26 DECEMBER ÅRETS LISTARDAG

Härmed utnämner jag Annandag jul till årets listardag.

Yes meine Damen und Herren, i dag, onsdagen den 26 december är årets listardag.

De sista veckorna på kalenderåret, år efter år, besiktigar olika redaktioner det gångna året och utfärdar listor med ”årets bästa”. De ägnar sig åt samma betygsättning på slutet av varje dekad, på avslutningen av varje centennial och självklart, som en ”summering” av varje gånget millennium. De sistnämnda två ”bokslut” kommer du som läser detta, vara befriad från, om det inte visar sig att vetenskapen hinner att förlänga ditt liv, så att din livslängd kommer att tävla med strålsköldpaddans eller ginkgons.

Olika redaktionernas kypare gör detta i hopp om att detta förlänger deras eget liv genom att deras läsare, lyssnare och eller tittare kommer att minnas denna tvivelsutan slappa urvalsbedrift åtminstone ett år framåt, men gärna mycket mycket längre. Dessa kypare vet nämligen inte, att vi, deras läsare, lyssnare och eller tittare vet precis detsamma som de vet, nämligen att dessa listor är befriade från allt slags värde.

Det finns nämligen ingen som helst objektivitets kriterium bakom dess tillblivelse. Vad som styr vad som kommer på dessa listor är närheten i tiden, det vill säga, ”vinnarna” är alltid de som ligger närmast i tiden. En film som hade premiär den 6 januari har mycket sämre chans att bli utnämnd till årets film än den som hade premiär i november samma år.

En annan faktor som starkt påverkar placeringen på det-bästa-listan är kändiskapsfaktor. Exempelvis har David LaChapelle mycket större chans att bli utnämnd till ”årets bästa utställningskonstnär” än exempelvis Theodor Sandström Iversen, eftersom ”bedömaren” vågar sig inte på den djärva chansningen att anbringa den relativt okände Theodor Sandström Iversen framför en etablerad världsstjärna.

Dessutom är det så att ingen av dessa ”det bästa experter” har någon som helst möjlig chans att göra någon bedömning av årets eller till och med decenniets böcker, på grund av avsaknaden av den intellektuella färdigheten som krävs till en sådan ansvarsfull uppgift

samt avsaknaden av bekantskapen med den samlade bokmassan utgiven under året eller decenniet. Även om en ”det bästa-bedömare” skulle läsa 15 böcker om dagen skulle han eller hon vara personligt bekant med bara 5 475 titlar, vilket är att jämföra med de 16 465 böcker (doktorsavhandlingar och delar i rapportserier) som har mer än 48 sidor och som enligt Kungliga biblioteket gavs ut i Sverige år 2010. Så vad gör ”det bästa-bedömaren” då? Knycker och kopierar tips från de mera ”namnkunniga” bedömarna, exempelvis de från DN och SvD och som i sin tur knycker sina tips från utländska bedömare och som…

Den fjärde faktorn som påverkar listningen är att han eller hon som listar det bästa, vet att ingen bryr sig egentligen, att de flesta människor skiter fullständigt i vad som en exempelvis Yvonne Teiffel tycker om det ena eller det andra, eftersom hennes klena röst är ännu mindre värd än Nina Marjavaaras, om din fantasi räcker till att föreställa sig något så förkrympt.

Och eftersom dessa bedömare är smärtsamt, mycket smärtsamt medvetna om sin monumentala betydelselöshet, så nyttjar de dessa listor att befästa sina ”vänskappositioner” hos sina närmaste eller ”vänner” eller de som de hoppas på att de åtminstone blir bekanta med, det vill säga de utnämner just dessa till årets bästa filmmakare, författare, konstnärer et cetera.  

Att utnämna årets sämsta i den och den kategorin är inte heller lätt. Försök utse sämsta svenska politiker, sämsta radio- eller tv-program eller sämsta Jönköpingstidning, och du märker snart att det måste vara lättare att ösa vatten med en sil. Och det inte på grund av att exempelvis Jönköpingstidningar är så pass bra, utan tvärtom, de är jämndåliga eller snarare jämnsämsta.

(Det enda säkra konstaterande måste vara att Thomas Nordegren borde få en tapperhets medalj för sin medverkan i P1.)  

Här kommer min 2012 bästa-lista med alla dess begränsningar.

Bästa nyproducerad låt: ”Gloom And Doom” med och av Mick Jagger, Keith Richards och andra av The Rolling Stones.

Bästa tv-serie: Matt Groenings ”The Simpsons”.

Bästa sko- och klädesaffär i Jönköping: Intersport, Jönköping city.

Bästa matställe i Jönköping: Kafé Braheparken.

Bästa matupplevelse (under ett år fylld med ymniga restaurangbesök i Sverige, Danmark, Indien, Georgien och en del andra länder): älggrytan hos Bernt Lindkvist.

Bästa skor: Wolverine, gore-tex,

Bästa jeans: Lee, Ranger.

Bästa utställning: Theodor Sandström Iversens miniatyrskulpturer.

Deras optimistiska budskap och helande skimmer befinner sig flera generationer från Rolling Stones jämmer och elände och ändå är båda konstutövarnas senaste tolkning av människans rådande betingelser, det bästa som året 2012 förärade oss med.

Through the night your face I see.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *