TATUERINGAR DEL 6

Killen hette Trier och var en filmfreak. Han bodde ihop med Myrjam, även hon en freak. Myrjam vägde 120 kg styvt, men trots det var hon vacker tyckte jag. Fast det är klart, hon skulle kanske sett något mindre annorlunda ut om hon inte varit tatuerad precis överallt.

 ”Det är Myriam”, sa Trier och gav henne en av de två kartonger med en stor och varm familjepizza i som han hade med sig hem. Han pussade henne på mun och strök henne längs håret.

 ”Trier vill att jag skall gå upp ordentligt i vikt”, sa Myrjam. ”Det är viktigt för vårt manuskript, ’Århundradets kärlekssaga’. Annars får det inte plats på mig. Jag odlar liksom nya skrivytor åt honom.”

 ”Nä, men kära du”, undrade jag ”är det verkligen nödvändigt?”

 ”Det stjäls väldigt mycket i den här branschen. Spielberg, Brecht, Widerberg, Tarantino, till och med Trier själv. Var du än tittar så stjäls det. Vi säkrar materialet på det här viset.”

 ”Men vad händer om du möter en prins Paris?”

 ”Trojanska kriget, så klart”, svarade Trier.

 Myrjam klädde av sig naken och började tugga i sig pizzan. Jag tog oxå en bit och började dessutom tugga i mig Triers och Myrjams ”Århundradets kärlekssaga”. Jag läste inte från början, eftersom den var nertecknad vid Myrjams vackra slätrakade könsöppning, och jag tyckte inte att jag kände henne så pass väl än att jag kunde be henne sära på benen.

 I TRIERS VILLA: Trier är naken. Stora delar av hans kropp är tatuerade. Det finns olika händelser och meddelanden på den. Bredvid varje teckning står ett tillblivelsedatum.

 Myrjam, en mycket vacker kvinna av uppenbarligen judiskt påbrå och bara 20 år gammal, tatuerar Trier med en surrande tatueringsapparat. Trots den smärtsamma stora tatuering Myrjam utför, är det tydligt att Trier njuter av den och att akten har sexuella övertoner.

Trier och kvinnan älskar med varandra. De är helnakna och eftersom Myrjam oxå är tatuerad så bildar teckningarna på deras kroppar nya konstella­tioner.

Kameran följer det älskande paret, samtidigt som vi hör de älskandes läten vilka lika väl kan hänföras till smärta som till njutning.

 En enda golvlampa belyser scenen. Sängen slår rytmiskt i takt med de älskandes rörelser och lampan kommer i rörelse, balanserar och kastar skuggor. I utlösningens ögonblick faller den i golvet och förorsakar kortslutning. I det ljusstarka kortslutningsögonblicket ser vi Myrjams skräckslagna ögon och vidöppna mun.

 INNE I EN SYNAGOGA OCH UTANFÖR DEN: Synagogans böneplats består av ett rum, inte större än ett stort vardagsrum. I bönesalen finns färggranna mosaikfönster som i allegorins form, eller bara rakt och naivistiskt, föreställer scener ur människans (konst)historia, t.ex. ett med Chagalls flygande älskande. Synagogan är proppfull med människor. Rabbinen håller ett påsktal. Hans röst låter stark och övertygande. Den är eggande och hoppingivande.

UTANFÖR SYNAGOGAN: Människor kramar varandra. Myrjam kramas med ett flertal, så även rabbinen. Vi märker en tatuering runt hennes överarm som hon inte hade när vi såg henne sist.

Myrjam går tillbaka in i synagogan till ett litet rum fyllt med böcker och med bara två stolar som enda möblemang. Rabbinen kommer in, han sätter sig mitt emot Myrjam. Han är bekymrad över henne. Ser på hennes nya tatuering som föreställer en kedja med en sprucken länk. Han predikar för henne att hon troligen inte kan komma in i himlen eftersom judar inte får skymfa sina kroppar genom tatuering.

Tårar rinner längst rabbinens kinder och Myrjam suger av hans penis där han sitter i en obekväm ställning. Myrjam är helt påklädd.

 ”Jag skäms så mycket”, säger han, och hon svarar: ”Människor måste hjälpa varandra.”

Ungersk tatooungersk tatooTRIERS TATUERINGSSALONG: På väggarna i det lilla väntrummet i Triers tatuerings­salong hänger inramade bilder på ett 60-tal olika tatueringar. Även lampan som belyser rummet har en skärm med tatuerade bilder. Trier tatuerar Helene, en ung piercad kvinna i höga svarta kängor. Strax under bikinilinjen har hon tatuerat meningen ”Bara för dig” och en blå rektangel med vilken hon täckt över ett namn. Ovanpå rektangeln står det ”Adde” och nu håller Trier på med att omvandla även detta till en rektangel och skriva ’Jokke’ ovanpå den.

”Du bör hålla dig med färre killar, annars blir du snart tvungen att bära heltäckande baddräkt”, påpekar Trier. Medan Trier tatuerar henne så tittar hon i en voluminös bok med olika teckningar och symboler som folk kan välja bland, för att bli tatuerade efter. Det finns allt ifrån spindlar och flugor, ormar och änglar, jungfrur och dolkar till kristna kors, davidsstjärnor och svastikor där.

”Fast folk brukar veta i förväg vad dom vill ha när dom kommer in”, menar Trier.

”Ska du inte elda i ugnen?” Kommenterar Helene den massiva kakelugnen i salongen.

”Kanske, om du bidrar med bränslet”, svarar Trier.

 EN BUSSTATION I EN STORSTAD OCH I STATIONENS OMNEJD: Bussen spyr svart rök ur avgasröret. Det är natt. Helene och en som kallas Jokke stiger av bussen. De pussas och hånglar med varandra. Jokke vill ha ett fix. Hon visar honom en liten påse med vitt pulver i. Han ger henne en örfil. Hon förbereder fixet åt honom. Hon sprutar in vätskan i hans underarm. En polisbil kör förbi och stannar bredvid busshållplatsen. Rutan åker sakta ner. Myrjam sitter i baksätet:

”Det är helt OK, jag känner dom”, säger hon till poliskonstapeln i framsätet. Polisbilen kör iväg. Jokke säckar ihop. Helene sparkar på honom några gånger, sedan vränger hon hans fickor och tömmer ut innehållet. Hon hittar bland annat en Rambokniv. Den kastar hon i en papperskorg och springer iväg.

Utanför en stor neonreklam som kastar sitt röda ljus på henne stannar hon, och springer sedan tillbaka samma väg som hon kom. Hon stannar vid en Jakt och fiskeaffär, kastar in en papperskorg i skyltfönstret så att glaset brakar ihop och tjuvlarmet sätts igång. Hon stjäl en Rambokniv och springer därifrån, till busstationen. Jokke ligger där fortfarande, men nu finns där även en helt vit katt som nosar på honom. En 80-årig kvinna i nattlinne, sliten morgonrock och massor av ansiktskräm närmar sig katten och lockar på den. Katten lyssnar inte på henne, så hon går fram och lyfter upp den. Hon sparkar på Jokke som ligger på marken och säger till honom:

”Ser jag dig en gång till leka med min Lasse så skär jag kuken av dig, din djävla bögabög! Capisce!” Hon går sin väg med långsamma steg och med katten Lasse i sin famn. Helene kommer till Jokke och sprättar upp hans byxor med Rambokniven. Där hans könshår slutar har han en tatuering ”Bara för Dig Kirsten, Inger, Helene”.

 Helene griper tatueringen mellan tummen och pekfingret, drar ut skinnet så långt det går från kroppen och skär sedan bort det med ett enda snitt. Hon springer iväg.

Tjuvlarmet tjuter fortfarande när hon passerar Jakt och fiskeaffären, men det finns inte en enda människa där. Hon kastar in den blodiga kniven genom det sönderslagna skyltfönstret och larmet upphör omedelbart att tjuta.

Den vita katten kommer tillbaka till Jokke. Den nosar lite på det blödande såret och så börjar den slita små köttbitar av Jokke och äta dem. Kattens vita päls är snart dränkt i blod.

Längst ner på gatan går två spelemän med var sin flöjt och spelar var sin melodi. Ett fönster öppnas och belyser scenen starkt. Den 80-åriga kvinnan ropar:

”Jag ska flå skinnet av er levande om ni inte slutar med oljudet omedelbart! Capisce! Era djävla bögabögar!”’

PÅ ETT SOLBELYST BERG: Flöjtmusik. Voyager II flyger i rymden. Två satyrer spelar flöjt. Den ene, Apollon, kastar sig plötsligt över den andre, Marsyas och börjar flå honom levande. Triers röst:

”Sagan om Marsyas som understod sig att tävla med Apollon i flöjtspel och blev besegrad och flådd av denne. ’Varför flår du mig?!’ skrek han. ’Ack, vad jag ångrar mig nu! Detta pris är för högt för en vallflöjt!’ O, vilket jämmer när skinnet drogs av hans bål och hans lemmar! Hela hans kropp var ett blödande sår, blod dröp ifrån kroppen. Naket låg musklernas kött, de skälvande ådrorna spritte utan att täckas av hud. Man såg hur hjärta och lungor flämtade, såg i bröstets organ de finaste flikar.”

Voyager II flyger och man ser vår jord ur fågel­perspektiv. Så vacker den är. Kinesiska muren slingrar sig som en orm över bergmassiv; figurer av djur, fåglar och människor har etsats i ökensanden i Nazca; djur strövar fritt i naturen, floder är fyllda med fisk, barn springer med sina håvar efter fjärilar. Samtidigt fortsätter Triers röst sin berättelse:

”Skogarnas åbor, faunerna, begräto djupt hans öde, så ock alla hans bröder, satyrernas flock, och vännen Olympus, nymfernas skaror och alla andra män som uppe i bergen vallade hjordar av ulliga får och hornprydda oxar. Frygiens bördiga jord blev våt, då den tog emot deras många tårar i sin famn och sög in dem djupt i sitt sköte; vatten och sprudlande källsprång blev till av tårarnas strömmar. Därför forsar en älv mellan sluttande stränder till havet, Frygiens klaraste flod, som ännu har namn efter Marsyas.”

ETT SOCIALKONTOR: Myrjam samtalar med en nergången kille, rabbinens son Salomon. Hon berättar för honom hur oerhört ledsen han gör sin far. Inte bara det att han har brutit med fadern, utan fadern är oxå djupt bekymrad över att ingen av dem släpps in i himmelriket på grund av detta. Salomon försvarar sig med att det ser ut som om inte heller Myrjam kommer att släppas in dit, inte ens om hon slipar bort alla sina tatueringar. Myrjam svarar:

”Behöver du pengar eller något? Jag kan ordna ytterligare en avgiftningskur.”

”Är det fars pengar?”

”Han betalar väl skatt som alla andra som inte står utanför samhället, eller hur?”

”Du kan behålla hans skitna pengar!”

”Det är du som är kung!”

De står tysta mot varandra. En klocka på en kyrka slår. Myrjam ser på sin klocka och sedan i sin almanacka:

 ”Du måste gå, jag har många kunder i dag.”

Han springer mot dörren, låser den, stoppar nyckeln i fickan och tar fram en stor kniv:

”Jag vill att du suger av mig!”

”Javisst”, svarar hon, ”bara du betalar så.” Hon kommer fram till honom och sparkar honom i skrevet så att han säckar ihop. Så tar hon kniven ifrån honom och öppnar hans gylf, drar fram hans penis och lägger kniven på den.

”Vad var det du beställde? En omskärelse, kanske?” Hon pussar honom lätt på penisen och säger vänligt:

”Så här kommer du inte att vinna en kvinnas hjärta, Salomon. Vi är mödrar innerst inne allihop och ni är våra söner.”

Fortsättningen av texten försvann mellan Myrjams skinkor, och jag funderade på var jag skulle ta upp berättelsen på nytt. Jag tyckte om Myrjams bröst, så jag började läsa på nytt där.

 Kropparkroppar TRIERS TATUERINGSSALONG: Trier tatuerar Helene. Tatueringen föreställer en scen med två flöjtspelande satyrer.

”Hur går det med Jokke?” frågar Trier.

Helene: ”Han är död.”

Trier: ”Kärleken kan dö snabbt i vissa fall.”

Helene: ”Det är inte kärleken som är död. Det är Jokke.”

Trier: ”Så kan det gå.”

Helene: ”Han gick hos din kärring och ändå tog han en överdos.”

Trier: ”Myrjam är inget helgon. Men hon är det bästa som hänt mig.”

Helene tar av sig helt.

Helene: ”Ta bort Jokkes namn och så får jag dit ditt i stället!”

Trier: ”Så här vinner du inte en mans hjärta, Helene. Vi är fäder innerst inne allihop och ni är våra döttrar.”

Helene sparkar honom i skrevet och när han viker sig av smärta så drämmer hon till honom med den tunga tatueringsmönsterboken i huvudet. Trier svimmar.

Han ser Voyager II och hör tatueringsmaskinen samt barnskrik. Helene tatuerar honom på hans penis.

Helene: ”Här får du mitt telefonnummer, du kan ringa precis när du vill. Dessvärre har jag ingen e-mail, Liebling.”

Trier ser på sin blodiga kuk och hur hon tatuerar siffra efter siffra i den. Genom den röda färgen ser han små barn som sträcker ut sina armar och får ett flersiffrigt nummer tatuerat i dem. Den gamle Adelsten står vid sidan om, och beordrar ett barn att sluta gråta:

”NU!”

Den vuxne Trier säger till barnet: ”Sluta, snabbt!”

Barnet slutar men håller på att kvävas av gråten.

Adelsten: ”För sent!” Han drar fram sin pistol och skjuter barnet i huvudet. Blodet sprider sig över dukens hela synfält.

Trier torkar av blodet från golvet och väggarna. Den massiva kakelugnen är tänd, Trier ser och hör hur intensivt det brinner i den. Hans blick går närmare och närmare elden. Den är inne i elden och tillsammans med den svarta röken fortsätter den att tränga sig upp genom skorstenen. Den stiger upp med röken ända tills den möter Voyager II.

Trier håller på att spänna en skinnbit i en ram. Det finns en scen med två flöjtspelande satyrer tatuerade i skinnet. Någon försöker komma in i hans salong, rycker i dörren och tittar genom dörrens glasruta. Det är den tatuerade polisen.

Trier ser sig omkring och får syn på en av Helenes svarta kängor som sticker fram under ett förhänge. Han sparkar snabbt in kängan så att den inte syns längre och öppnar dörren för polisen.

Polisen: ”Det var på tiden! Håller du på att mörda någon eller har någon sugit av din omskurna kuk?”

Han kollar vant rummet och tar en snabb titt bakom förhänget. Och ser kängan.

Polisen: ”Blir du upphetsad av sån’t?”

Zlatan ZlatanInnan han får svar på frågan, får han syn på den spända och något blodiga skinnbiten som Trier jobbat med innan polisen kom. Han tar den i handen, och luktar på den.

Polisen: ”Och vad i all fridens namn är nu detta? Det är ju fortfarande ogarvat! Har du nyss flått det från någon?”

Trier: ”Vet du något annat sätt att få tag i det på? Djävla röra! Håller just på att bränna resterna.”

Polisen: ”Rena koncentrationslägret! Skulle inte förvåna mig om allt det på väggarna oxå är for real.”

Trier: ”Vad vet du om koncentrationsläger?”

Polisen: ”Fan, vilken djävla familj. Bruden silar när hon i stället bör hjälpa knarkare att sluta med det och du garvar människohud till lampskärmar som en annan djävla nazi. Man kan skita på sig för mindre.”

Trier: ”Ska du få skaftet på ormen någon gång, eller ska den va lika huvudlös som du?”

Polisen: ”Det är inte jag som ränner. Sätt i gång!”

Vi ser salongen genom skyltfönstret.

Trier: ”Får jag se?”

Tatueringsmaskinen börjar surra. Polisen skriker som en stucken gris:

”Mengele, djävla, förbannade, judeMengeledjävel! Jag skall fan ta mig ordna att du blir inspärrad livet ut!”

Trier. ”Lugna ner dig. Annars tatuerar jag tand­emaljen på dig som i Maratonmannen!”

ETT GRÖNT OMRÅDE: Trier springer genom ett grönt område mot en med hög mur och taggtråd försedd villa.

ADELSTENS VILLA: En orm i ett terrarium ömsar skinn.

Jag befann mig vid Myrjams mage. Den var jung­fruligt ren. Tabula rasa. Trier märkte att jag funderade över det:

”Jag skriver bara det jag är 100 procent säker på. Myrjam är ingen PC. Jag kan knappast deletea något på henne om det blir fel, eller kan jag?”

”Nej, du har rätt”, sa jag.

”Så ät din pizza! Eller är du rädd att smutsa ner sidorna?”

”Det är skitspännande. Jag skulle gärna vilja låna hem henne!”

Vi skrattade alla tre. Myrjam strök mig över håret och särade lite på benen. Jag befann mig utanför en grotta.

UTANFÖR GROTTAN I ETT KARGT BERGLANDSKAP: Det finns snö överallt, men det har upphört att snöa. Trier ser sig omkring. Han lägger sig i snön och ligger där en stund. Sedan gör han en snöängel.

I GROTTAN: Adelsten försöker klättra upp på linan, men faller ner efter bara en kort stunds klättring. Han ropar i riktning mot grottans öppning:

”Trier, du har inte besegrat djävulen, du! Tvärtom – du är själv en djävul, mycket duktig på djävulens taktik!”

UTANFÖR GROTTAN I ETT KARGT BERGLANDSKAP: Trier reser sig och stoppar sin högra hands pekfinger i munnen, biter till och spottar ut den yttersta fingerleden. Han blöder. Med det blödande fingret skriver han i snön: ’Meddelande till er…’

Blodströmmen från fingret har stannat. Han stoppar sin högra hands långeman i munnen, biter av en bit och fortsätter att skriva: ’…som är intresserade av den mänskliga rasen på planeten Tellus.’ Trier hör mässan och han ser hur Myrjam sträcker fram sitt ringfinger för att få en ring på det. Trier ser på sitt ringfinger och säger till det:

”Du är skonad från det heliga äktenskapets tjänst.”

Han biter av sitt lillfinger.

TRIERS TATUERINGSSALONG: Den tatuerade polisen står utanför salongen och läser på dörren: ”Stängt tills vidare.”

Östeuropeisk penis ”Smart. Och när slutar tills vidare? Han kan i princip vara borta i två evigheter.”

UTANFÖR GROTTAN I ETT KARGT BERGLANDSKAP: Trier fortsätter att skriva i snön med sitt eget blod, samtidigt som det börjar snöa kraftigt och snön lägger sig över det blodiga meddelandet. Blodet färgar den nyfallna snön.

I SYNAGOGAN: Myrjam trampar på ett glas för att krossa det, så som är brukligt vid judisk-ortodoxa bröllop, och i samma ögonblick spricker mosaikfönstret med Chagalls flygande kärlekspar och mosaikens glasskärvor trotsar tyngdkraften och flyger rakt upp.

YTTRE RYMDEN: Tidskapseln Voyager II seglar genom rymden. Plötsligt flyger Trier förbi som en ängel. Han saktar ner och då kommer oxå Myrjam fram, även hon flygande som en ängel. De färdas genom rymden som Chagalls flygande älskande.

Trier och Myrjam är tatuerade överallt, även på sina änglavingar. Efter en stund bleknar dock tatueringarna helt bort och deras vingar blir obefläckat vita på klassiskt vis. Så småningom, under det att vi hör olika nationers barnröster, tonas filmen bort i vitt.

Jag var på väg ut när Myrjam frågade:

”Var råkades ni två?”

”Hos en veterinär. Fast jag fick aldrig veta Triers ärende dit.”

”Han går dit med sin binnikemask.”

Äntligen på gatan igen. Frisk luft. Det är beckmörkt. Då öppnas ett fönster ovanför mig. Jag ser Triers svagbelysta överkropp, och hans osynliga huvud ropar: ”Min agent, min producent, min psykoanalytiker, min mor, älskarinna, hustru, bror, syster och far, alla har dom sin teori och tycks veta bättre än jag varför jag vill göra film. Skälet är dock bara ett: Jag är mörkrädd!!!!

Kultur mörkrädd”

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, varesig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *