CIGARETTER PÅ VITA DUKEN

Cigaretter är filmens mest använda rekvisita. Fortfarande, trots att till och med James Bond slutade röka. 

Jim Jarmusch gjorde tre kortfilmer och en långfilm med den gemensamma titelnCoffee and Cigarettes. Långfilmen består av de tre amusanta kortfilmerna.

Paul Austers och Wayne Wangs film Smoke är underbart underhållande, så även Christopher Buckleys och Jason Reitmans Thank You for Smoking. Originell är även John Turturros musikal Romance & Cigarettes. Dessa filmer, samt Sergio Leones filmer med Clint Eastwood, och Humphrey Bogarts Sam Spade-filmerna, är de filmer som alla cineaster tänker på, då cigaretter och cigarills kommer på tal.

I det följande skall jag nämna fyra filmer som är helt otänkbara utan cigaretter men som ändå bara få förknippar med denna betydelsebärande rekvisita.  

Redan i inledningen av filmen One Flew Over the Cuckoo’s Nest (Gökboet, 1975), frågar McMurphy, spelad av Jack Nicholson, om det är OK ifall han tänder en cigarrett: ”Do you mind if I smoke?”. ”No, go ahead!”, svarar Dr. Spivey. 

Detta är en inledning till något som senare trappas upp, när Cheswick fråntagen sina cigarretter inte kan få dem tillbaka och det uppstår bråk på grund av detta. Men varför får inte Cheswick sina cigarretter? Förklaringen kommer syster Ratched med. Det är på grund av att alla förlorar sina cigarretter till McMurphy, säger hon. Det finns alltså ett ”högre” intresse för att McMurphy inte skall ha en större mängd cigarretter i sin ägo.

Även McMurphys illa dolda indignation, när Martini vid ett kortparti för att minska sin insats, bryter itu, ”förstör”, cigarretterna, poängterar att det är något särdeles viktigt med dem, lika viktigt för McMurphy som för syster Ratched och för Harding, som till och med kryper på sina knän för att rädda den cigarrett som stulits från honom. 

Och när sedan en enda cigarrett ”lägger ner” den store Taber, bör frågan om cigarretternas betydelse ställas. (Hardings tända cigarrett hamnar i Tabers byxuppslag och han lägger först märke till den när den verkar likt en liten el-chock och börjar bränna honom. Han faller då panikslagen ner på golvet, varvid det uppstår ett tumult som utnyttjas av McMurphy till, att slå sig in i sjuksköterskornas bås och därifrån ta cigarretter.)

Vad står då cigarretterna för? De är en viktig religiös relik: det är därför de förvaras bakom glas, i sjuksköterskebåset, som i ett relikvarium.

I One Flew Flew Over the Cuckoo’s Nest tillskrivs cigaretterna samma funktion som rökelse har i religiösa sammanhang: att förbinda jordelivet med himlen, att hjälpa till att föra bönen upp till himlen/Skaparen och bli därmed tillförsäkrad gunst hos guden eller gudarna: att hålla onda andar borta.

I ”politiska” sammanhang, särskilt när indianer är med i leken, tilldelas cigaretterna samma roll som fredspipan. Och mycket riktigt, blir det inte fred mellan Ratched och Cheswick, får han inte sina cigarretter, då blir krig oundvikligt.

Scenen med de betydelsebärande cigarretterna ”upprepas” i John CassavetesGloria (Gloria, 1980), en film vars titel antyder att den har ett religiöst innehåll (Gloria in excelsis Deo, samt gloria), och som för övrigt har mycket gemensamt med Milos Formans One Flew Over the Cuckoo’s Nest. Gloria (Gena Rowlands) uppsöker sin exman, en gangsterledare och vill göra upp med honom i godo. Men han vägrar att röka en cigarrett med henne, så på väg ut skjuter hon ner några mafiosi, går in i en hiss och sänks direkt ner i ”underjorden” i hissens trånga ”kista”, som ovanifrån genomborras av några gangsterkulor. 

I filmen A Woman Called Golda (1982) inleds första dialog med ”Golda, the cigarette! ”

Golda Meyer­son (född Mabovitz, senare Meir) besöker Transjordaniens (numera Jordanien) kung Abdullah för att förhandla om fred mellan den nygrundade staten Israel och Abdullahs kungarike. Abdullah bjuder på en cigarrett och de två röker i samförstånd till att börja med. Men Abdullah kan inte hålla sitt löfte om en nonaggressionspakt – han släcker sin inte helt upprökta cigarrett – och förhand­lingen slutar med ett fiasko. [Manusförfattarna Harold Gast och Steven Gether utnyttjar i sin nära fyra timmar långa TV-film den numera avlidna arbets-, utrikes- och premiärministern Meirs (hebr. Golda Meir, sv. Gyllene Ljus) rökvanor genom att få och ta ut det mesta av cigarretternas dvs. rekvisitans, användningsmöjligheter (”förlängning” av karaktären, ”indikation”, symbol) och de används även som en vändpunkt ­i en rad dramatiska situationer av vilka åtminstone den följande bör nämnas. På väg till det ovan­nämnda fredsförhandlingsmötet med kung Abdullah, passerar Golda en transjordanisk militärvägspärr. Hon är förklädd och beslöjad som en arabisk kvinna och även hennes falska identitetspapper verkar äkta. Ett paket amerikanska cigarretter är dock nära att avslöja henne och förmodligen kosta henne livet. 

Händelsen utspelar sig vid samma tid som den andra delen av Roberto Rossellinis berömda neorealistiska krigstrilogi Paisà (Befriande eld, 1946) hade sin världspremiär och man kan i Gast och Gethers manus förnimma ett noggrant studium av Paisàs Sicilien-episod, mötet mellan sicilianskan Carmela och amerikanen Robert, som startar med att han erbjuder hen­ne en cigarrett som hon avböjer, och slutar med att han dödligt träffas av en tysk projektil när ljuset av cigarrettändaren avslöjar honom för fienden. 

Det sägs att Golda Meir älskade film, något som antas skulle fresta varje manusförfattare att i en film om henne ta till en mängd filmiska referenser och den ovannämnda är bara en av flera.

I Ingrid Bergman och Allan Burgess bok Ingrid Bergman. My Story. (1980) kan man läsa att Paisà var en av Ingrid Bergmans favoritfilmer och Ingrid Bergman medverkade i sju av Paisà-regissören Rossellinis filmer. Det är Ingrid Bergman som porträtterade Golda i A Woman Called Golda].

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *