03 DECEMBER INTERTATIONELLA HANDIKAPPDAGEN

I dag, den 3 december är utnämnd till ”Internationella handikappdagen”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Internationella handikappdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

Min pappa ska alltid ha allt i ordning. Tallrikarna i skåpet är placerade så att de största är längst ner och de minsta längst upp, vilket kanske inte låter så konstigt. Men vilka tallrikar som tillsammans ska bilda denna pyramid, det du, det är för min far vetenskap. De som har samma färg, modell och material utgör en tallrikshög som sedan ställs bredvid en annan i skåpet, fast då är den högen bredvid placerad uppochned, för att på bästa möjliga sätt utnyttja skåpsutrymmet.

Pappa har nämligen ett eget beräkningssystem. Han säger att om vi bor på 200 kvadratmeter och huset kostar 800 000 kronor så innebär det att en kvadratmeter kostar ungefär fyratusen kronor. Så om tallrikarna själva upptar en kvadratmeter så kostar de förutom inköpspriset även en tvåhundradel av priset för uppvärmning av huset, plus de fyratusen kronor som en kvadratmeter kostar.

Jag har föreslagit att han ska hänga tallrikarna på väggen eftersom förvaringen av dem då blir betydligt billigare, men då frågade han mig:

”Och var ska jag hänga alla våra kläder, verktyg, och gamla tidningar då? Det är nämligen så, flicka lilla, att var du än har rumpan så sitter den kvar. Man kan inte vinna en karusell utan gungor.”

I det förstnämnda håller jag kanske med honom.

Samtliga tallrikspyramider måste naturligtvis vara lika höga. Och om det nu bara ville sluta här, så skulle jag inte ens drömma om att nämna det för dig, men detta är bara uppvärmningen till ett ordningsmönster som får vilket arabiskt mosaikarbete som helst att se ut som en blindlek. Kan du räkna ut hur man förvarar tallrikar köpta för tio år sedan tillsammans med dem som köptes förra året? Och sådana som köpts av morsan har naturligtvis en helt annan aura än sådana som till exempel köpts av mig, och kan därför inte bara blandas helt hux flux.

Och färger, vem skulle kunna tro att färger kan vara orsak till ett så invecklat förvaringssystem som vårt? Visste du till exempel att rött har en helt annan temperatur än blått och att min far faktiskt är rädd för att en mix av dessa färger skulle kunna utlösa en kemisk reaktion som lätt skulle omvandla Norden till ett stort Tjernobyl, med förgiftad svamp och älgar med asymmetriska, olikfärgade taggar som resultat? Det är inte heller helt utan betydelse vilken ton tallrikarna ger ifrån sig när man knackar på dem.

Så mycket om ett simpelt skåp med tallrikar.

Men detta skåp måste harmonisera, hävdar pappa, med skåpet bredvid, det vill säga skåpet med dricksglas. Du kanske förstår att det inte går att ta ut något ur vilket skåp som helst utan att pappas heliga balans drabbas? Jag skojar inte när jag säger att vi har listor som vi måste följa för uttag av porslin eller glas från våra skåp. Att plocka ut en tallrik från köksskåp ett, pyramid två, måste samtidigt innebära ett uttag av två teskedar från det gula skåpet i gästrummet. Som du kanske fattar måste vi alltid vara två för att samordna uttag från eller insättning in i våra skåp. Det är som när man avfyrar en atombomb. Även där krävs det en checklista och två villiga själar.

Pappa klarar sig inte utan det, men om man nämner ordet tvångstankar hävdar han väldigt bestämt att det inte alls har med något sånt att göra, utan att det helt enkelt ger honom en känsla av säkerhet.

Mamma brukar testa honom. Hon klipper till exempel av ett antal blad från vår fikus när pappa inte är hemma, för att kolla reaktionen när han kliver in genom dörren. Han märker det direkt, blir som berusad och börjar skräna:

”Hela djävla huset gungar, vad har ni gjort?! Det är ju rena Titanic här, mayday, mayday!! Vi sjunker!”

Trots att han är panikslagen hittar hans inre geigermätare, eller vad det nu är som hjälper honom, felet snabbt, och snart har han täppt till hålet. Det kan innebära att han flyttar på en matta eller vänder uppochned på teven.

Apropå tv: Såg du och hörde min pappa och hans kör Stammis, på tv i går? De sjöng

”Vi s-s-s-s-s-stammar

Vi ha-ha-ha-ha-ha-haltar

Vi se-se-se-se-se-ser inte

Vi hö-hö-hö-hö-hör dåligt

Va-va-va-va-va-va-va sa du?

Vi du-du-du-du-du-duger till

T-t-t-trots att ni ha-ha-ha-ha-ha-har roligt och s-s-s-s-s-s-skrattar!”

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *