GAMMALT I SKIVSTÄLLET 1

VLADIMIR ORAVSKY LYSSNAR PÅ FILMSOUNDTRACK 1

Under denna rubrik kommer Vladimir Oravsky återminnas soundtrack han skrev om för länge, länge sedan.

 

HOLLYWOOD CHILL OUT

WMI/WSM 50510110573-28

Importerade skivor som når våra breddgrader har inte så sällan USA som sitt hemland. Lyrikens språk är ofta engelska, faktiskt till och med när svenska artister fattar penna och mikrofon. Det nästföljande soundtracket i denna krönika som jag tänker skriva om, Habana Blues är dock spanskt-franskt-kubanskt och Hollywood Chill Out-dubbelalbumet är trots titeln och innehållet mycket spansk-latinskt. Det är musikproducenterna Pedro Del Moral, Marcos Legazpi och Gaby Salaverry som står för arrangemanget och de skriver i en programförklaring att Hollywood Chill Out är ett musikaliskt projekt designat, producerat och framfört av The Love Corporation – en grupp musiker, designers, DJ’s, producenter och videoartister.

Chill Out-genren är sedermera lika populär som exempelvis psykedelisk rock var under Flower Power-eran. Det berättar en hel del om tillståndet i världen och om dagens köpstarka ungdom. Chill Out är nämligen musik för varuhus som utan omsvep trumpetar köp-mera-och-ännu-mera- och påminner mest om Herp Alpert, också det en köpmilitant trumpetare som startade sin karriär med att exploatera Anton Karas odödliga filmmusikstycket The Third Man Theme.

Jag är väl medveten om de stackars recensenters eviga skam som på sin tid uttalade sig nedlåtande om The Beatles, The Rolling Stones, Bob Dylan och Jimi Hendrix och bör därför ta lärdom och uttrycka mig milt och försiktigt om Hollywwod Chill Out inte minst nu, när alla och även jag vet att plattan säljer som Telias aktier när de introducerades av den hale regeringskrämaren Göran Rosengren, men jag klarar inte av det – tycker jag inte om denna musik så tycker jag inte om den. Och jag har försökt.

Följande filmer och dess musikaliska tema våldtas på dubbelceden Hollywood Chill Out: Breakfast at Tiffany’s, The sea inside, Out of Africa, Schindler’s list, Cinema Paradiso, The piano, Dances with loves, Merry Christmas Mr. Lawrence, Summer of ’42, The godfather, Pulp fiction, Forrest Gump, Braveheart. Flera av dessa filmer har ingenting med Hollywood att göra men man skall tydligen inte ta samlingens titel på alltför stort allvar. Och inte heller bör man ta på allvar påståendet att låten ”Opium” vill vara tribut till Bertoluccis The Last Emperor, låten ”Acid Vegas” tribut till Oceans Eleven, låten ”One night, one soul” tribut till Michael Manns Collaterall och låten ”Lost lounge” tribut till filmen Lost in translation.

Kompositionen ”Ajuzzi” utges vara tribut till Woody Allen.

Woody Allen har åtminstone 13 Oscarnomineringar i kategorin bästa manus skriven direkt för film. Det är flest i världen. Tillsamman med Billy Wilder har han flest Oscarnomineringar för regi och författarskap sammanlagt och samma rekord håller han i trestegskombinationen bästa huvudroll, bästa regi och bästa manus. Hans skådespelare Diane Keaton, Geraldine Page, Maureen Stapleton, Mariel Hemingway, Michael Caine, Dianne Wiest, Martin Landau, Judy Davis, Chazz Palminteri, Jennifer Tilly, Mira Sorvino, Sean Penn, Samantha Morton var nominerade till Oscar för medverkan i hans filmer och Woody själv erhöll Akademiens Oscarstatyetter både för regi och manus. Icke desto mindre besökte han Oscars Hollywood bara en enda gång och det var år 2002 när han pläderade för att man inte bör låta sig skrämmas och fortsätta att producera film i New York trots nine-eleven attentatet. Var ligger då kopplingen mellan Woody Allen och Hollywood? Med medveten avsikt eller ej gör sig Hollywood Chill Out till kulturimperialismens språkrör på mer än ett sätt.

I det andefattiga häftet som medföljer Chill Out-cedeerna kan du läsa följande: ”This project was made by The Love Corporation with their love for music and cinema. The next one will be even better; you are going to do it your self. Please send your suggestions and your favourite soundtracks to our webside and we will do our best to include them in Hollywood Chill Out II.” Själv tänker jag föreslå att The Love Easy Money Corporation skall inkludera filmerna Nära livet, Nattvardsgästerna, Skammen, En passion och tevefilmen Riten på deras tvåa.

Det är filmer i vilka mästerregissören Bergmans musik är till förväxlingen lik John Cages tresatsiga 4′ 33” för piano, A Tribut to Billy Joel en LP-tribut to ”one living legend” och Mike Batts elektroniska One Minute’s Silence. Dessa verk är musikvärldens svar på litteraturens dikter av Stéphane Mallarmés som är utan ord eller några som helst andra synliga tecken eller musikens motsvarighet till konstvärldens Utsuddad de Kooning som är en Willem de Kooning-teckning som Robert Rauschenberg suddat ut eller suprematisten Kasimir Malevitj kända tavla Vit kvadrat på vit botten.

 

Minns jag filmerna Nära livet, Nattvardsgästerna, Skammen, En passion och tevefilmen Riten rätt, så är dess magnetiska bilder och dialog bärande nog och kräver ingen musikalisk förstärkning eller dito bekräftelse.

 

HABANA BLUES

DRO EAST WEST / MAESTRANZA FILMS 5046780362

Regissören och manusförfattaren Benito Zembrano är än så länge inte lika känd som hans landsman Pedro Almodóvar men Zembrano är också 15 yngre. Zembranos filmer och tv-serier är dock definitivt på väg att erövra världen.

Habana Blues är en Spansk-Fransk-Kubansks samproduktion med stöd av otaliga fonder alltifrån Euroimages till Canal Plus.

Om du förväntar dig att soundtracket till Habana Blues domineras av blues eller kubanskt/karibisk musik, något som filmens och soundtrackets titel kan ge förväntan om, så kommer dina förväntningar på skam. Dessa känslo- och folkslagspecifika ackord och rytmer finns visserligen med, men samtidigt finns på Habana Blues en massa annat; kort sagt, det finns knappast någon musikstil som inte är representerad på Habana Blues-soundtracket. Men mestadels är det en rockig och skrikig platta. Några av plattans nummer påminner om Santana, och då menar jag bandet Santana med sin storhetstid då 1960-talet mötte 70-talet – inte den senare meditative supergitarrvirtuosen Carlos Santana. Och denna anspelning är självfallet lättsmält eftersom Santanas musik präglades av latinska rytmer, instrument och influenser. Den övriga musiken på Habana Blues låter som plagiat av gothic, horror och metal à la Marilyn Manson. Är det obefogat?

Det uppfriskande med filmen Habana Blues är att dess musik är fullintegrerad i dess handling något som du säkerligen måste ha märkt långtifrån alltid är fallet: Filmen Habana Blues handlar om två musiker, Ruy och Tito, och dessa fantiserar om att slå igenom, bli erkända och kända både inom och utanför sin ö och slutligen lämna landet. Och där, på andra sidan av Fidel-gränsen är det som bekant inte bara latinamerikanska rytmer som råder, där finns som bekant musikalisk och därmed även annan valfrihet…

Albumet bjuder på 16 låtar: Cansado, Habaneando, Sedéceme, Habana Blues, Echate pallá, Echate paca, Amanecer, Lagrimas tatuadas, Superfinos negros, No se vuelve atras, Aprende to walk, Felación, Rebelion, Vivamos juntos, Sé feliz

Arenas de soledad och En todas partes. Den näst sista låten är soundtrackets mest kända och kan då och då höras även i svensk radio. Det sistnämnda numret däremot är det mest märkliga med hänsyn till sina demonstrativt klara anspelningar till Irrland, och kanhända en hänvisning till filmen Titanic. Tolkar man numret så och det finns rikligt med utrymme för det, då får man ett musikaliskt budskap om att Kuba är på väg att sjunka under överlevnadsexistensens villkor, liksom den famösa lyxkryssaren.

Liknande musikaliska krypteringar och mer eller mindre gömda budskap är inte ovanliga när det gäller känsliga ämnen.

Här kommer några exempel på detta och även försök på dess dekryptering:

År 1973 träffades världen av en musikalisk hyllning till filmvärldens drottning Marilyn Monroe. Hyllningssången heter Candle In The Wind och den är komponerad av Elton John till lyrik Bernie Taupins lyrik.

Jag tror att den fortfarande klingar i dina öron om jag påminner dig om dess excellenta lyrik: “Goodbye Norma Jean / Though I never knew you at all / You had the grace to hold yourself / While those around you crawled / They crawled out of the woodwork / And they whispered into your brain / They set you on the treadmill / And they made you change your name

And it seems to me you lived your life / Like a candle in the wind / Never knowing who to cling to / When the rain set in / And I would have liked to have known you / But I was just a kid / Your candle burned out long before / Your legend ever did (…)”

År 1997 blåstes ut ett annat välkänt ljus, Dianas, Wales prinsessa, gift med Charles, och Dodi Fayeds väninna. Mer än en tredjedel av jordens befolkning såg TV-direktsändningen av hennes begravning och lyssnade på Eltons odödliga melodi Candle In The Wind. Fast den här gången var melodin otrogen sin originaltext. Otrogen på ett symboliskt plan? Bara Bernie Taupin och möjligen Elton John vet vilket. Men gripande och kanske även lärorikt blev det. “Goodbye England’s rose / May you ever grow in our hearts / You were the grace that placed itself / Where lives were torn apart / You called out to our country / And you whispered to those in pain / Now you belong to heaven / And the stars spell out your name

And it seems to me you lived your life / Like a candle in the wind / Never fading with the sunset / When the rain set in / And your footsteps will always fall here / Along England’s greenest hills / Your candle’s burned out long before / Your legend ever will (…)”

Språket som talas i Republiken Bosnien och Hercegovina heter bosniska, fast bara i federationens muslimska del. I den delen som kontrolleras av kroater heter det kroatiska och det kallas serbiska i Serbien. Tre språk? No José. Ett och samma språk med tre olika namn.

 

Därför borde det kanske va en baggis att sätta ihop någon lättrallad text till Bosnien och Hercegovinas nationalsång kallad Intermeco men så är inte fallet, Bosnien Hercegovinas nationalsång är helt instrumental.

La Marcha Real heter Spaniens nationalsång och dess text är till punkt och pricka identisk med den som Bosnien Hercegovinas nationalsång högljutt kan tiga med.

Både Finlands och Estlands nationalsång är komponerad av en och samma snubbe, nämligen den tysk-finske romantikern Fredrik Pacius. Och trots att nationalsånger låtsas uttrycka en nations identitet, känsla och natur, så är det en och samma komposition, en och samma melodi, och en och samma orkestrering som Finland och Estland delar med varandra. Estland ville vara självständigt och förkastade Sovjethymnen komponerad av grundaren av Röda arméns famösa kör Aleksandr Vasiljevitj Aleksandrov…

Den före detta svenska besittningen Guadeloupe har samma nationalsång som Frankrike, kapten Claude Joseph Rouget de Lisles La Marseillaise. Ändå fängslade republikanerna den gode de Lisle. Ett inbördeskrig kan vara förrädiskt.

Ett musikstycke bär inte så sällan på hemligheter som bekräftar att musik är mer än toner och andens farmakon.

 

THE ISLAND

MILAN 301 724-1

Musiken till The Island är komponerad av Steve Jablonsky, en habil kompositör av inte minst spänningsskapande musik. Men som jag aldrig lade särskilt märke till tidigare. Förförra året dock, när jag bekantades med Desperate Housewives tänkte jag, att jag borde lägga på minnet namnet på den som gjorde förtexterna och så musikkompositören. Desperate Housewives musik uppvisar nämligen ett skolklassiskt, sanslöst samspel med den handling den beledsagar, kompletterar, motsäger och lyfter upp. Den kunnige kompositören som kan allt det heter Steve Jablonsky. Jablonsky verkar behärska allt. Är programmerare av elektronisk musik, ljudmanipulator och förvrängare av röster. Han vågar sig till och med på chipmusik, vilket låter som en enkel sak men i en genre som domineras av överbegåvade ideella entusiaster står alltid mycket på spel. Nu tror jag inte att soundtracket till The Island är något som kommer snurra alltför länge på någons musikspelartallrik men det kan bero på att jag inte kan föreställa mig vilken sysselsättning den skulle spelas till. Eftersom någon bakgrundsmusik för hemmasysslor lämpar den sig ej. Fast med musik vet man aldrig, det finns olika typer av människor och Alexander ‘Alex’ de Large njöt av att sparka folk till döds till Nacio Herb Browns filmvärldens kanske mesta schlager Singin’ in the Rain i Stanley Kubricks film A Clockwork Orange och karaktären Stansfield hängav sig åt Beethoven när han förflyttade folk från den jordiska världens tidsaxel till evigheten i Luc Bessons Léon, för övrigt ytterligare en film där man kan höra ovannämnda Singin’ in the Rain. (Stansfield: “I like these calm little moments before the storm. It reminds me of Beethoven. Can you hear it? It’s like when you put your head to the grass and you can hear the growin’ and you can hear the insects. Do you like Beethoven?” Stansfield spelas av samme Gary Oldman som också spelade en galen Ludwig van Beethoven i Bernard Roses Immortal Beloved. Och att Alexander ‘Alex’ de Larges favoritkompositör heter Ludwig van, kan knappast någon som sett A Clockwork Orange bara en enda gång någonsin glömma. Är du intresserad av att veta mera om sådana och liknande kopplingar mellan olika filmer så läs I skuggorna hetta, tvärkulturella filmanalyser. Good and instructive times are guaranteed.)

Mest tycker jag om kompositionen nummer 12 The Craziest Mess I’ve Ever Seen på The Island–soundtracket. Det påminner om den råa delen av musiken i Raw Deal. Plattans sista nummer Blow är framfört av The Prom Kings, ett kaliforniskt band som tvivelsutan kan spela på militärmanövrar med skarpa skott, till någon skolbal skulle de dock knappast få tillträde ens som åhörare.

 

HARRY POTTER AND THE GOBLET OF FIRE

Original Motion Picture Soundtrack

Warner Sunet/Warner Bros. 9362-49631-2

Till musiken till den första Harry Potter-filmen Harry Potter and the Sorcerer’s Stone kontrakterades den ledande filmmusikmästaren John Williams, det gällde nämligen att befästa böckernas publika status även på film.

Den andra filmen i serien Harry Potter and the Chamber of Secrets hade samma regissör, Chris Columbus, samma manusförfattare, Steven Kloves, och samma kompositör som ettan.

Till seriens tredje del, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, anlitade man Alfonso Cuarón som regissör men annars var konceptet orört.

Den fjärde delen av Harry Potterserien Harry Potter and the Goblet of Firestyrs av ingen mindre än Mike Newell, mannen bakom filmerna som Four Weddings and a Funeral och Donnie Brasco och en sådan mästare får välja sina medarbetare fritt. Och vips så heter kompositören Patrick Doyle och med denne har Newell samarbetat tidigare, icke minst på det ovannämnda filmmästerstycket Donnie Brasco.

Soundtracksnumret Potter Waltz byts mot Underwater Secrets och där harpans toner sköljer scenen med mjuka havsvågor och valsen byts ut mot taktfast tangorytm. Och ovanpå det en kör i bakgrunden som framkallar mystiska locktoner som utgjorde fara för Simbad och Odysseus och andra mytiska sjöfarare. Det är lika hörvärt som överraskande. Och så följs numret av den dramatiska kompositionen The Black Lake som byts ut mot Hogwarz’ March. Allt är ständig förändring och lika helgjutet som välgenomtänkt. Jag kan inte annat än applådera.

De sista tre numren Do The Hippgrift, This Is The Night och Magic Works tillhör rockens och popens värld. CD:n skulle klara sig utan dem men filmen troligen inte.

© Vladimir Oravsky

Detta material får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera. Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig. Vladimir Oravskys åsikter och uttryck, vare sig det är fiktion eller fakta, måste inte nödvändigtvis delas av Strannerklint Media.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *