25 DECEMBER JULDAGEN

I dag, den 25 december är en röd dag och vi döpte den till Juldagen.

Yes meine Damen und Herren, i dag gläds vi åt den röda Juldagen. Här kommer mitt bidrag till denna glädjens dag.

Tror du på jul? Då tror du även på att Arne Weise ända till artonårsåldern var muslim och aldrig firade jul. Tror du på jul? Då tror du även på att Robert Aschberg betalar stora summor för att få all sin kropps- och huvudbehåring plockad med pincett, eftersom han sedan femårsåldern tror att han är en utomjording.

”Jag föredrar ha jul året om. Inte bara på grund av Jesu jungfrufödsel. Utan på grund av traditionerna, Robert lille, traditionerna är verkligen inget att fnysa åt”, sade Arne och fortsatte lika lugnt som om han satt i en teveruta. ”All denna festligt bruna mat, senapsglaserad julskinka, köttbullar, revbensspjäll, knäckebröd, pepparkakor, ål, dopp i gry¬tan med vörtbröd, senapssill, nötter, knäck, ischoklad, prinskorv, falukorv, brunkål, stekt sill, julmust, mörkt öl, brunsås, kaffe, kola, konjak, russin, dadlar, fikon, choklad¬kaka och bruna brudar, jag menar bruna bönor. Och så gåvor, precis som lille Jesus fick från de tre vise männen, även om jag tar emot även annat än guld och rökelse och myrra. Men egentligen, guld räcker för mig. Hur är det med dig? Skulle du inte gilla att ha jul året om? Man måste ha tur och träffa de rätta människorna. Liksom du har och jag har. Eftersom människor faktiskt kan vara rätt så obehagliga. Tro mig. Eller tro Sartre. Han fick till och med ett nobelpris för detta självfallna observandum. ’L’enfer, c’est les autres’, ’Helvetet är andra människor’. ’Helvetet, det är de andra’ är de bevingade orden som utgör slutrepliken i hans pjäs ’Inför lyckta dörrar’. Min dörr, quid pro quo, något för något, är alltid öppen för dig, Robert lille.”

”Ditt pladder flyter som en vårbäck. Blir din klaff aldrig matt? Juldagen är inget för mig”, kontrade Robert och fullföljde: ”Jag vet inte varför Natalia fimpade mig och varför just på Juldagen? Egentligen borde jag fimpa henne. Döm själv. Plötsligt vaknade jag. Det var natten på Julafton, klockan var exakt tre. Jag styrde min kos mot toaletten sedan ett strilande ljud därifrån stört min nattsömn. Det var Natalia som uträttade sina behov. Jag var skittrött så jag märkte att hon fällt ner locket först när jag pinkat på det en kvart och revirmarkerat de vidhängande handukarna och mig själv ända upp i håret. Jag återvände till sängs, men antingen drömde jag att jag inte kunde somna om, eller också kunde jag verkligen inte somna om. Hur som helst så var jag återigen pissnödig. Jag lyfte på locket och Natalia, sin vana trogen, hade återigen skitit i att spola. När jag så halvsömnig stod ovanför toalettstolens universum och glodde på hennes rödvinsfärgade lättnad, så flög en besynnerlig tanke genom mitt huvud: Tänk om hennes junk inte går att förena med mitt, med mindre än att den kemiska reaktionen utlöser en explosion som inte bara färgar hela toan brunröd utan även kostar mig min mandom?

Eftersom jag alltid tyckt att en revolutionär kulturar¬betare skall använda sig av sin kastrationsångest på ett progressivt sätt så vände jag tillbaka till min säng utan att lätta på trycket. Jag hade återigen skitsvårt att somna och följaktligen vaknade jag inte förrän klockan tolv, nödig som en julren. Jag ryckte till mig min cigg och flög till toan. Det vet gudarna att det inte är det lättaste att röka sittande på dass. Det kräver sin man att samtidigt kunna trycka och dra och till på köpet på de rätta ställena.

När jag var färdig, och samtliga mina behov var uträttade, och jag var på väg att kasta den glödande fimpen under min nakna stjärt – innan jag torkade mig för att inte upprepa misstaget när jag tryckte in en het Lucky Strike-fimp – kände jag en påträngande lukt av aceton. Jag lyckades dock varken hindra fimpen att lämna grenen mellan mitt pek- och långfinger eller det rödbrunfärgade fyrverkeriet som fimpade min snopp.”

”Tufft”, kommenterade Arne medkännande.

”Tufft? Det tuffa var att fyrverkeriet lämnade kvar mina hemorrojder.”  

Tror du på jul? Då tror du även på att namnet Natalia är danat av formuleringen ”dies natalis” som innebär detsamma som det med förväntningar laddade substantivet ”födelsedag”, men inte vilken tillkomstdag som helst, utan Jesu, det vill säga Juldagen.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *