20 JANUARI LÖSENORDSBYTARDAGEN

Den 20 januari är utsedd till ”Lösenordsbytardagen”.

Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Lösenordsbytardagen”.

Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse.

Vad är lösenordsbytardagen? Det är lätt att svara på den frågan, eftersom den liksom ger sig själv. Det skulle vara mycket svårare att svara på frågan vad är koryféernas dag, inte minst när man inte vad koryfé är för slags krydda?

Själv brukar jag byta mina lösenord med min granne. Åtminstone en gång om året, eftersom det är den rekommenderade bytardosen. Glömmer jag ett eller två lösenord, spelar det ingen större roll, jag kan alltid fråga henne, även om jag numera vet att det antingen är hennes eller mitt födelsedagsdato, som lustigt nog, och trots att vi inte ens är tvi- eller trillingar, infaller på en och samma dag.

Det är inte klokt hur många siffror och datum en fullvuxen karl måste minnas. Ta mig som exempel: Datumet när Kattis föddes, klockslaget, hur mycket hon vägde, hur lång hon var. Nummerkoden till huvudentrén på jobbet, till min attachéväska, bankfacksnumret, telefonnummer till SOS-alarm, skatteväsendet och till Kattis och Aleks alla skolor. Telefonnummer till nummerupplysningen, datum när frugans körkort går ut, datum när hon senast fick blommor av mig, alla cykelramsnummer, styrkan på batterier som driver den elektroniska fickkalendern, artikelnummer på dammsugarpåsen, kod till Bankomatkortet, alla namnsdagar, bröllopsdag, när marsvinet och de sju guldfiskarna fyller år. När Neil Armstrong tog sitt jättesprång för mänskligheten, när Titanic sjönk, antal dikter jag skrivit, antal språk de är översatta till, hur lång denna lista redan hunnit bli? Puh!

Trots att den är mycket begränsad tycker man sig se att den är oändlig.

För några veckor sedan var jag i Vattenpolen, så heter elektroaffären, för att köpa påsar till vår dammsugare, en Hugin. (Eller heter den Munin?) Men det fanns många modeller och plötsligt stod jag där som en snopp på bröllopsnatten och jag kunde inte komma på modellens nummer. Jag försökte med 2345, men det var fel, självklart. Det är ju den personliga koden till min dator. Eller? Det kanske är de fyra sista siffrorna i Aleks personnummer? Jag blev genast osäker och den kundvana försäljerskan i affären märkte det. Hon försökte hjälpa mig genom en associationslek för att förbättra min förmåga att minnas. ”Om ni skulle vara född i november så kan ni använda det, om ni behöver komma ihåg nummer 11… November och månaden 11, förstår ni?”. Försäljerskan tittade vänligt på mig och såg ut som lärandets och utbildningens general Jan Arne Björklund, som alltid kommer med klart oumbärlig pedagogisk hjälp.

”Jag är född i januari”, svarade jag ”och november betyder den nionde månaden, liksom december betyder den tionde, september den sjunde, och oktober den åttonde”, lärde jag ut.

”Shakespeare föddes den 23 april 1564 och dog, kanske för att underlätta för somliga, samma dag, alltså den 23 april fast några år senare, nämligen år 1616. Miguel Saavedra de Cervantes, han med Don Quijote, Dulcinea och Sancho Panza, dog också den 23 april 1616, men ändå dog inte de på samma dag”, undervisade jag i ett tappert försök att bilda henne en aning. Försäljerskan glodde på mig som om jag var mer hjärnhandikappad än min utländska brytning antydde och tittade ut genom skyltfönstret i hopp om att det skulle komma in en livslevande riddare Arn Guillou med två blodbestänkta korpar på sina axlar och lyfta bort henne så snart hon tackat OUI till hans frieri.

”Man hade nämligen olika kalendrar i Spanien och England på den tiden”, förtydligade jag.

”Hade de?”, frågade hon med osäker och en aning skrämd röst.

”Ja, det hade de. Ta till exempel Oktoberrevolutionen i Tsarryssland som påbörjades den 25 oktober, men firas den 7 november, eftersom ryssarna numera accepterat vår gregorianska kalender. Förstår ni?” frågade jag. ”November är i och för sig vår elfte månad, men ordet ’nove’ betyder nio.”

”Jo nio är en förrädisk siffra”, mumlade försäljerskan för att lätta något på stämningen. Hon lyckades och jag kunde fortsätta.

”’Storrrrrmen’, ’Stormen’” sa jag. ”’Stormen’ var Shakespeares sista verk och sedan dog han. Trehundra år senare tonsattes ’Stormen’ av Sibelius och den blev också hans sista verk. Sedan dog även han. Nionde symfonin är annars den symfoni som gärna vill vara en komponists sista. Schuberts, Beethovens, Bruckners, Dvořáks. Schuberts symfoni nummer 8 i h-moll är den ofullbordade och kallas även så, som om han dog innan han hann skriva färdigt den, men så var det inte.”

”Nähä?”

”Joho! Mahler försökte förlänga sitt liv genom att lura Beethovens vålnad som hävdar att man bara får skriva nio symfonier och kastade sig därför över verket ’Das Lied von der Erde’ som först var menad att vara hans nionde symfoni men blev en icke-symfoni för sångsolister och orkester. Han återvände till symfonier senare och vips blev symfoni nummer 10 ofullbordad. Ödet är nämligen inte helt utan aritmetiska kunskaper och Mahler tvingades se sig besegrad och därmed även död. Döden är knappast lättlurad. Kompositören Weber, inte han med ’Friskytten’ utan Anton Weber, trodde också att hans liv var räddat när tyskarna år 1945 äntligen drevs ut ur hans hemland, men blev senare vådaskjuten till döds av Fritzlands egen befriare, en amerikansk friskyttesoldat, när Weber var ute på natten för att rasta sin hund.”

”Hund!”, lyste jag plötsligt upp. ”En fyra för fyra ben, en etta för huvudet och ytterligare en fyra för de fyra bokstäverna i det djävulska ordet hund! Får jag två Muninpåsar 414, tack”, sa jag riktigt lättad.

Försäljerskan tog fram två Hugindammsugarpåsar och sa lättad, men med en pålagd serviceinriktad röst och ett falskt leende: ”Två gånger 72 kronor, det blir 154 kronor. 154 kronor, tack.”

Jag överlämnade en plastpåse fylld med femtioöringar, 288 för att vara exakt. Sedan tog jag mina dammsugarpåsar och sa innan jag lämnade butiken: ”Det är exakt på öret. Jag minns nämligen även priset på nästan alla varor.”

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *