31 DECEMBER NYÅRSLÖFTETS DAG OCH NATT

I dag, den 31 december, är det Nyårsafton, även kallad Sylvester i stora delar av världen eftersom på årets sista dag har Sylvester sin namnsdag, även om det vore ett skottår. Alla Sylvestrar har namnsdag denna dag, inte bara Sylvester Stallone och den underbara karaktären som styr och ställer i flera hundra ”Looney Tunes”-animerade dokumentärer. Enligt dessa övertygande filmiska dokument, finns det en kosmisk lag enligt vilken alla världsmedborgare måste avge ett nyårslöfte cirka fem minuter innan det nya året kickar skiten ut ur det gamla. Den som inte åtlyder detta, kommer enligt enhetliga vittnesbörd drabbas av hemorrojder inom tolv jordår, so watch it.

På grund av denna förkunnelse, kallas den 31 december även nyårslöftets dag och natt. Yes meine Damen und Herren, i dag högtidliggörs nyårslöftets dag och natt.

Följande rader är hundraprocent autentiskt korrespondens mellan två tonårstjejer, Kattis och Sandra. Jag råkade komma över denna när jag strök deras papiljotter av sammanrullade pappersbitar med mitt nya ångstrykjärn. Läs den. Du kommer inte ånga dig.

Fulibul Sandra!

Du skriver om ett nyårslöfte som du har svårt att hålla. Jag fattar uppriktigt sagt ingenting. Du bör inte ha några som helst svårigheter med ditt löfte. Det är ju sånt som hela Svensson-världen diggar och stöder dig i. Det är ju som att avlägga ett nyårslöfte om att man ska gå upprätt när man är nykter. Vad är det för svårt med det? Vem vill någonsin motarbeta ett sådant löfte? Det är förresten inte ens ett löfte, det är ett olöfte.

Mitt nyårslöfte däremot, det är ett riktigt löfte eftersom det är motvinds, det går mot strömmen. Ett löfte ska stärka ens karaktär, man ska känna sig som en hjälte som har övervunnit något om man lyckas hålla det. ”Jag ska bajsa när jag är bajsnödig”, det är inget löfte, det är skit rent ut sagt.

”Ska du ge något nyårslöfte?”, frågade morsan när klockan bara var åtta på årets sista kväll.

”Ja, det ska jag kanske…”, svarade jag.

”Vadå för något?”, fortsatte hon tjata. Hon trodde kanske att jag skulle ta något så idiotiskt som att jag ska sluta växa och förbli hennes lilla gullepulle-flicka tills jag är 96 år gammal och hon är omnämnd i Guinness rekordbok som världens äldsta tjat-kärring.

”Håll dig vaken till klockan tolv så ska jag berätta det för alla om jag inte har hunnit glömma det till dess”, utlovade jag.

Klockan blev tolv och alla var församlade vid teven; mamma, pappa, jag och Jan Malmsjö. Och då började morsan: ”Jag lovar, bla, bla, bla….”, och ingen lyssnade, allra minst Janne Malmsjö där han stod på Skansen. Och sedan var det farsans tur, men morsan ville att jag skulle gå före.

”Varför det?!”, undrade farsan.

”Därför!”, argumenterade morsan filosofiskt.

Det blev tyst som i ett kylskåp med ett tomt smörpaket i.

”Nå?”, sa mamsingen menande.

”Vaddå nå?”, svarade far. ”Jag skulle ju hålla munnen!”

”Det ska du också, eftersom du bara provocerar och jag precis har gett ett löfte om att vi aldrig mer ska bråka i vår familj!”

”Nähä?”, sa jag, ”och vad ska vi göra istället då? Dö av fred, eller?”

”Kattis, var nu snäll och utsöndra ditt löfte”, provocerade morsan som började tappa tålamodet. ”Ställ er upp båda två!”, uppmanade jag och fortsatte: ”Jag lovar att jag ska börja röka nästa år.”

Alla satte sig förutom Jan Malmsjö som försvann från rutan och ersattes av ett fyrverkeri som speglades i morsans moderligt förbannade ögon.

Jag började bolma redan samma dag. Inte vanliga cigaretter, utan cigarrer. Ska det vara så ska det vara. Dessutom luktar de så vidrigt skönt.

”Jag svimmar av den där lukten!”, gapade morsan.

”Löjligt”, sa jag stöddigt, ”jag är alldeles inpyrd av cigarrök. Mina blodkroppar bekämpar varandra eftersom de inte kan se fienden på grund av all rök, och så ojar du dig över lite lukt. Störtfånigt.”

Jag spydde även en hel del. Mamma kopplade inte alls det till cigarrerna utan ville att jag skulle ta ett graviditetstest. Pedagogiskt lärde jag henne:

”Visst har de samma form, men därifrån till graviditet är det långt.” Jobbigt att behöva utbilda sina föräldrar, men är man ett underbarn så är man. Men vissa saker tycker man att morsan borde känna till.

Här kommer en dikt från morsan *surprise, surprise*. Eller ett citat snarare:

”#/?Ö!!?$£{@\”

Den är rätt så talande tycker jag, särskilt de moderna inslagen.

Nu måste jag gå, för morsan skriker över en låtsasspindel som min far omsorgsfullt placerat i hennes efter-jobbet-kaffekopp.

Duppidupp och kram!

/ Kattis

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *