla mannen som hade hand om kalkonavdelningen.

På ohotad första plats och därmed även på den skamligaste sämsta, placerar jag Wallins fiskaffär, Klostergatan 64. Jag var inte många gånger hos Wallins fiskaffär, vilket skulle kunna betyda att jag hade otur vid mina besök och att vanligtvis är detta en utmärk affär. Men jag känner till två andra före detta kunder som undviker Wallins fiskaffär lika mycket som en mörk gränd.

En gång köpte jag bananer hos Wallins fiskaffär. De var oätliga, trots att de såg bättre ut än bananer från Bikupan. Men emedan bananer från Bikupan smakar banan, smakade bananer från Wallins fiskaffär fisk. De luktade fisk så intensivt att jag reflexmässigt med tungan sökte efter fiskben i den som jag bet i. De övriga komposterade jag.

Nyligen köpte jag rökt ål hos Wallins fiskaffär. Den var inte alltför färsk. Den lilla del som jag åt upp, mådde jag dåligt av, den andra kastade jag åt fåglarna och det vete bara dem hur de mådde.

Vid samma tillfälle köpte jag även en krabba. Den kostade 218 kronor eftersom den var fullmatad, enligt försäljaren. När jag öppnade den nära på hermetiska emballeringen, rann det ut ett slags saltlake i en omfattning som skulle gott och väl räcka till att möra en eller två stora kalkoner. Krabban var däremot nästan tom på krabbkött och skulle jag inte öppna den inför ögonen på mina gäster, så skulle dessa gott kunna misstänka mig för att jag på något oförklarlig vis tullat på innehållet.

De varor som jag köpte hos Wallins fiskaffär var inte märkta med sista förbrukningsdagen, utan jag tvingades att lita på att det som säljs där var färskt, vilket det inte alltid var.

Kvittot man får hos Wallins fiskaffär specificerar inte vad man har köpt, allt, det vill säga både krabban och ålen heter ”fisk”…

Kvitton specificerar inte heller vad ”fisken” väger.

”Fiskens” kilopris uppges ej heller på kvittot. Man tvingas blint lita på försäljaren i Wallins fiskaffär.

 

Efter mina utflykter till Wallins fiskaffär, kan jag dessvärre inte förmås att göra det.

Men det måste gå hur bra som helst för Wallins fiskaffärs ägare, tänker jag. Mig veterligen har nämligen ingen i affärsvärlden så långt sommar- och vinterstängt som krämaren i Wallins fiskaffär. Semestrar han så länge? Det vet jag ingenting om. Men det känns inte som om han jobbade i någon hamn under tiden.

Det är ett nytt år. Ett välkomnande år. År som redan nu doftar kärlek och vänskap och gott humör. Även den här rapporten borde sluta i dur.

För tjugo minuter sedan kom jag från en optiker. Min optiker. Jag har besökt honom under de senaste dryga tjugo åren. Jag är således nöjd med honom eftersom jag inte är den som inte byter bank eller försäkringsbolag eller elleverantör om jag inte är nöjd. Göran på Grammings Glasögon Center, Östra Storgatan 41, var återigen lika välkomnade som under alla dessa 20 åren. Och kunnig och snabb. Han huserar inte i några flotta, centralbelägna lokaler, han erbjuder inte det fjärde glasögonparet ”på köpet”, om du tjackar tre andra par på en och samma gång, han köper inte dyr tv-reklamtid, han låter inte skogar skövlas, för att låta trycka irriterande reklamblad som objudet kastas i din brevlåda, han förlitar sig i stället på sin professionella inställning till sitt arbete och sina kunder. Och det funkar. Det funkar väl.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *